Deras ryggar luktade så gott av Åsa Grennvall

 Jag har läst väldigt få grafiska romaner ska erkännas. Men något med den här gjorde mig nyfiken och ojoj, vilken smäll rakt in i hjärtat! Boken är en självbiografisk berättelse om Jenny, som växer upp i en familj oförmögen till att visa känslor och kärlek. Historien utspelar sig under 70 och 80-talet och fokuset ligger på relationen mellan Jenny och hennes föräldrar. Jennys familj är, som det ser ut, en helt vanlig familj. Men bakom stängda dörrar är allting helt annorlunda. Föräldrarna är där, men de finns inte där. De tittar men de ser inte. De hör men de lyssnar inte. Vid minsta känsloyttring vänds ryggarna bort. Jenny förväntas lära sig allting själv, att inte gråta, att inte vara bråkig, inte ifrågasätta.

Historien inleds med att Jenny själv väntar sitt första barn. När hon plockar fram sin gamla spjälsäng ser hon att den är full med klösmärken. Då börjar hon tänka tillbaka på sin egen barndom. Hemmet och familjen är för de flesta en trygg punkt, men för Jenny är det inte så. Hon har visserligen mat på bordet och rena kläder, men tryggheten saknas. Den kärlek och omsorg hon går miste om under dagarna försöker hon ta igen under nätterna. Hon kryper upp i sängen hos sina sovande föräldrar och tankar närhet. Deras ryggar luktade så gott. 

Det är en väldigt ensam barndom som skildras. Jenny ser fram emot tisdagseftermiddagar då det är kyrkans barntimmar. Det är ett av ytterst få tillfällen Jenny får dela med sig av personliga berättelser, bli lyssnad på. Där får hon känna att hon spelar roll. Familjemönstret fortsätter genom Jennys tonår ända upp i vuxen ålder. Då tar hon itu med sina demoner.

Jennys historia går rakt in i hjärtat. Det är så otroligt sorglig läsning och det gör ont i mig när man förstår varför spjälsängen var full av klösmärken. Men trots att berättelsen är kantad av mörker är det ändå en resa mot det ljusa.  Att våga möta sitt eget mörker, att våga bryta mönster. Det är modigt på riktigt. 

Detta var en av mina starkaste läsupplevelser på länge. Fruktansvärd men så välskriven, välillustrerad och stark.

Verkligheten av John Ajvide Lindqvist

Tänk dig en tillvaro där du sakta men säkert förlorar greppet om vad som är verkligt. Kanske håller du på att bli galen? Det andra alternativet, det mer troliga enligt din mening, är att allt annat är en simulering. Medan din verklighet faller isär har du dessutom ett kamerateam som följer efter dig och din familj. Välkommen till realityshowen "Hemma med Hallbergs" där Heidi Hallbergs liv tillsammans med man och barn exponeras för hela svenska folket. 

Verkligheten är den senaste boken vi läste i bokklubben på Aranäsgymnasiet. Samtliga deltagare, elever och skolbibliotekarier, upplevde att det är en bra bok att diskutera tillsammans med andra då det öppnar upp för olika perspektiv och tankar kring Heidi Hallbergs tillvaro. Kan man verkligen lita på berättaren? Boken är skriven utifrån ett jag-perspektiv där Ajvide Lindqvist får till ett tvivel i sin berättarteknik, kanske har ni hört talas om den opålitlige berättaren? Det är en klassisk litterär teknik som används i exempelvis Vladimir Nabokovs “Lolita”, som berättas ur perspektivet från en karaktär som vi inte litar på. Kan vi då tro att den litterära karaktären är ärlig om vad den upplevt? Kan en påhittad historia överhuvudtaget berätta om vad som hände ”på riktigt”? Ajvide Lindqvists Verklighetens berättarteknik efterliknar Nabokovs ovannämnda verk. Berättaren ljuger kanske inte om det hon ser, men har kanske inte kapaciteten att förstå vad som egentligen händer runtomkring henne. Romanen påminner även om tv-serien "Truman Show". Tips tips!!

Men, åter till Verkligheten! Romanen utspelar sig under ett dygn, Heidi börjar ifrågasätta sin egna verklighet tidigt i romanen då hon ser en döende fluga på fönsterkarmen. Men efter en blinkning är flugan borta. Heidi börjar tvivla alltmer på sin verklighet ju längre dagen fortgår. Hon upplever deja vú känslor som hon har svårt att förstå. Det blir inte lättare när hennes hand plötsligt försvinner igenom en dörr, och varför är det bara hon som ser det? Hon blir alltmer övertygad om att hon befinner sig i simulering, eller loop.

Livets tunna väggar av Nina Burton

I Nina Burtons poetiska essäbok Livets tunna väggar försöker författaren läsa och förstå naturens språk. Hon frågar sig om man kan läsa av bins dans och fåglarnas vingslag? Från sin ärvda sommarstuga möter hon djuren och naturen inpå knuten. Hennes kärleksfulla blick på allting omkring sig gör mig varm i hjärtat. Vilken liten pärla till bok. Nina vandrar runt på tomten uppfylld av skönheten och förundran över skapelsen. Sommarhuset behöver dock en renovering, det är fukt i väggarna och lite för närgångna djur och insekter har flyttat in. Ninas eftertänksamma bok handlar om harmonin mellan allt levande. Hennes nyfikenhet på världen är inspirerande. Nina menar att alla, djur och växter har ett medvetande.
Livets tunna väggar blev Augustprisnominerad 2020.
 

Djupa Ro av Lisa Bjärbo

I det lilla samhället Ingelstad hittas en dag nittonåriga Jonathan död. Hans kropp ligger livlös vid badplatsen Djupa Ro, och när beskedet når de närmsta fyra vännerna återvänder de till sin barndomsort. De säger att det är för att gå på begravningen. Men egentligen handlar det nog lika mycket om att överleva. 

Det Lisa Björbo gör så bra är beskrivningen av hemvändande till barndomsorten. Hur komplext det är. Alla nya sammanhang man har som man vill berätta om men som faller platt. Man möts av kompakt tystnad. Totalt ointresse. Det är lättare att bara gå in i de roller man alltid har haft, och veva samma samtal som innan man åkte iväg. Komplexiteten i att sakna hela sammanhanget hemma, hela uppväxten, allt det trygga, trånga. Samtidigt som det är så skönt att ha lämnat skiten bakom sig, att det känns som en befrielse att vara på en annan plats. Som om det är lättare att andas där borta. 

Trots att det planlösa umgänget börjar gå dem på nerverna, är det värre att vara ensam än att vara där tillsammans. Alla mår skit, men ingen vet hur de ska göra för att må bättre, så ingen försöker ens. David funderar på det som polisen sa om Jonathans död, att han var full när han drunknade. Men David kan inte minnas att han någonsin sett Jonathan påverkad.

Den sista migrationen av Charlotte McConaghy

Den sista migrationen av Charlotte McConaghy. 
Franny Lynch känner sig som mest hemma i eller vid havet med havsfåglarna svävande ovanför sig. Men 80% av djuren på jorden har dött ut till följd av klimatförändringar. Fågelkvitter är inte längre en del av vardagen och det krossar Frannys hjärta. 

Franny bestämmer sig för att följa med den sista flocken silvertärnor på vad som kan bli deras sista migration över världen, från Grönland till Antarktis. Franny lyckas övertala kaptenen på en av de få fiskebåtar som fortfarande finns kvar att det är fåglarna han ska följa om han vill hitta fisk. Motvilligt släpper han ombord Franny och de ger sig ut på en äventyrlig och farlig resa till havs. 
Men Franny bär på många hemligheter och ett mörkt förflutet som hemsöker henne. Tillbakablickarna låter läsaren långsamt pussla ihop Franny och hennes historia. Man sugs in i berättelsen och boken är omöjlig att lägga ifrån sig. Brutal och drabbande! Så bra! 

Midnattsbiblioteket av Matt Haig

 Någonstans mellan liv och död finns ett bibliotek.

Livet har inte blivit som Nora Seed tänkte sig. Nu är hon i trettioårsåldern och har förlorat sitt jobb, hon har tappat kontakten med sin bror och sin bästis efter att ha svikit dem båda och till sist känner hon att hon ingenting har kvar att leva för. Nora försöker ta livet av sig och hamnar i Midnattsbiblioteket där hon, med hjälp av en gammal vän, får möjlighet att testa alla sina möjliga liv och se om något skulle passa henne. Hon testar livet som gift pubägare, olympisk simmare, gift småbarnsmamma, känd rockstjärna, ägare av hunddagis med flummig pojkvän, m.fl. Om hon skulle hitta något liv som hon gillar så är det bara att stanna kvar och leva på.

Boken ställer frågor som vad skulle du ändra på om du fick chansen, vad innebär det att misslyckas, vilket är ditt optimala liv? Och vilket ansvar har du för andra människors livsval och möjligheter egentligen? Och om du välja om ett val som du ångrar, hur skulle det bli då?

Det här kan vara en typiskt bra bok att läsa på jullovet, ett riktigt äventyr till bladvändare och samtidigt en påminnelse till att ta dina chanser och se till att leva ditt liv.

En droppe midnatt av Jason Diakité

 

Rapparen Timbuktu skriver om sin släkts historia. Genom samtal med fadern Madubuko växer en omtumlande historia fram. Från slavarbetare i den amerikanska södern, till gatorna i New Yorks Harlem vidare mot Europa.
Ända sedan Jason var liten har hans mörka hudfärg fått honom att känna sig annorlunda. Mobbningen i skolan gjorde att han önskade att han var vit. Först i tonåren när han hittade hiphop-musiken kunde han omfamna sin hudfärg. Men fortfarande i vuxen ålder har Jason svårt med identiteten och slits mellan Sverige och USA.
Jasons farfar flydde den amerikanska södern i hopp om en bättre framtid i New Yorks Harlem. Här föds Jasons pappa Madubuko som senare kommer att gifta sig med en vit kvinna, Jasons mamma och ta sig till Europa. Jasons föräldrar hamnar så småningom i Lund där Jason föds. Efter några år skiljer sig föräldrarna men båda väljer att bo kvar i Lund. 

En droppe midnatt är en kartläggning av en familj, en släkts historia som präglats av slaveriets tunga arv. Det är en bok om utanförskap, rasism och om det strukturella förtrycket av svarta medborgare som fortfarande existerar i USA. En bok om vikten av att känna sitt ursprung, sina rötter och förstå vartifrån man kommer. 

Feelgood som en stor varm kram?

Jag började min ledighet med att läsa några böcker i feelgoodgenren. Det är härligt med böcker som man bara kan dyka in i och plöja. Dem första jag läste vara "Systrarna i Toscana" av Lori Nelson Spielman som handlade om Emilia som är bagare i Brooklyn New York, hon är rätt nöjd med livet och tror väl bara delvis på förbannelsen som sägs vila på alla småsystrar i hennes släkt. Förbannelsen innebär att om man föds som ej förstfödd kvinna i släkten så får man leva utan kärlek och barn. Men så hör moster Poppy av sig och vill ta med Emilia och hennes kusin Lucy på en resa till Italien. Emilia tvekar, hennes familj slår bakut, men Poppy ger sig inte och en minst sagt omtumlande och överraskande resa tar sin början.Vi får följa Emilia, Lucy och Poppy i nutid och dåtid.En helt underbar bok, tyckte jag.

Sedan tog jag mig an Johanna Schreibers nya bok "Tolv veckor med dig" som handlar om Linnéa och Jacob som möts på ett bröllop och får en het natt tillsammans. De har väldigt olika bakgrund och liv så de går skilda vägar. Men så upptäcker Linnéa att hon är gravid och de båda bestämmer sig för att leva ihop på prov i tolv veckor. Boken har blivit omskriven eftersom ämnet abort är ett ganska ovanligt och kanske oväntat tabubelagt område att skriva om. Medryckande, lättläst, rolig och allvarsam i en skön mix.

Vaggvisa av Leïla Salmani

Leïla Slimani fick för boken Vaggvisa Goncourt priset 2016, ett av Frankrikes finaste litterära pris. Vaggvisa är som en thriller men ändå inte. Ett svart drama som kan skapa mardrömmar är det i alla fall.  ”Den lilla pojken är död. Det tog bara några sekunder. Läkaren försäkrade att han inte hade lidit. Man lade den lilla kroppen i en grå liksäck och blixtlåset drogs upp över den lealösa kroppen som hade flutit omkring bland leksakerna ”. Redan de första raderna avslöjar att barnet kommer att dö. Och det avslöjas också på första sidan att det är barnflickan som begick mordet.  Trots detta håller författaren läsaren i ett järngrepp genom hela berättelsen. Boken handlar om en medelklass familj i Paris, Myriam har varit hemma med barnen en tid, men är rastlös och vill gärna uppta sitt jobb som brottmålsadvokat.  Paret beslutar sig för att anställa en barnflicka och hittar Louise ett praktexemplar som de kommer att skryta om för sina avundsjuka vänner. Louise är en klippa som håller deras hem städat och barnen är glada och nöjda. Men Louise kryper allt närmare in i deras liv och börjar styra lite för mycket. Som läsare blir man frustrerad på föräldrarna att de inte hinner se, jäktigt arbetsliv där båda ska göra karriär. Sakta nystas Louise bakgrund upp.  Till slut är man tillbaka där boken började och berättelsen slutar. Berättelsen kretsar kring de båda kvinnornas identitetskris och drömmar. Myriam med rötter i Nordafrika men tillhör tillsammans med sin franskfödde man Paul bohemvänstern med bra utbildning i bagaget. Louise den enda vita barnflickan i området, utanförskapet präglar hennes liv. Det är en samtidsroman med komplexa personligheter och svärta, vill gärna läsa mer av denna författare.

Alla floder flyter mot havet av Dorit Rabinyan

Den här boken blev förbjuden i Israel när den kom ut 2014 och det kan vid läsning te sig helt ofattbart. Hur kan en bok om kärlek mellan två unga personer förbjudas, de är dessutom heterosexuella och singel? Det handlar om politik, religion och kulturella motsättningar och motvilligt förstår en varför det i en så djupgående konflikt kan vara problematiskt med kärlek över gränsen, men det är så outsägligt sorgligt. För när israeliska Liat inleder en relation med palestinske Hilmi vet hon att det bara är tillfälligt som hon får älska honom och hon måste till varje pris hålla honom hemlig för sina föräldrar. När hennes vistelse i New York är över och hon återvänder till Tel Aviv och sin familj kommer deras relation att vara över, trots att de ibland bara kommer befinna sig några mil från varandra är deras kärlek omöjlig. Kanske är det delvis vetskapen om detta som gör deras kärlekshistoria så ljuv. Men vetskapen skadar också relationen eftersom de tycker olika, Hilmi förstår inte varför deras kärlek inte kan få en chans ändå, och Liats övertygelse sårar och skadar både honom och henne. Men tiden för deras separation kommer allt närmare, hur ska Liat göra? Jag tycker så mycket om denna vackra, sorgliga och fint skildrade historia om omöjlig, bitterljuv kärlek.