En svamp håller på att ta över jorden, mycelet sprids via kroppsvätskor och tar blixtsnabbt över offrens nervsystem, utplånar minnen, känslor och tankar och styr mot målet att fortplanta sig i fler och fler. Katastrofen är ett faktum och civilisationen som vi känner den nu ett minne blott. Nu handlar allt om överlevnad för de människor som är kvar och att skydda sig mot den aggressiva livsform som helt håller på att ta över. Det ser hopplöst ut, världen står still, ingenting produceras och maten är mer eller mindre slut. Men
så finns det barn som Melanie, barn som är smittade men där svampen och
människan verkar ha ingått en slags symbios. Melanie har nämligen kvar
sitt intellekt och sina känslor även om hungern är det som styr.
Nu lever hon och barn som henne i en gammal militärförläggning där
forskaren Dr Caldwell försöker att lösa gåtan med varför barn som
Melanie finns. Barnen måste låsas fast och hållas inlåsta, men de får
undervisning och mat. En av lärarna är Fröken Justineau och det är Melanies absoluta favorit, Fröken Justineau
är snäll och empatiskt och hon verkar inte vara rädd för barnen utan
verkar tycka om dem. Dessutom försöker hon att lära dem viktiga saker om
livet utanför förläggningen. I alla fall så som livet var innan. Men
som kommer hoten närmare, både innanför och utanför förläggningen och
helt plötsligt ändras alla förutsättningar totalt. Och Melanie vet bara
ett par saker, hon vill vara hos Fröken Justineau och Fröken måste skyddas från att skadas, framförallt från Melanie själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar