Djävulen och det mörka vattnet av Stuart Turton

 

Sista boken jag läste 2023 blev Stuart Turtons senaste roman Djävulen och det mörka havet. Jag hade precis avslutat en Agatha Christie roman och ville läsa en bok med liknande genre, det vill säga någon slags pusseldeckare, eller mysterieroman. Och, jag blev inte besviken!  

 

Romanen utspelar sig på ett stort skepp under 1600-talet, det var en tid då Ostindiska kompaniet härskade över haven. Ombord på skeppet befinner sig den fängslande detektiven Samuel Pipps. Han ska föras till Amsterdam där han ska avrättas för ett brott som han kanske har begått - detta är oklart både för läsaren, Pipps och hans beskyddare Arent Hayes. Ombord på skeppet finns adelskvinnan Sara Wessel, det är hennes man Jan Haan som är generaldirektör och anledningen till varför skeppet ska färdas över haven till Amsterdam.

 

Men, redan innan skeppet hinner lämna land får skeppet en förbannelse över sig när en spetälsk tycks tala utan tunga för att sedan brinna upp. En främmande symbol dyker upp på seglet, kan det vara djävulens symbol? Då Pipps sitter fängslad är det upp till Arent och Sara att ta reda på om det vilar en förbannelse över skeppet och om någon har kallat på djävulen.

 

Det finns en rad i boken som fångade mig, det är när Arent och Sara diskuterar huruvida det finns en demon ombord på skeppet. Och Arent säger "Oavsett om vi har att göra med en demon som är förklädd till människa, eller en människa som är förklädd till demon, måste vi agera på samma sätt". Ambivalensen kring det ’övernaturligas’ vara eller icke-vara symboliserar ett sätt att se på romanen: vi som läsare har själva möjligheten att avgöra vår förståelse av världen boken utspelar sig i (ett vanligt grepp i litteraturhistorien, exempelvis i Thomas Manns roman Doktor Faustus).  

Som i de flesta pusseldeckare och/eller mysterieromaner gäller det att lägga märke till detaljer, stora som små när du läser. Detta är en nästan 500 sidor lång bok, men tro mig. Det märks inte, detta är en riktig bladvändare. Författaren drar snabbt in läsaren i berättelsen och i karaktärerna. Det är en väl skriven bok som jag kan rekommendera om du vill ha en underhållande mysterieroman!

 

Tulpanfeber av Deborah Moggach

I 1600-talets Amsterdam får vi i korta kapitel följa den rike köpmannen Cornelis Sandvoort, hans unga hustru Sophia och målaren Jan von Loos i ett passionerat triangeldrama. Medan Jan von Loos målar fram Sophias porträtt och passionen slår till handlas det med tulpanlökar i Amsterdam och priserna trissas upp till astronomiska summor. Amsterdam är också under denna period ett viktigt centrum för måleri i Europa och det är spännande att få följa med i denna historiska period med hjälp av många olika röster, konstlärlingar, fiskmånglare, tjänstefolk och till och med konstverken själva gör sig hörda. Sophia är bokens huvudperson och det är intressant att förstå hur kvinnorna under denna tiden, precis som  under alla tider, på olika sätt, får anpassa sig till männens villkor. Till slut fick jag läsa boken på dagtid eftersom historien blev så spännande att det inte gick att somna.