Missat Samtal av Nora Dåsnes

Missat samtal är en grafisk roman skriven av Nora Dåsnes. Grafiska romaner är en genre som jag vanligtvis inte brukar läsa, men temat för boken fångade mig och nu sitter jag här och skriver en kort sammanfattning. Missat samtal utspelar sig i tiden efter 22 juli 2011, då 77 människor miste livet i terrorattentatet Utøya och regeringskvarteret i Norge. Terrorattentatet är det värsta i Norges sedan andra världskriget och gärningen utfördes av norrmannen Anders Breivik, han dömdes till minst 21 års fängelse. Handlingen i Missat samtal cirkulerar kring Rebekka och hens familj och vänner. Hur deras liv såg ut efter attentatet, hur de drabbades samt hur olika vi är på att hantera sorg och saknad.  

 
Huvudkaraktären Rebekka och hens bästa vän Fariba ska precis börja gymnasiet när historien börjar. Rebekka har svårt att släppa det som hände under sommaren, medan Fariba vill se framåt och fokusera på den nya skolan. Hon engagerar sig politiskt och ser till att hon och Rebekka blir inbjudna till olika fester, något de inte blev under högstadietiden. Rebekka däremot vill skriva och undersöka olika händelser, och hon vill veta varför gärningsmannen/ valde att döda så många människor den dagen. Hen är fast i det förflutna och istället för att fokusera på den nya killen Daniel som verkar intresserad av hen, stöter hen bort honom och även Fariba. När man läser historien får jag en känsla av att Rebekka är orolig över sin bror, som är deprimerad och bara är hemma och spelar spel som går ut på att man ska döda människor. Kanske är Rebekka rädd att hens bror ska begå liknande brott som Breivik gjorde. 

Jag minns när nyheten kring attentatet nådde mina öron; jag hade också sommarlov precis som karaktärerna i romanen, men till skillnad från Rebekka skulle jag till hösten börja trean på gymnasiet. Jag minns att vi diskuterade vart vårt samhälle är på väg, varför finns det så mycket ilska/hat i världen. Dessa tankar får läsaren reflektera över i Dåsnes grafiska roman, samt existentiella frågor. Illustrationerna är levande och melankoliska, språket påminner om vardagligt talspråk. Illustrationerna går i en gråaktig ton som visar vardag och drömvärld, men varvas ibland med en röd som ska illustrera dåtid. Dagen då terrorattentatet ägde rum. Jag tycker att det är talande och vackert att använda olika färger för att skilja på nutid och dåtid, samt verklighet och dröm.