Djupvattnet av Marit Sahlström

 

Det fanns ett hus berättar Morfar, ett hus som byggdes på sjöstranden och ägaren lyssnade inte på varningarna som sa att det var för nära sjön. Last efter last av grus och annat kördes dit och huset byggdes för att ganska snabbt glida neråt tills det helt var uppslukat av Djupvattnet, den superdjupa sjön där Morfar bor. Milo och hans familj åker dit på sommaren, det här varma, torra sommaren där inget är sig likt och alla gråter. Simon, Milos storebror håller sig isolerad på sitt rum och ingen kommer åt honom. Milo kämpar med svåra anfall då han förlorar medvetandet, men han försöker ändå skapa en vardag med bad och fiske. Han saknar sin kompis Zeke också, de verkar glida ifrån varandra med det som man inte kan tala om. Genom spelandet träffar han Phoenix och någonting börjar spira, någonting försiktigt läkande. Morfars granne Sirkka finns där också och Milo hjälper henne med att måla trappan och andra sysslor och långsamt närmar de sig sorgen. Sirkka förlorade sin man och sin femåriga dotter när det var skogsbrand, de kom helt enkelt inte hem igen efter att ha gått ut i skogen. Sirkka säger att ingenting är Milos fel och Milo förstår inte vad hon  menar. Han vill ju bara ha Simon tillbaka som det var förut.

Gwen & Art är inte kära av Lex Croucher

Legenden om Kung Arthur har ni kanske hört talas om? I denna roman har några hundra år gått sedan dess och Arthur som är ättling till den gamla legenden är trolovad med Gwendoline, prinsessa av England. Men både Gwen och Art är kära i andra och avskyr varandra med en glöd som grundar sig i tvånget att ingå äktenskap och därmed gå emot allt som skriker NEJ, däribland sin sexuella läggning och den man är förälskad i, det som kanske är det viktigaste ändå. När de båda hamnar i knipa tvingas de att samarbeta genom ett avtal där de ska ge sken av att gilla varandra för att övertyga sina familjer. Gwen och Gabriel är tvillingar, Gwen är kär i riddaren Lady Bridget Leclair , Arthur är tänd på Gabriel som är kronprins och Gabriel, vem eller vad gillar han egentligen? Det blir som ni förstår, lite förvecklingar i denna komiska roman där vägen till äkta kärlek inte är direkt spikrak. Och Gwen och Arthur kanske inte hatar varandra i slutet, det får vi se. Det här är en rolig, charmig bok som är ett riktigt lyckopiller!

Lyras färd av Philip Pullman

Jag tycker så mycket om serien den mörka materian, både som bok- och som tv-serie. Som bok är serien en av mina stora läsupplevelser! Denna nya serie, boken om stoft, är därför riktigt efterlängtad av mig. Denna första del utspelar sig före Guldkompassen när Lyra är ett spädbarn och fortsättningen, Det hemliga riket utspelar sig efter händelserna i den mörka materian. I boken får vi möta Malcolm, en ung pojke som är ägare till en kanot som heter La Belle Sauvage när han tillsammans med Alice, en flicka som jobbar på värdshuset som Malcolms föräldrar äger, räddar Lyra undan vattenmassorna när klostret där hon hålls gömd översvämmas. Egentligen tål de inte varandra, Alice och Malcolm, men de tvingas att samarbeta mot både naturens krafter och lömska personer som alla jagar efter Lyra. Boken är spännande precis hela tiden och både Malcolm och Alice är underbara karaktärer. På biblioteket finns serien både på svenska och engelska. 

Vrakstrand av Elin Bengtsson

Sam bor med sin Mormor och Morfar i ett kustsamhälle på Västkusten. Sams mamma var bara 16 år när hon fick henne och kort därefter dog hon i en olycka. Linas rum står orört efter att hon dog och hon är liksom närvarande i Sams liv på något sätt. Katten Morrisette är länken till Lina och kan enligt Sam röra sig mellan det levande och döda. Förövrigt pratar inte mormor och morfar så mycket om omständigheterna kring Sams pappa. Men så kommer Lau, som är barn till morfars kompis, och flyttar in i Linas rum och hen får saker att börja hända, vad var det egentligen som hände efter den där olyckan som är som ett sår i det lilla samhället? Kan man läka från att ha förlorat ett barn? Tillsammans utforskar Sam och Lau vad som gömmer sig i tystnaden och vilka vägar som finns framåt. 

Rent hus av Alia Trabucco Zerán

En liten flicka har dött, förstår vi och redan från första meningen hör jag rösten, Estelas, tjänsteflickans röst som tar mig i handen och leder mig fram genom denna drabbande historia. Estela har flyttat från landsbygdens Chile till storstaden Santiago för att bli hembiträde hos en välbärgad familj med ett litet barn. Estela vill jobba ihop pengar för att återvända och hjälpa sin mamma och skapa sig ett riktigt liv, men åren går och precis som mamman varnade henne så blir hon fast. Hon har ett litet krypin bakom köket och arbetar med sina enformiga uppgifter hela dagarna. Den här romanen handlar om arbetets villkor, maktlöshet och att vara osynlig och obetydlig för de med makten och pengarna. I det starka klassamhället som skildras är människor utan makt utbytbara och Estelas lilla motsåndskamp slås obönhörligt ned, det är en rasande kamp som knappt märks utåt, det är hjärtskärande och drabbande.
 

Järnulven av Siri Pettersen

Jag tyckte att Odinsbarn-serien var skrämmande och otäck, men denna nya serie är ännu mer otäck och kanske till och med bättre. Det är omöjligt att slita sig. Serien utspelar sig i samma värld som Odinsbarn och de kopplas ihop på flera sätt. Här är vi i staden Náklar och träffar Juva som är vargjägare. Hon har hittat sin familj i sitt jaktlag och håller sig långt ifrån sin "riktiga" familj som är blodläsare. Hemma i blodläsarhuset har hon aldrig känt sig trygg och hon vet att de luras och skor sig på människors rädslor och osäkerhet. I centrum av Náklar finns portarna som gör att man snabbt kan ta sig mellan olika delar av riket. De drivs av vargblod och är anledningen till att jägarna behövs. Men det är något märkligt med blodet och ulvsjukan sprids i staden. Det blir Juva och hennes gängs uppgift att döda även de ulvsjuka och Juva vill sätta stop för dödandet av både varg och människa och ta reda på vad det är som egentligen händer. En märklig kraft har återkommit och en varelse som läsare av Korpringarna kommer känna igen får en central roll. Boken är oupphörligt spännande och välskriven, men ganska våldsam och rå. 

Jag är bara ett jävla äckel av Henrik Ståhl och Titti Persson

 Henrik ska börja högstadiet och känner ett stort hopp om att nu blir det annorlunda, på högstadiet kommer han kunna vara sig själv och slippa vara rädd. Men Henriks hopp grusas och hans högstadiestid blir ett helvete. Det är smärtsam läsning. 

Jag läste denna i ett enda streck, det är en skildring av att vara ett offer genom skolan, att utsättas hela tiden, vara konstant rädd och samtidigt upptäcka att ingen kan hjälpa en, det verkar inte finnas någon hjälp att få. Trots att man har bra föräldrar, andra vuxna som lyssnar och kompisar, som visserligen också är offer, men ändå. De står alla helt handfallna. För att bryta våldspiraler är riktigt svårt, som offer bryts man också ner och orkar kanske inte göra motstånd. I boken får vi följa Henriks kamp, nederlag, hopp och förtvivlan och hoppet när högstadiet är slut och framtiden hägrar, en framtid man kan välja själv. Och på grund av motgångarna så blir Henrik starkare och kanske bättre rustad för den väg han till slut valde.

Det här är en stark berättelse om Henrik som genom hela skolan är utsatt för svår mobbing, Henrik är annorlunda, smart och klurig, gillar rollspel och att göra film, han är liten och smal. Men boken är också rolig för Henrik ger inte upp och hittar egna sätt att göra motstånd, sätt som inte någon väntat sig. Och du, det finns hjälp fast man inte alltid ser utvägar.

Vinterflickor av Laurie Halse Anderson

Om man inte innan förstår psykologin bakom ätstörningar så får man här en förståelse för hur lätt det är att hamna snett, hur fort det går utför och hur farlig dessa sjukdomar är. Men det är inte därför man läser denna bok, tror jag. Det är för sättet den är skriven på, språket och personerna. Ja, Lia kanske mest. Lia som har förlorat sin bästa vän Cassie till ätstörningarna som förenade dem. Åh vad jag känner med henne! Natten Cassie dog ringde hon Lia 33 gånger utan att Lia svarade och hon tvingas leva med skulden, begrava sin kompis och stå emot föreställningen om att hon måste följa efter in i döden. Laurie Halse Anderson skriver också så att man förstår dragningskraften i kontrollen av maten och träningen, urkraften som krävs för att stå emot det som kroppen allra helst vill ha och fasan i att vara anhörig till någon som svälter sig, försvinner gram för gram medan man hjälplös står bredvid och ser det ske. 

Bunny av Mona Awad

 “Sometimes you have to kill your darlings, you know? In fact, that’s what we sometimes call them. Darlings”.   

Oroa dig inte Bunny, det är bara ett första utkast, en del av processen, säger de övriga till Samantha när mannen i mörkblå kostym plötsligt skriker med all sin kraft. Samantha kan omöjligt täcka för öronen, hon är som förstelnad medan dom andra täcker för öronen och skriket försvinner. Ut kommer inte en man, inte en kanin. Utan en hybrid, minnet av den mörkblå kostymen finns kvar och längst nacken finns en yxa. Täckt av blod.

Romanens berättare är Samantha Mackey, hon läser en master i Fine Arts på det prestigefyllda Warren University, i USA. Hon har aldrig känt att hon hör hemma på Warren, en plats där hon omges av rikemansbarn och elitism. Hon är en outsider...tills hon träffar Ava. Ava blir hennes flykt, hennes hem. Platsen där hon känner sig trygg och älskad. Trots relationen till Ava intresserar Samantha sig för en grupp tjejer i hennes workshopklass. Tjejerna kallar sig själva och varandra för "Bunny". En kväll hittar Samantha en inbjudan från "Bunnies", de vill bjuda in henne till en workshop. Efter den kvällen blir ingenting sig likt. Det är nu boken börjar bli mer lik en skräckbok blandat med magiska och oförklarliga inslag. Workshopen som Samantha deltar i skiljer sig från de i skolan, men på något sätt påminner de om varandra då båda aktiviteterna handlar om att förfina och utveckla sina skapelser och texter. 

Jag tror att alla som har producerat en text är bekant med termen “kill your darlings”, det blir passande och symboliskt när de även kallar sina hybrider för skapelser och att man ibland måste döda dem. Vilket dom gör i boken, oftast genom att sätta en yxa i nacken. Väldigt blodigt. Om de inte dödas, hamnar de i garderoben eller får jobb i stan. Ganska absurt. En kväll får Samantha frågan av Dutchess (hennes riktiga namn är Eleanor) om inte hon vill leda kvällens workshop och skapa en hybrid...   

Awads Bunny är en blandning mellan satir, skräck och magisk realism. Skräcklitteratur är vanligtvis inte något jag läser då jag har en livlig fantasi och är lite harig (no pun intended). Men Bunny är något annat än en skräckbok, den är konstig, fantasifylld och skrämmande på ett sätt som jag inte förväntade mig. Detta är en bok som jag ser framemot att läsa igen!   

Deras ryggar luktade så gott av Åsa Grennvall

 Jag har läst väldigt få grafiska romaner ska erkännas. Men något med den här gjorde mig nyfiken och ojoj, vilken smäll rakt in i hjärtat! Boken är en självbiografisk berättelse om Jenny, som växer upp i en familj oförmögen till att visa känslor och kärlek. Historien utspelar sig under 70 och 80-talet och fokuset ligger på relationen mellan Jenny och hennes föräldrar. Jennys familj är, som det ser ut, en helt vanlig familj. Men bakom stängda dörrar är allting helt annorlunda. Föräldrarna är där, men de finns inte där. De tittar men de ser inte. De hör men de lyssnar inte. Vid minsta känsloyttring vänds ryggarna bort. Jenny förväntas lära sig allting själv, att inte gråta, att inte vara bråkig, inte ifrågasätta.

Historien inleds med att Jenny själv väntar sitt första barn. När hon plockar fram sin gamla spjälsäng ser hon att den är full med klösmärken. Då börjar hon tänka tillbaka på sin egen barndom. Hemmet och familjen är för de flesta en trygg punkt, men för Jenny är det inte så. Hon har visserligen mat på bordet och rena kläder, men tryggheten saknas. Den kärlek och omsorg hon går miste om under dagarna försöker hon ta igen under nätterna. Hon kryper upp i sängen hos sina sovande föräldrar och tankar närhet. Deras ryggar luktade så gott. 

Det är en väldigt ensam barndom som skildras. Jenny ser fram emot tisdagseftermiddagar då det är kyrkans barntimmar. Det är ett av ytterst få tillfällen Jenny får dela med sig av personliga berättelser, bli lyssnad på. Där får hon känna att hon spelar roll. Familjemönstret fortsätter genom Jennys tonår ända upp i vuxen ålder. Då tar hon itu med sina demoner.

Jennys historia går rakt in i hjärtat. Det är så otroligt sorglig läsning och det gör ont i mig när man förstår varför spjälsängen var full av klösmärken. Men trots att berättelsen är kantad av mörker är det ändå en resa mot det ljusa.  Att våga möta sitt eget mörker, att våga bryta mönster. Det är modigt på riktigt. 

Detta var en av mina starkaste läsupplevelser på länge. Fruktansvärd men så välskriven, välillustrerad och stark.