I Vänner för
livet får vi lära känna Sophie och Erik. Eriks förebilder är hans
farbror Eddie Meduza och den franske gentlemannarånaren Albert Spaggiari. Sophie är dotter till en av världens
främsta jockeys och tillbringar sin barndom i överklassens England. När Eriks
föräldrar skiljer sig känner han att mamman vill starta om, hon vill att Erik
flyttar ut, att de kan träffas igen när hon mår bättre och har fått ordning
på sitt liv. Erik flyttar hemifrån och hamnar så småningom i Nice. När Sophies pappa
dör i en ridolycka flyr Sophie till Paris för att komma undan och för att
starta ett eget liv. I Europa kommer
Sophie och Erik leva ganska ensamma och destruktiva liv som prostituerade. Av
en slump träffas de en kväll på en bar och börjar prata med varandra. De visar
sig att det är deras gemensamma födelsedag. Det är många sidor
men man sugs snabbt in i berättelsen. Det är en provokativ roman och många
gånger får man ont i magen. Erik beskriver en sorglig känsla av makt och
kontroll över livet, att ingen i hela världen visste vem han var eller var han
befann sig. Tryggheten i att aldrig kunna bli saknad av någon. "Jag mot
världen och ni kan aldrig ta mig". Men det är samtidigt en kärleksroman
Sophie säger vid ett tillfälle till Erik "Du är den första som bara genom
att vara du fått mig att förstå hur man bekämpar de små monstren inuti."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar