Havsmannen av Carl-Johan Vallgren

Den här boken påbörjade jag en sen kväll i soffan och kunde inte sluta. Sedan blev det svårt att sova eftersom historien fastnade i mig och den är fruktansvärt hemsk, oavbrutet spännande, våldsam och sorglig med karaktärer som man  verkligen kommer inpå livet och börjar att bry sig om. Vi är i Falkenberg på 1980-talet och det börjar med Nella och Robert, syskonen som lever i en väldigt dysfunktionell familj med missbruk och vanvård. Nella sköter om Robert, hjälper honom med läxorna, tvättar, fixar mat när det finns pengar och hjälper till att stå ut med hungern när det inte finns. Dessutom skyddar hon honom mot hans mobbare så gott hon kan. Men hon kan inte skydda sin lillebror, mobbingen blir värre och värre. Till slut tvingas Nella att skaffa pengar för att rädda sin bror, pengar som ledaren Gerard tar beslag på. Dessutom kommer syskonens pappa ut från fängelset och med honom följer kaoset med, allt eskalerar med en rasande fart. Det finns en räddning upprepar Nella till Robert, någonting kommer att rädda oss, jag vet inte riktigt vad ännu bara. Så händer någonting riktigt märkligt...

Barnet i mossen av Siobhan Dowd

Jag har hittat årets favoritbok på unghyllan. Fast den kan och ska läsas av alla, tycker jag. En riktigt bra crossover som påminner lite om Meg Rosoffs sätt att skriva. Det är en fin och mycket spännande historia som både språkligt och historiskt skimrar på ett eget, fascinerande sätt. Tyvärr gick Siobhan Dowd bort kort innan romanen gavs ut så nu blir det att läsa de få titlar som hon lämnat efter sig.Vi flyttas tillbaka till 1981 på Irland och gränsen mellan nord och syd när den väpnade konflikten rasar som värst. Fergus och hans farbror hittar ett lik av en flicka i torvmossen precis på gränsen. Och trots att Fergus verkligen har fullt upp med skolan, löpträningen och det faktum att hans bror Joe sitter fängslat för sitt samröre med IRA, dras han in i mysteriet med den döda flickan. Hon flyttar in under huden på honom och på grund av henne träffar Fergus flera nya personer som kommer att prägla hans liv för all framtid samtidigt som han också tvingas att ta en egen plats i konflikten.

Ingenbarnsland av Eija Hetekivi Olsson

Miira är andra generationens invandrare och bor med sina finska föräldrar i Gårdsten, där finns den finska föreningen och där bor flest finnar i 1980-talets Göteborg. Miira är född i Sverige, men hon och de andra barnen med finskt ursprung går i ”finneballeklassen”. Den svenskundervisning de får är ”svenska för invandrare” och de möter en vuxenvärld som redan har dömt ut dem. Den framtid de möjligtvis kan drömma om är att bli städare eller jobba på bandet på Volvo. Men Miira vill bli statsminister eller hjärnkirurg och i henne gror en väldig ilska, en ilska som försätter henne i många omöjliga situationer. Vuxenvärlden är inte att lita på, förutom Mamma och Pappa som är relativt bra ändå finns en social och sexuell utsatthet som bara ökar Miiras ilska. Ilska över Veras dåliga tänder och sug efter flykt, ilska över Susannas våldsamma Pappa, ilska över pojkarnas blickar och kommentarer, ilska över att vara fast i Gårdsten. Miira gör vad hon kan, hon skriver brev till politiker, hon hotar Susannas pappa med döden, hon slåss med Lasse, men samtidigt vet hon att hennes språk och ursprung, hennes stämpel som ”finnsson”, innebär att hennes röst inget är värd. Ingenbarnsland är en rasande uppväxtskildring och en uppgörelse med en vuxenvärld som svek. Eija Hetekivi Olsson skildrar utsattheten med ett eget språk och en smittande överlevnadsenergi.