Hjärtlinjer av Brit Bennett

Tvillingsystrarna Stella och Desirée Vigne födds i den lilla staden Mallard i Louisiana där det inte bor några vita fast heller inga riktigt mörka personer. I tonåren flyr systrarna från Mallard till New Orleans för att testa friheten och Stella kommer på att hennes hy är så ljus att hon kan passera som en vit person. Från att ha levt i total symbios så skiljs de nu åt. Stella måste ägna hela sin uppmärksamhet åt sin lögn med en konstant rädsla för att bli påkommen. Desirée gifter sig, i protest mot normen från Mallard, med en svart man och får en dotter. När mannen visar sig vara våldsam måste hon återvända till sin mor. I vuxen ålder möts Stellas och Desirées döttrar, en svart och en vit, och historien ställs på sin spets. Boken handlar om identitet, familj, arv och miljö, hur det är att leva med hemligheter och hur det påverkar dina relationer. Den ställer också frågor om sanningens betydelse, försoning och frid. Jag tycker mycket om den.

Tidens länkar av Octavia E, Butler

 

Dana är en ung afroamerikansk författare som lever med sin vita kollega och man Kevin i 1970-talets Los Angeles. En dag slungas hon tillbaka i tiden och hamnar på en bomullsplantage i Maryland på 1800-talet för att rädda en liten pojke från att drunkna. Pojken visar sig ha en stor betydelse för Dana och hennes familj. Slaveriet har lämnat spår som i högsta grad märks än idag. Genom att få uppleva slaveriet genom en modern kvinnas ögon görs historien levande och nära oss som lever nu och utmaningar vi står inför idag tydliga att se. Och fastän historien på många sätt är outhärdlig så är boken lättläst och spännande. Jag rekommenderar den verkligen!

En droppe midnatt av Jason Diakité

 

Rapparen Timbuktu skriver om sin släkts historia. Genom samtal med fadern Madubuko växer en omtumlande historia fram. Från slavarbetare i den amerikanska södern, till gatorna i New Yorks Harlem vidare mot Europa.
Ända sedan Jason var liten har hans mörka hudfärg fått honom att känna sig annorlunda. Mobbningen i skolan gjorde att han önskade att han var vit. Först i tonåren när han hittade hiphop-musiken kunde han omfamna sin hudfärg. Men fortfarande i vuxen ålder har Jason svårt med identiteten och slits mellan Sverige och USA.
Jasons farfar flydde den amerikanska södern i hopp om en bättre framtid i New Yorks Harlem. Här föds Jasons pappa Madubuko som senare kommer att gifta sig med en vit kvinna, Jasons mamma och ta sig till Europa. Jasons föräldrar hamnar så småningom i Lund där Jason föds. Efter några år skiljer sig föräldrarna men båda väljer att bo kvar i Lund. 

En droppe midnatt är en kartläggning av en familj, en släkts historia som präglats av slaveriets tunga arv. Det är en bok om utanförskap, rasism och om det strukturella förtrycket av svarta medborgare som fortfarande existerar i USA. En bok om vikten av att känna sitt ursprung, sina rötter och förstå vartifrån man kommer. 

Närmar du dig mjukt av Jacqueline Woodson

Närmar du dig mjukt 

som vinden i trädets gren 

kanske du hör det jag hör 

ser det sorgen ser

Jacqueline Woodson fick ju ALMA-priset till Astrid Lindgrens minne 2018 och som hon förtjänar det, tycker jag. Närmar du dig mjukt är en lågmält, vemodig och eftertänksam bok där jag på djupet får lära känna huvudpersonerna Ellie och Jeremiah och deras fina kärlekshistoria. Det är kärlek vid första ögonkastet för de båda två som krockar i korridoren på sin nya skola. Båda har hamnat på privatskolan Percy Academy lite mot sin vilja. Jeremiah pappa är en framgångsrik regissör och hans mamma en känd författare och han lämnar barndomens trygghet i Brooklyn för att bli en del av skolans svarta minoritet. Ellie är vit judinna med en komplicerad relation till sin mamma och är sladdbarn i en läkarfamilj med lägenhet på Manhattan. Deras kärlek är inte utan komplikationer och genom Woodsons gestaltning så förstår jag hela det komplexa mönstret av klass, religion, hudfärg och stigman som vi alla bär runt på, ibland utan att vara medvetna om det. När man träffar någon som man älskar så upphör allt sådant yttre att ha någon som helst betydelse och det är som det ska vara. Hoppfullt och vackert är det, mixat med allt annat som livet också är. Det här är en bok helt i min smak.

Queenie av Candice Carty-Williams

Queenie Jenkins är 25 år, bor i London, gör ett halvbra jobb på en halvstor dagstidning och har just blivit dumpad av sin livs kärlek. Tillvaron är, helt enkelt, toppen. Med dålig självkänsla ger sig Queenie ut på Tinder i ett försök att hitta någon ny eller i alla fall få lite uppmärksamhet och bekräftelse. En inte så jättebra ide visar det sig. Här öppnar sig en grovt sexistisk och rasistisk värld som kan göra vem som helst mörkrädd. Candices debutroman är både vass och komisk. Den tar upp förutom smygrasism och sexism men även psykisk ohälsa. Vilken romandebut! Läs den!

De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru

Nu, äntligen har jag läst Johannes Anyurus bok De kommer att drunkna i sina mödrars tårar (2017). Jag har dragit mig lite för att läsa den, det är en mörk dystopi om segregation, islamofobi och terrorism. Boken börjar med ett otäckt terrorattentat i Göteborg. Terroristerna Nour, Amin och Hamad attackerar en seriebokhandel där satirtecknaren Göran Loberg som gjort karikatyrer av Muhammed ska framträda. Nour som ska filma och livesända attacken är den enda av terroristerna som överlever. Hon kommer sedan att vårdas på en rättspsykiatrisk klinik. Men vem är hon, hon som kallas Nour? Själv minns hon inte vad hon heter men hennes kropp tillhör belgiska Annika som utsattes för tortyr i fånglägret al-Mina.
Bokens andra huvudperson är en författare som två år efter attentatet besöker Nour på den klinik hon är inlagd. Nour har läst författarens böcker och vill träffa honom. Vid besöket överlämnar Nour en bunt papper där hon skrivit ned sin berättelse. Hon menar att hon kommer från framtiden...
Jag blev helt fast i boken, jag bara måste få reda på vem hon Nour är.

Tatueraren i Auschwitz av Heather Morris

Det här är den sanna historien om en kärlekshistoria som överlevde i de värsta förhållanden man kan tänka sig. Lale Solokov kommer till Auschwitz-Birkenau 1942, han blir utvald att tatuera alla nya fångar med den sifferkod som alla som tilläts att leva tilldelades. Detta fruktansvärda uppdrag gav honom lite extra frihet att röra sig i lägret, skaffa lite extra mat och sova lite bekvämare. En dag tittar han in i Gitas ögon och blir förälskad. Gita hade även hon anlänt till lägret på våren 1942, men det var i samband med en förflyttning som hennes siffror behövdes fyllas i som deras öden blir beseglade.  Kanske var det kärleken som höll de vid liv, som gjorde att de vägrade ge upp, att de hittade en väg ut ur de värsta situationer, som gjorde att de överlevde förluster och övergrepp, uthärdade bevittnandet av omänskligt lidande, sorgliga öden, ofattbar ondska och ond död?  

Det här är en ganska lättillgänglig historia att läsa, den ger en inblick i en av historiens värsta fasor på ett begripligt sätt. Man förstår att vissa val är man tvungen att göra, vissa saker står man ut med för att man vill överleva. Också vilken kraft det krävs för att, även i de svåraste situationer, orka visa kärlek och medmänsklighet till andra, blir tydligt och att vissa människor är kapabla till de största uppoffringar för att rädda en främlings liv medan andra inte värdesätter andras liv överhuvudtaget. 

Memorys bok av Petina Gappah

Memory är albino och passar därför inte in någonstans. Hennes hudfärg vittnar om en tillhörighet, men vid närmare betraktande avslöjar hennes anletsdrag en annan sanning. Det är särskilt uppslitande i ett land med brutala kontraster. Nu sitter hon och väntar på döden i ett fängelse i Zimbabwe, hon är dömd för mordet på Lloyd Hendricks, mannen hon växte upp hos. På fängelset skriver Memory ned sin historia om sina första år hos sina föräldrar och syskon, mammans frenetiska sökande efter en bot på Memorys tillstånd och pappans beskyddande sätt mot familjen, den märkliga vändningen som får Memory att hamna hos Lloyd, hennes enastående klassresa till bildning och privilegier och slutet på allt som Lloyds död innebär. Det är en berättelse som börjar lite lågmält för att sedan växa till en oerhört spännande och drabbande berättelse om en ovanlig flicka och hennes öde, om identitet, ras, klass och kön. Och om kärlek.

Lättlästa böcker

Det kommer ut fler och fler böc ker som är lättlästa. Det är böcker som är anpassade för de som har det svårt att läsa. Dessa böcker har oftast kortare meningar, anpassade ordval och inte lika många beskrivningar som andra böcker.

Dessa lättlästa böcker är precis som de andra och kan handla om vad som helst. Vanliga teman, är kärlek, spänning och vardag. Det ges även ut titlar som är klassade som klassiker i lättlästa versioner, och även tidigare tjocka böcker som har fått ett mer anpassat språk.

De lättlästa böckerna är även klassade efter nivåer, klass ett, två och tre. Detta för att aman lättare ska kunna hitta en passane nivå, eller hitta nästa steg när det är dags.

Nedan är det några tips på nya och bra lättlästa böcker.

Prästen med blått hår
Detta är en väldigt trevlig bok om vänskap och olika generationer. Mycket läsvärd.
Bert Ceder har varit präst i sin kyrka länge men nu ska han gå i pension. Då får han reda på att prästen som ska ta över efter honom är en kvinna! Och hon har både blått hår och en piercing i nästan. Så kan väl inte en präst vara?

Bloggtantens bravader

Anita har blivit av med jobbet från Nagab. Nu bestämmer hon sig för att börja blogga för att ha något att göra om dagarna. Hon försöker skriva en trevlig blogg om att vara trevlig mot andra människor. Och sakta men säkert blir det fler som läser, och även Anitas liv förbättras.

Grannen

Filip i tvättstugan. Arg lapp. Filip ska tvätta i husets delade tvättstuga. Han bokar en tid, men när han kommer ner är det redan någon annan som har tagit hans tvättid och börjar tvätta. Filip sätter upp en arg lapp om att det faktiskt var han som skulle tvätta.
Detta är en bra bok som handlar om saker som händer i vardagen. Det finns en hel del att känna igen sig i.

När bilarna brinner
Ibbe bor i ett område som alla andra säger är dåligt. På senaste har det börjar vara bilar som brinner i området, och gäng som säljer knark på gatorna. Ibbe tycker att det är väldigt jobbigt, och ännu jobbigare blirdet när han inser att hans lillebror håller på att bli upptagen i ett av gängen.

När bilarna brinner är en mycket spännande bok redan från första kapitlet. Den handlar om vänskap, syskon och rädsla.

The hate u give och Den underjordiska järnvägen.

När jag senast var i New York gick jag en guidad tur som hette ”The underground railroad”, det var namnet på det nätverk av människor och platser som hjälpte slavar att fly sydstaterna för friheten i norr och i den guidade turen fick vi möta flera av dessa platser och lära känna personer som riskerade sina liv för att hjälpa andra. Turen avslutades i ett gravmonument där slaveriets offer hedrades, vid uppförandet av en stor byggnad upptäcktes hundratusentals kroppar som var begravda utanför stadens portar eftersom bara vita fick begravas på kyrkogårdarna. Som så många gånger förr hjälpte berättelserna mig att förstå den fasaväckande historien, det oerhörda lidandet, skräcken och den totala avsaknaden av hopp. T.ex. så ägde slavägaren ditt barn från födseln och kunde göra vad han vill med hen. Jag förstod också att föreställningen om människors olika värde utifrån sin hudfärg är ett förhållandevis nytt påhitt som uppkom på grund av att slavägare var rädda för att deras gratis arbetskraft skulle organisera sig och göra upplopp.

Efter den upplevelsen har jag läst på mer om slaveriet och de svartas kamp för lika rättigheter. Jag har sett dokumentären ”I am not your negro” som kopplar ihop mördade medborgarrättsledare som Martin Luther King och Malcolm X med dagens polisvåld, dokumentären ”det 13:e tillägget” som berättar historien om det trettonde tillägget i USA:s konstitution som avskaffade slaveriet 1865, men med ett undantag: dömda fångar kan dömas till straffarbete. Det betyder att det amerikanska samhället fortsätter att utnyttja sin svarta befolkning och slaveriet har därmed kunnat fortgå ända fram till idag då straffarbete är en del av USA:s ekonomi. Hela fängelsevärlden har dessutom blivit en miljardindustri med över 2 miljoner fångar.

Jag har också läst ”Den underjordiska järnvägen” av Colson Whitehead som handlar om Cora som flyr med hjälp av den järnväg som med fiktionens hjälp finns på riktigt i romanen. Det mest slående med romanen förutom det ojämlika att inte få tillgång på bildning och inte få sina mest grundläggande behov tillfredsställda tyckte jag var hur blasé våldet skildras i boken. Folk kunde sitta och dricka te medan någon misshandlades till döds alldeles bredvid. Nu senast har jag läst ”The hate u give” av Angie Thomas som tar upp polisvåldet mot främst svarta ungdomar där ingen egentligen ställs till svars för dödsskjutningar och där segregationen förstärker utanförskapet.

I ”the hate u give” växer Starr upp i en svart förort, men hennes föräldrar har satt henne i en privatskola i stan för att ge henne rätt förutsättningar. Det innebär motsättningar för Starr, ingenstans kan hon riktigt vara sig själv och hennes två världar är väldigt åtskilda. När Starr är med sin barndomsvän Khalil när han oprovocerat skjuts ned av en vit polisman ställs hennes värld på ända. Det här är en väldigt angelägen bok om ett viktigt ämne. Dessutom är den välskriven och spännande med härliga karaktärer. Mycket våld men också mycket kärlek och värme.