Rent hus av Alia Trabucco Zerán

En liten flicka har dött, förstår vi och redan från första meningen hör jag rösten, Estelas, tjänsteflickans röst som tar mig i handen och leder mig fram genom denna drabbande historia. Estela har flyttat från landsbygdens Chile till storstaden Santiago för att bli hembiträde hos en välbärgad familj med ett litet barn. Estela vill jobba ihop pengar för att återvända och hjälpa sin mamma och skapa sig ett riktigt liv, men åren går och precis som mamman varnade henne så blir hon fast. Hon har ett litet krypin bakom köket och arbetar med sina enformiga uppgifter hela dagarna. Den här romanen handlar om arbetets villkor, maktlöshet och att vara osynlig och obetydlig för de med makten och pengarna. I det starka klassamhället som skildras är människor utan makt utbytbara och Estelas lilla motsåndskamp slås obönhörligt ned, det är en rasande kamp som knappt märks utåt, det är hjärtskärande och drabbande.
 

Järnulven av Siri Pettersen

Jag tyckte att Odinsbarn-serien var skrämmande och otäck, men denna nya serie är ännu mer otäck och kanske till och med bättre. Det är omöjligt att slita sig. Serien utspelar sig i samma värld som Odinsbarn och de kopplas ihop på flera sätt. Här är vi i staden Náklar och träffar Juva som är vargjägare. Hon har hittat sin familj i sitt jaktlag och håller sig långt ifrån sin "riktiga" familj som är blodläsare. Hemma i blodläsarhuset har hon aldrig känt sig trygg och hon vet att de luras och skor sig på människors rädslor och osäkerhet. I centrum av Náklar finns portarna som gör att man snabbt kan ta sig mellan olika delar av riket. De drivs av vargblod och är anledningen till att jägarna behövs. Men det är något märkligt med blodet och ulvsjukan sprids i staden. Det blir Juva och hennes gängs uppgift att döda även de ulvsjuka och Juva vill sätta stop för dödandet av både varg och människa och ta reda på vad det är som egentligen händer. En märklig kraft har återkommit och en varelse som läsare av Korpringarna kommer känna igen får en central roll. Boken är oupphörligt spännande och välskriven, men ganska våldsam och rå. 

Jag är bara ett jävla äckel av Henrik Ståhl och Titti Persson

 Henrik ska börja högstadiet och känner ett stort hopp om att nu blir det annorlunda, på högstadiet kommer han kunna vara sig själv och slippa vara rädd. Men Henriks hopp grusas och hans högstadiestid blir ett helvete. Det är smärtsam läsning. 

Jag läste denna i ett enda streck, det är en skildring av att vara ett offer genom skolan, att utsättas hela tiden, vara konstant rädd och samtidigt upptäcka att ingen kan hjälpa en, det verkar inte finnas någon hjälp att få. Trots att man har bra föräldrar, andra vuxna som lyssnar och kompisar, som visserligen också är offer, men ändå. De står alla helt handfallna. För att bryta våldspiraler är riktigt svårt, som offer bryts man också ner och orkar kanske inte göra motstånd. I boken får vi följa Henriks kamp, nederlag, hopp och förtvivlan och hoppet när högstadiet är slut och framtiden hägrar, en framtid man kan välja själv. Och på grund av motgångarna så blir Henrik starkare och kanske bättre rustad för den väg han till slut valde.

Det här är en stark berättelse om Henrik som genom hela skolan är utsatt för svår mobbing, Henrik är annorlunda, smart och klurig, gillar rollspel och att göra film, han är liten och smal. Men boken är också rolig för Henrik ger inte upp och hittar egna sätt att göra motstånd, sätt som inte någon väntat sig. Och du, det finns hjälp fast man inte alltid ser utvägar.

Vinterflickor av Laurie Halse Anderson

Om man inte innan förstår psykologin bakom ätstörningar så får man här en förståelse för hur lätt det är att hamna snett, hur fort det går utför och hur farlig dessa sjukdomar är. Men det är inte därför man läser denna bok, tror jag. Det är för sättet den är skriven på, språket och personerna. Ja, Lia kanske mest. Lia som har förlorat sin bästa vän Cassie till ätstörningarna som förenade dem. Åh vad jag känner med henne! Natten Cassie dog ringde hon Lia 33 gånger utan att Lia svarade och hon tvingas leva med skulden, begrava sin kompis och stå emot föreställningen om att hon måste följa efter in i döden. Laurie Halse Anderson skriver också så att man förstår dragningskraften i kontrollen av maten och träningen, urkraften som krävs för att stå emot det som kroppen allra helst vill ha och fasan i att vara anhörig till någon som svälter sig, försvinner gram för gram medan man hjälplös står bredvid och ser det ske. 

Bunny av Mona Awad

 “Sometimes you have to kill your darlings, you know? In fact, that’s what we sometimes call them. Darlings”.   

Oroa dig inte Bunny, det är bara ett första utkast, en del av processen, säger de övriga till Samantha när mannen i mörkblå kostym plötsligt skriker med all sin kraft. Samantha kan omöjligt täcka för öronen, hon är som förstelnad medan dom andra täcker för öronen och skriket försvinner. Ut kommer inte en man, inte en kanin. Utan en hybrid, minnet av den mörkblå kostymen finns kvar och längst nacken finns en yxa. Täckt av blod.

Romanens berättare är Samantha Mackey, hon läser en master i Fine Arts på det prestigefyllda Warren University, i USA. Hon har aldrig känt att hon hör hemma på Warren, en plats där hon omges av rikemansbarn och elitism. Hon är en outsider...tills hon träffar Ava. Ava blir hennes flykt, hennes hem. Platsen där hon känner sig trygg och älskad. Trots relationen till Ava intresserar Samantha sig för en grupp tjejer i hennes workshopklass. Tjejerna kallar sig själva och varandra för "Bunny". En kväll hittar Samantha en inbjudan från "Bunnies", de vill bjuda in henne till en workshop. Efter den kvällen blir ingenting sig likt. Det är nu boken börjar bli mer lik en skräckbok blandat med magiska och oförklarliga inslag. Workshopen som Samantha deltar i skiljer sig från de i skolan, men på något sätt påminner de om varandra då båda aktiviteterna handlar om att förfina och utveckla sina skapelser och texter. 

Jag tror att alla som har producerat en text är bekant med termen “kill your darlings”, det blir passande och symboliskt när de även kallar sina hybrider för skapelser och att man ibland måste döda dem. Vilket dom gör i boken, oftast genom att sätta en yxa i nacken. Väldigt blodigt. Om de inte dödas, hamnar de i garderoben eller får jobb i stan. Ganska absurt. En kväll får Samantha frågan av Dutchess (hennes riktiga namn är Eleanor) om inte hon vill leda kvällens workshop och skapa en hybrid...   

Awads Bunny är en blandning mellan satir, skräck och magisk realism. Skräcklitteratur är vanligtvis inte något jag läser då jag har en livlig fantasi och är lite harig (no pun intended). Men Bunny är något annat än en skräckbok, den är konstig, fantasifylld och skrämmande på ett sätt som jag inte förväntade mig. Detta är en bok som jag ser framemot att läsa igen!   

Deras ryggar luktade så gott av Åsa Grennvall

 Jag har läst väldigt få grafiska romaner ska erkännas. Men något med den här gjorde mig nyfiken och ojoj, vilken smäll rakt in i hjärtat! Boken är en självbiografisk berättelse om Jenny, som växer upp i en familj oförmögen till att visa känslor och kärlek. Historien utspelar sig under 70 och 80-talet och fokuset ligger på relationen mellan Jenny och hennes föräldrar. Jennys familj är, som det ser ut, en helt vanlig familj. Men bakom stängda dörrar är allting helt annorlunda. Föräldrarna är där, men de finns inte där. De tittar men de ser inte. De hör men de lyssnar inte. Vid minsta känsloyttring vänds ryggarna bort. Jenny förväntas lära sig allting själv, att inte gråta, att inte vara bråkig, inte ifrågasätta.

Historien inleds med att Jenny själv väntar sitt första barn. När hon plockar fram sin gamla spjälsäng ser hon att den är full med klösmärken. Då börjar hon tänka tillbaka på sin egen barndom. Hemmet och familjen är för de flesta en trygg punkt, men för Jenny är det inte så. Hon har visserligen mat på bordet och rena kläder, men tryggheten saknas. Den kärlek och omsorg hon går miste om under dagarna försöker hon ta igen under nätterna. Hon kryper upp i sängen hos sina sovande föräldrar och tankar närhet. Deras ryggar luktade så gott. 

Det är en väldigt ensam barndom som skildras. Jenny ser fram emot tisdagseftermiddagar då det är kyrkans barntimmar. Det är ett av ytterst få tillfällen Jenny får dela med sig av personliga berättelser, bli lyssnad på. Där får hon känna att hon spelar roll. Familjemönstret fortsätter genom Jennys tonår ända upp i vuxen ålder. Då tar hon itu med sina demoner.

Jennys historia går rakt in i hjärtat. Det är så otroligt sorglig läsning och det gör ont i mig när man förstår varför spjälsängen var full av klösmärken. Men trots att berättelsen är kantad av mörker är det ändå en resa mot det ljusa.  Att våga möta sitt eget mörker, att våga bryta mönster. Det är modigt på riktigt. 

Detta var en av mina starkaste läsupplevelser på länge. Fruktansvärd men så välskriven, välillustrerad och stark.

Schackmatt av Ali Hazelwood

                                                         

Schack har verkligen fått ett uppsving i populärkulturen de senaste åren, särskilt efter netflixserien “The Queens Gambit” som bygger på en roman med samma namn. Jag spelade själv schack när jag var mindre, men blev aldrig särskilt bra, inte som Beth i “The Queens Gambit” eller som Mallory, huvudpersonen i Ali Hazelwoods roman. Hazelwood är känd för sina rom-coms och hennes böcker är väl omtalade på Booktok. Schackmatt är författarens första ungdomsroman och den andra boken som jag läser av författaren.  

Boken handlar om 18-åriga Mallory Greenleaf som på grund av rådande familjeförhållanden arbetar på en bilverkstad istället för att följa med sin bästa vän till collage. Hennes mamma är sjuk och pappan finns inte längre med i bilden. Mallory var ett underbarn i schack, men när hon var 14 slutade hon helt plötsligt spela. Varför hon slutade var oklart för alla, förutom för Mallory. Men, när Mallorys bästa vän Easton bjuder in henne till en välgörenhetsturnering i schack kan hon inte säga nej. Kanske är det för att Easton snart kommer att flytta och börja på college, medan Mallory blir kvar i staden de växte upp. Vem tackar nej till att hänga med sin bästa vän? Välgörenhetsturneringen är känd och flera stora namn inom schackvärlden är där, däribland Nolan Sawyer rankad etta i världen. Mallory överraskar alla och hamnar slutligen öga mot öga med världsettan och vinner!!! Schackvärlden är i chock och Mallory likaså, det dröjer inte lång tid innan hon dras in i schackvärlden igen. Men, frågan är om hon vågar ta chansen igen? Det var trots allt schack som förstörde hennes familj.  

Romanen handlar som titeln avslöjar om schack, men den handlar också om kärlek och vänskap. Att våga tro på sig själv när man möter motstånd. I denna roman är Mallory exempelvis den enda kvinnan som närvarar vid vissa schackturneringar, där får hon bland annat möta sexism och höra att hon inte är tillräckligt smart för att spela schack. Trots detta motstånd fortsätter hon att tro på sig själv och ja, hon visar att hon är bättre än de flesta professionella manliga schackspelarna i världen.

 

Missat Samtal av Nora Dåsnes

Missat samtal är en grafisk roman skriven av Nora Dåsnes. Grafiska romaner är en genre som jag vanligtvis inte brukar läsa, men temat för boken fångade mig och nu sitter jag här och skriver en kort sammanfattning. Missat samtal utspelar sig i tiden efter 22 juli 2011, då 77 människor miste livet i terrorattentatet Utøya och regeringskvarteret i Norge. Terrorattentatet är det värsta i Norges sedan andra världskriget och gärningen utfördes av norrmannen Anders Breivik, han dömdes till minst 21 års fängelse. Handlingen i Missat samtal cirkulerar kring Rebekka och hens familj och vänner. Hur deras liv såg ut efter attentatet, hur de drabbades samt hur olika vi är på att hantera sorg och saknad.  

 
Huvudkaraktären Rebekka och hens bästa vän Fariba ska precis börja gymnasiet när historien börjar. Rebekka har svårt att släppa det som hände under sommaren, medan Fariba vill se framåt och fokusera på den nya skolan. Hon engagerar sig politiskt och ser till att hon och Rebekka blir inbjudna till olika fester, något de inte blev under högstadietiden. Rebekka däremot vill skriva och undersöka olika händelser, och hon vill veta varför gärningsmannen/ valde att döda så många människor den dagen. Hen är fast i det förflutna och istället för att fokusera på den nya killen Daniel som verkar intresserad av hen, stöter hen bort honom och även Fariba. När man läser historien får jag en känsla av att Rebekka är orolig över sin bror, som är deprimerad och bara är hemma och spelar spel som går ut på att man ska döda människor. Kanske är Rebekka rädd att hens bror ska begå liknande brott som Breivik gjorde. 

Jag minns när nyheten kring attentatet nådde mina öron; jag hade också sommarlov precis som karaktärerna i romanen, men till skillnad från Rebekka skulle jag till hösten börja trean på gymnasiet. Jag minns att vi diskuterade vart vårt samhälle är på väg, varför finns det så mycket ilska/hat i världen. Dessa tankar får läsaren reflektera över i Dåsnes grafiska roman, samt existentiella frågor. Illustrationerna är levande och melankoliska, språket påminner om vardagligt talspråk. Illustrationerna går i en gråaktig ton som visar vardag och drömvärld, men varvas ibland med en röd som ska illustrera dåtid. Dagen då terrorattentatet ägde rum. Jag tycker att det är talande och vackert att använda olika färger för att skilja på nutid och dåtid, samt verklighet och dröm.