Avigt hav av Marie Darrieussecq

Rose får en medelhavskryssning i present av sin Mamma och hon tar med sig sina barn. Rose är en medelålders kvinna, boende i Paris. Hon har klimatångest och hon ifrågasätter det mesta i sitt liv, sin man, sitt jobb, sin föräldraroll, sin plats i tillvaron och vad som egentligen är meningen med allt. När hon inte kan sova rör hon sig runt fartyget på natten och råkar då, i en dramatisk räddningsaktion, på Younès från Niger. Younès räddas från döden av fartygets personal och Rose dras till pojken som hon genom en impuls ger sin sons mobiltelefon och det blir början på en historia där Roses och Younès liv blir sammanlänkade. Det här blev faktiskt för mig en hoppingivande bok som visar på att en människas känslighet och lyhördhet, både för sina egna och andras behov, kan förändra och, i alla fall i liten skala, påverka obalansen i världen. Att göra gott, att ständigt fortsätta att försöka och aldrig någonsin ge upp är det vi måste göra, det blev budskapet som jag tog till mig.
 

Håll käften och var söt av Vita Andersen

Håll käften och var söt är en feministklassiker som kom ut första gången 1978 av den danska kultförfattaren Vita Andersen. Det är en drabbande och mörk novellsamling om olyckliga kvinnor och maskrosbarn. Det är mycket elände och boken väckte stor uppmärksamhet när den kom. Det är barnets blick på vuxenvärlden som vi möter. Vita själv hade en otrygg uppväxt och bodde periodvis på barnhem och i familjehem. Tyvärr är boken lika aktuell idag som när den kom 1978. Missbrukande föräldrar finns fortfarande, den psykiska ohälsan ökar och många barn far illa. 

Arvejord av Maria Turtschaninoff

En kvinna anländer till ett hus i den österbottniska skogen, en gård som hon fått i arv av sin nyligen avlidna mor. Gården heter Nevabacka och nu får vi följa med på en nästan fyrahundraårig svindlande berättelse om gården och dess ägare. Vi får läsa om Stora ofreden och missväxtåren, emigrationen till Amerika och vinterkrigets utbrott. Om livet och människorna, arbete och kärlek. Maria skriver om naturens alla väsen, om vikten av att hålla sig väl med skogsfolket. Hur skör naturen är och vårt ansvar att ta hand om den. Ingenting är beständigt. Maria påminner oss om att allting är till låns och att det förpliktar. En fin bok om att känna tillhörighet och samhörighet. 

Spiritus av Linda Åkerström

Som jag har längtat! Och väntat! Och längtat lite till! Äntligen är den här, uppföljaren till "Dödsdansen", en bok som jag plöjde under två intensiva dagar med alldeles för lite sömn. Men den gick bara inte att lägga ifrån sig, så jag hade höga förväntningar inför del två, och "Spiritus" gör mig inte besviken! Vi får återigen följa Heddy, Rachel och Eli, tre unga tjejer från Ytterby. I första boken träffar de svartalven Arve och får veta att det finns en värld bakom dimmorna, en värld full av magi och underliga varelser. Spiritus tar vid där Dödsdansen slutar och tjejerna befinner sig nu på den andra sidan, det som kallas för Bloksberg. Där dras de snabbt in i farliga uppdrag och maktkamper och vi får också veta mer om Heddys sanna natur. Mer än så avslöjar jag inte. Man vill ju inte spoila. 

Detta är nog den bästa fantasyserie jag läst sedan "Engelsforsserien". Historien drivs framåt i rasande fart, det är vasst, lockande och omöjligt att värja sig. De olika berättarperspektiven ger ett djup till historien och det är extra allt utan att kännas extremt. Karaktärerna är välskrivna, komplicerade och älskvärda. Man sugs ner i en virvelvind av händelser och känslor som det tar tid att återhämta sig från. En knock-out utan dess like helt enkelt! LÄS säger jag bara!

Pendlarsällskapet av Clare Pooley

Har du tänkt på att det finns osynliga regler för hur man beter sig i olika situationer? Hur kan alla veta att det liksom är förbjudet att sätta sig bredvid någon på bussen om det finns lediga rader där ingen sitter? Och man pratar ju inte med någon man inte känner, absolut inte! Och mat som luktar och stinker tar man inte med sig, det vet alla. Den här romanen handlar om en grupp människor som pendlar med samma tåg till London varje dag utan att hälsa fast de i smyg är mycket väl medvetna om varandras existens. Allt ändras en dag när en av dem sätter en vindruva i halsen och de blir tvingade att ingripa i varandras liv. Det är början på en vänskap som visar sig bli livsavgörande och påminner mig om att man inte ska vara alltför säker på att ens fördomar om andra stämmer, faktum är att man ska försöka utmana dem hela tiden. Varför inte testa du med?

Slutet blir vår början av Chris Whitaker

 

Jag såg Chris Whitaker för första gången när han blev intervjuad av Jessika Gedin i Babel på SVT, där berättade han att Duchess, som är huvudperson i denna roman, bokstavligen räddat hans liv två gånger. Jag blev ju tvungen att lära känna henne. Duchess Day Radley är 13 år och självutnämnd laglös. Hennes liv går ut på att ta hand om sin femårige lillebror Robin och att se efter sin mamma Star. Det är inget lätt jobb. Stars lillasyster Sissy blev dödad av Stars då 15-årige pojkvän Vincent King och nu kommer han ut efter ett 30 år långt straff. Star och hennes familj har stöd och skydd av polischef Walk som är bästa vän med Vincent, men när Duchess på egen hand försöker att skydda sin familj startar hon en händelsekedja som påverkar hennes familj och hela den lilla stad de bor i.

Duchess är så oerhört cool och modig så henne kommer jag med glädje bära med mig och kanske plocka fram när jag behöver hennes styrka, men också flera av de andra karaktärerna, det finns ingen som är riktigt god eller riktigt ond här, såsom det är i verkligheten och därmed kommer de till liv. Karaktärerna, intrigen, språket och de ständiga överraskningarna gör denna roman till en riktigt häftig läsupplevelse.

Glöm mig av Alex Schulman

En otroligt drabbande uppväxtskildring med en alkoholiserad mamma. Mamma Lisette har druckit i 30 år innan hon konfronteras med sitt beroende. Hennes barn står inte ut längre och Alex kontaktar en alkoholterapeut. 
När Alex är åtta år förlorar han sin mamma till alkoholen och hon blir en annan. Den en gång gosiga, mysiga och busiga mamman förvandlades till en aggressiv, nyckfull och otillgänglig person. Kanske finns förklaringen i barndomen, kanske i äktenskapet med den 32 år äldre tv-producenten. Lisette underkastar sig behandling och sakta hittar de tillbaka till varandra i någon form av försoning innan Lisette dör 64 år gammal. Det är en bitvis ganska tung berättelse, men så otroligt viktig. 

Sköra varelser av Viktoria Myrén

Vi får följa Nina som återvänder från Stockholm till hemorten. Föräldrarna är döda och Nina köper ut systern Lisen ur det gemensamma barndomshemmet. När livet går sönder kanske det ändå finns en trygghet i det man redan känner till, även om det är sårigt och svårt. Barndomshemmet som tryggheten, den enda tryggheten. När Ninas pojkvän Niklas dör oväntat i lungcancer flyttar hon hem igen. Men hur är det att komma hem, möta dem som valde att stanna eller dem som bara blev kvar. Minnena om en uppväxt präglad av våld. Gammal hackordning rostar aldrig. 
Lisen hade haft kvar vännerna från högstadiet. Nina hade inte kontakt med någon från den tiden. Hon hade velat komma bort från allt det där som Lisen tycktes klamra sig fast vid. Människor som hade en uppfattning om vem man var. Hur man var. Lisen hade aldrig känt tvånget att ge sig i väg på samma sätt som Nina. Förut hade Nina känt sig avundsjuk på Lisens förmåga att höra hemma någonstans. Men nu vet hon inte. Nina tänker att hon hade varit en annan person om hon hade stannat kvar. Var det enklare att stanna eller ge sig av? Kanske.

Mythos: de grekiska myterna återberättade av Stephen Fry

Jag minns första gången jag kom i kontakt med grekisk mytologi. Min morfar hade rader och åter rader med bokhyllor och som den lilla läslus jag var (och fortfarande är), var varje besök lite som att dyka in i en skattkammare. Visserligen var det väl inte mycket som passade för ett barn, men en dag hittade jag en stor, färgglad, illustrerad bok med den korta och enkla titeln "Grekisk mytologi". Jag slog upp första sidan och sen var det kört. Jag kan inte ens räkna hur många gånger jag slog mig ned i morfars slitna gamla soffa och läste sagorna om hur världen uppstod av Kaos, om Kronos som åt upp sina barn, om gudarnas krig mot titanerna, Athenas födelse, Pandoras ask... Ja ni fattar. Detta ligger mig varmt om hjärtat. Så lyckan över att än en gång få dyka in i den fantastiska värld som är gudarnas och de gamla grekernas är stor. Och att dessutom bli vägledd av den brittiske komikern, skådespelaren och Tv-personligheten Stephen Fry är inget annat än ren njutning. Precis som titeln anger, så återger Fry helt enkelt de gamla sagorna och myterna, men på sitt alldeles eget speciella vis. Boken börjar i tidernas begynnelse och följer en kronologisk tidslinje. Vi får följa titanerna, Zeus väg till härskare över Olympen och sedan skapandet av människan. Vi lär oss om familjerelationer, straff och belöningar. Kärleksfulla historier varvas med horribla. Det är fyndigt, intelligent, humoristiskt och kärleksfullt. Fry lyckas få oss att relatera till och förälska oss i karaktärerna. Språket är enkelt och modernt, vilket gör boken lätt att hänga med i. Ett extra plus för de olika fotnoterna, som innehåller fakta om till exempel ord vi använder idag och dess ursprung i grekiskan. Oavsett om du är insatt i, eller fullkomligt ovetande om grekisk mytologi är denna boken en klar vinnare! 

Liv Strömquists astrologi

 

På Bokmässan i år såg jag Liv Strömquist bli intervjuad av Eric Schüldt om sin nya bok om astrologi. Det var en oerhört rolig intervju eftersom de båda erkände att de periodvis helt hade snöat in på astrologi och använde det till att klassificera människor och sätta dem i fack. Eric Schüldt använde ständigt astrologi som partytrick genom att, med hjälp av utseende och personlighet gissa stjärntecken och oftast gissa rätt. Och Liv berättade att hon helt fått sluta med astrologi efter att hon ägnat en stor del av sin första graviditet med att oroa sig för att hennes barn skulle födas som fisk och hur hon då skulle klara det. Själv minns jag att jag som barn läste i min mammas bok om astrologi att mitt stjärntecken var "stundom lite elak eller glädjedämpande" och hur det eventuellt har präglat min syn på mig själv eller kanske snarare motståndet mot denna formulering. Det som är spännande är att man liksom ändå tror på det, fast man vet att det omöjligt kan vara sant. Min farfar som i övrigt var en klok man kunde på fullt allvar döma ut ens potentiella partners enbart på grund av när de var födda. Både Liv och Eric konstaterar att fakta kvarstår, de som är födda i lejonets tecken ser faktiskt ofta ut som lejon, tvillingen har en dubbelnatur och stenbocken och kräftan passar faktiskt allra bäst ihop (fast det visste jag såklart redan)! Boken är också oerhört kul!