Bunny av Mona Awad

 “Sometimes you have to kill your darlings, you know? In fact, that’s what we sometimes call them. Darlings”.   

Oroa dig inte Bunny, det är bara ett första utkast, en del av processen, säger de övriga till Samantha när mannen i mörkblå kostym plötsligt skriker med all sin kraft. Samantha kan omöjligt täcka för öronen, hon är som förstelnad medan dom andra täcker för öronen och skriket försvinner. Ut kommer inte en man, inte en kanin. Utan en hybrid, minnet av den mörkblå kostymen finns kvar och längst nacken finns en yxa. Täckt av blod.

Romanens berättare är Samantha Mackey, hon läser en master i Fine Arts på det prestigefyllda Warren University, i USA. Hon har aldrig känt att hon hör hemma på Warren, en plats där hon omges av rikemansbarn och elitism. Hon är en outsider...tills hon träffar Ava. Ava blir hennes flykt, hennes hem. Platsen där hon känner sig trygg och älskad. Trots relationen till Ava intresserar Samantha sig för en grupp tjejer i hennes workshopklass. Tjejerna kallar sig själva och varandra för "Bunny". En kväll hittar Samantha en inbjudan från "Bunnies", de vill bjuda in henne till en workshop. Efter den kvällen blir ingenting sig likt. Det är nu boken börjar bli mer lik en skräckbok blandat med magiska och oförklarliga inslag. Workshopen som Samantha deltar i skiljer sig från de i skolan, men på något sätt påminner de om varandra då båda aktiviteterna handlar om att förfina och utveckla sina skapelser och texter. 

Jag tror att alla som har producerat en text är bekant med termen “kill your darlings”, det blir passande och symboliskt när de även kallar sina hybrider för skapelser och att man ibland måste döda dem. Vilket dom gör i boken, oftast genom att sätta en yxa i nacken. Väldigt blodigt. Om de inte dödas, hamnar de i garderoben eller får jobb i stan. Ganska absurt. En kväll får Samantha frågan av Dutchess (hennes riktiga namn är Eleanor) om inte hon vill leda kvällens workshop och skapa en hybrid...   

Awads Bunny är en blandning mellan satir, skräck och magisk realism. Skräcklitteratur är vanligtvis inte något jag läser då jag har en livlig fantasi och är lite harig (no pun intended). Men Bunny är något annat än en skräckbok, den är konstig, fantasifylld och skrämmande på ett sätt som jag inte förväntade mig. Detta är en bok som jag ser framemot att läsa igen!   

Deras ryggar luktade så gott av Åsa Grennvall

 Jag har läst väldigt få grafiska romaner ska erkännas. Men något med den här gjorde mig nyfiken och ojoj, vilken smäll rakt in i hjärtat! Boken är en självbiografisk berättelse om Jenny, som växer upp i en familj oförmögen till att visa känslor och kärlek. Historien utspelar sig under 70 och 80-talet och fokuset ligger på relationen mellan Jenny och hennes föräldrar. Jennys familj är, som det ser ut, en helt vanlig familj. Men bakom stängda dörrar är allting helt annorlunda. Föräldrarna är där, men de finns inte där. De tittar men de ser inte. De hör men de lyssnar inte. Vid minsta känsloyttring vänds ryggarna bort. Jenny förväntas lära sig allting själv, att inte gråta, att inte vara bråkig, inte ifrågasätta.

Historien inleds med att Jenny själv väntar sitt första barn. När hon plockar fram sin gamla spjälsäng ser hon att den är full med klösmärken. Då börjar hon tänka tillbaka på sin egen barndom. Hemmet och familjen är för de flesta en trygg punkt, men för Jenny är det inte så. Hon har visserligen mat på bordet och rena kläder, men tryggheten saknas. Den kärlek och omsorg hon går miste om under dagarna försöker hon ta igen under nätterna. Hon kryper upp i sängen hos sina sovande föräldrar och tankar närhet. Deras ryggar luktade så gott. 

Det är en väldigt ensam barndom som skildras. Jenny ser fram emot tisdagseftermiddagar då det är kyrkans barntimmar. Det är ett av ytterst få tillfällen Jenny får dela med sig av personliga berättelser, bli lyssnad på. Där får hon känna att hon spelar roll. Familjemönstret fortsätter genom Jennys tonår ända upp i vuxen ålder. Då tar hon itu med sina demoner.

Jennys historia går rakt in i hjärtat. Det är så otroligt sorglig läsning och det gör ont i mig när man förstår varför spjälsängen var full av klösmärken. Men trots att berättelsen är kantad av mörker är det ändå en resa mot det ljusa.  Att våga möta sitt eget mörker, att våga bryta mönster. Det är modigt på riktigt. 

Detta var en av mina starkaste läsupplevelser på länge. Fruktansvärd men så välskriven, välillustrerad och stark.

Remote control av Nnedi Okorafor

Remote control är en futuristisk kortroman skriven av den amerikansk-nigerianska författaren Nnedi Okorafor. Det är inte ofta som jag läser litteratur som utspelar sig på den afrikanska kontinenten, särskilt inte futuristiska Sci-Fi berättelser. Författaren är skicklig på att väva samman Sci-fi inslag med afrikanska miljöer, kulturer och perspektiv.

Remote control är en fristående historia som utspelar sig i samma universum som Okorafors tidigare romaner, Who Fears Death och The Book of Phoenix (Who fears death-serien).

Remote control utspelar sig i Ghana och handlar om en flicka som kallar sig för Sankofa, hennes riktiga namn har hon sedan länge glömt bort. Sankofa kallas dödens adoptivdotter och hon sprider skräck omkring sig. Sankofa har inte alltid haft detta öknamn, det fanns en tid då hon hade en familj och ett hem. Men när Sankofa var sju år gammal förlorade hon allt. Vid sin sida har hon en lite röd räv, hennes enda sällskap.

Hon har hittat ett frö vid sitt favoritträd som gett henne en skimrande grön kraft, men det har enbart lett till förstörelse och död. Hon tvingas lämna sitt hem, och börjar vandra. En man erbjuder henne skjuts, men det är någonting med hennes beröring. Allting dör, även elektronik och mannens lastbil slutar att fungera. Hennes vandring för henne till olika byar, samtidigt som skräck sprids hjälper hon familjemedlemmar och deras döende att finna ro. Slutligen hamnar Sankofa i Robotown, en tydlig futuristisk stad där jellitelli (en vägg-tv av gelé), AI, drönare, självkörande bilar och elektronikmarknader är närvarande.

Författaren blandar de futuristiska inslagen med det traditionella och läsaren möts även av moskébesök och malaria, karaktärerna bär kaftan, hijab eller turban och äter stekt kokbanan och getkött. Trots romanens korta omfång bygger författaren upp en detaljrik värld som blir väldigt tydlig för mig.

Snäckors sorl av Karin Boye

Det är inte ofta jag läser noveller men varje gång jag gör det tänker jag, -varför gör jag inte detta oftare!?. Så himla bra. Stora berättelser i ett litet format. Det finns ju egentligen alltid tid att läsa en liten novell. Karin Boye är den största av dem alla, hon skriver så fängslande och fascinerande. Novellerna i den här samlingen handlar om kvinnans frigörelse, förälskelse, självständighet men också om ensamhet och mobbing. 
 

Glöm mig av Alex Schulman

En otroligt drabbande uppväxtskildring med en alkoholiserad mamma. Mamma Lisette har druckit i 30 år innan hon konfronteras med sitt beroende. Hennes barn står inte ut längre och Alex kontaktar en alkoholterapeut. 
När Alex är åtta år förlorar han sin mamma till alkoholen och hon blir en annan. Den en gång gosiga, mysiga och busiga mamman förvandlades till en aggressiv, nyckfull och otillgänglig person. Kanske finns förklaringen i barndomen, kanske i äktenskapet med den 32 år äldre tv-producenten. Lisette underkastar sig behandling och sakta hittar de tillbaka till varandra i någon form av försoning innan Lisette dör 64 år gammal. Det är en bitvis ganska tung berättelse, men så otroligt viktig. 

Ensamvargar av Katarina Kieri

 

Martin och Sasha är två ganska ensamma ungdomar, de har familjer och vänner men de tampas med sina egna bekymmer liksom på egen hand. Det är som om de vuxna inte riktigt ser, inte bryr sig eller inte förmår att nå fram. Martins föräldrar är skilda och Martin oroar sig mycket över sin pappa som dricker för mycket. Sasha bor hos sin ensamstående mamma som hon inte har så bra kontakt med och ibland hos sin kontaktfamilj som hon liksom alltid förblir en gäst hos. I boken får vi växelvis följa Sasha och Martin när de rör sig i cirklar som långsamt närmar sig varandra, det är snyggt gjort av författaren. Du som läsare och människor i Sasha och Martins liv inser att de skulle passa bra ihop och försöker göra sitt bästa för att de ska mötas. Jag tyckte mycket om den här boken.

Uppdrag Hail Mary, ensam i rymden av Andy Weir

När vi först möter Ryland Grace så vaknar han upp ensam i ett rymdskepp med två döda medpassagerare i ett annat solsystem än vårt eget. Han minns inte vem han är eller ens vad han heter men för att överleva måste han lista ut det och väldigt mycket mer. Det visar sig att Ryland Grace inte är astronaut utan högstadielärare i vetenskapliga ämnen och en misslyckad vetenskapsman. Han har legat i koma i flera år och hans uppdrag är att rädda jorden från ett obegripligt angrepp av astrofager som stjäl ofantliga mängder av solens energi och därmed hotar hela mänskligheten. Solsystemet Ryland befinner sig på är också angripet, men klarar sig. Frågan är varför och hur Ryland ska komma på det och kunna förmedla det tillbaka till jorden innan det är försent? I tillbakablickar rullas historien upp om hur Ryland Grace hamnade på skeppet och därmed blir mänskligheten sista hopp. Jag är både språkligt och vetenskapligt intresserad, men blev ändå lite chockad över att jag gillade denna roman så mycket. Andy Weir har hittat så smarta lösningar på påhittade (men ändå inte helt orealistiska) problem, ett fantasieggande händelseförlopp och skickligt utmejslade karaktärer.  Alltså den är så smart, rolig och utflippad denna historia, jag fick vila från läsning i flera dagar efter denna läsupplevelse, bara för att hinna smälta allt men också för att jag inte ville lämna fantasin och ersätta den med en ny historia.

Kärlek och främlingskap av Thoedor Kallifatides

Christo har lämnat Athen för att studera i Stockholm. Bakom sig har han lämnat sitt land, sina föräldrar och sitt språk. I Stockholm är han ganska ensam och han känner sig vilsen utan sitt eget språk och sitt sammanhang. I Sverige har han fått möjlighet att studera idéhistoria och ta studielån och upplever en ny frihet. Så träffar han Rania och blir våldsamt förälskad, men hon är gift och har ett litet barn. 

Theodor Kallifatides skriver på ett ganska lättillgängligt sätt, men med en vacker, vemodig ton och ett språk fullt med eftertänksamhet och filosofiska tankar som får mig att reflektera över livet och kärleken. Det är lätt att förstå svårigheterna det innebär att lämna sitt liv bakom sig för någonting helt nytt där man måste lära sig att navigera. Det här var en roman som växte med läsningen och när jag slagit igen den saknade jag Christo och hans värld.