Jag är bara ett jävla äckel av Henrik Ståhl och Titti Persson

 Henrik ska börja högstadiet och känner ett stort hopp om att nu blir det annorlunda, på högstadiet kommer han kunna vara sig själv och slippa vara rädd. Men Henriks hopp grusas och hans högstadiestid blir ett helvete. Det är smärtsam läsning. 

Jag läste denna i ett enda streck, det är en skildring av att vara ett offer genom skolan, att utsättas hela tiden, vara konstant rädd och samtidigt upptäcka att ingen kan hjälpa en, det verkar inte finnas någon hjälp att få. Trots att man har bra föräldrar, andra vuxna som lyssnar och kompisar, som visserligen också är offer, men ändå. De står alla helt handfallna. För att bryta våldspiraler är riktigt svårt, som offer bryts man också ner och orkar kanske inte göra motstånd. I boken får vi följa Henriks kamp, nederlag, hopp och förtvivlan och hoppet när högstadiet är slut och framtiden hägrar, en framtid man kan välja själv. Och på grund av motgångarna så blir Henrik starkare och kanske bättre rustad för den väg han till slut valde.

Det här är en stark berättelse om Henrik som genom hela skolan är utsatt för svår mobbing, Henrik är annorlunda, smart och klurig, gillar rollspel och att göra film, han är liten och smal. Men boken är också rolig för Henrik ger inte upp och hittar egna sätt att göra motstånd, sätt som inte någon väntat sig. Och du, det finns hjälp fast man inte alltid ser utvägar.