Pendlarsällskapet av Clare Pooley

Har du tänkt på att det finns osynliga regler för hur man beter sig i olika situationer? Hur kan alla veta att det liksom är förbjudet att sätta sig bredvid någon på bussen om det finns lediga rader där ingen sitter? Och man pratar ju inte med någon man inte känner, absolut inte! Och mat som luktar och stinker tar man inte med sig, det vet alla. Den här romanen handlar om en grupp människor som pendlar med samma tåg till London varje dag utan att hälsa fast de i smyg är mycket väl medvetna om varandras existens. Allt ändras en dag när en av dem sätter en vindruva i halsen och de blir tvingade att ingripa i varandras liv. Det är början på en vänskap som visar sig bli livsavgörande och påminner mig om att man inte ska vara alltför säker på att ens fördomar om andra stämmer, faktum är att man ska försöka utmana dem hela tiden. Varför inte testa du med?

Slutet blir vår början av Chris Whitaker

 

Jag såg Chris Whitaker för första gången när han blev intervjuad av Jessika Gedin i Babel på SVT, där berättade han att Duchess, som är huvudperson i denna roman, bokstavligen räddat hans liv två gånger. Jag blev ju tvungen att lära känna henne. Duchess Day Radley är 13 år och självutnämnd laglös. Hennes liv går ut på att ta hand om sin femårige lillebror Robin och att se efter sin mamma Star. Det är inget lätt jobb. Stars lillasyster Sissy blev dödad av Stars då 15-årige pojkvän Vincent King och nu kommer han ut efter ett 30 år långt straff. Star och hennes familj har stöd och skydd av polischef Walk som är bästa vän med Vincent, men när Duchess på egen hand försöker att skydda sin familj startar hon en händelsekedja som påverkar hennes familj och hela den lilla stad de bor i.

Duchess är så oerhört cool och modig så henne kommer jag med glädje bära med mig och kanske plocka fram när jag behöver hennes styrka, men också flera av de andra karaktärerna, det finns ingen som är riktigt god eller riktigt ond här, såsom det är i verkligheten och därmed kommer de till liv. Karaktärerna, intrigen, språket och de ständiga överraskningarna gör denna roman till en riktigt häftig läsupplevelse.

Glöm mig av Alex Schulman

En otroligt drabbande uppväxtskildring med en alkoholiserad mamma. Mamma Lisette har druckit i 30 år innan hon konfronteras med sitt beroende. Hennes barn står inte ut längre och Alex kontaktar en alkoholterapeut. 
När Alex är åtta år förlorar han sin mamma till alkoholen och hon blir en annan. Den en gång gosiga, mysiga och busiga mamman förvandlades till en aggressiv, nyckfull och otillgänglig person. Kanske finns förklaringen i barndomen, kanske i äktenskapet med den 32 år äldre tv-producenten. Lisette underkastar sig behandling och sakta hittar de tillbaka till varandra i någon form av försoning innan Lisette dör 64 år gammal. Det är en bitvis ganska tung berättelse, men så otroligt viktig. 

Sköra varelser av Viktoria Myrén

Vi får följa Nina som återvänder från Stockholm till hemorten. Föräldrarna är döda och Nina köper ut systern Lisen ur det gemensamma barndomshemmet. När livet går sönder kanske det ändå finns en trygghet i det man redan känner till, även om det är sårigt och svårt. Barndomshemmet som tryggheten, den enda tryggheten. När Ninas pojkvän Niklas dör oväntat i lungcancer flyttar hon hem igen. Men hur är det att komma hem, möta dem som valde att stanna eller dem som bara blev kvar. Minnena om en uppväxt präglad av våld. Gammal hackordning rostar aldrig. 
Lisen hade haft kvar vännerna från högstadiet. Nina hade inte kontakt med någon från den tiden. Hon hade velat komma bort från allt det där som Lisen tycktes klamra sig fast vid. Människor som hade en uppfattning om vem man var. Hur man var. Lisen hade aldrig känt tvånget att ge sig i väg på samma sätt som Nina. Förut hade Nina känt sig avundsjuk på Lisens förmåga att höra hemma någonstans. Men nu vet hon inte. Nina tänker att hon hade varit en annan person om hon hade stannat kvar. Var det enklare att stanna eller ge sig av? Kanske.

Mythos: de grekiska myterna återberättade av Stephen Fry

Jag minns första gången jag kom i kontakt med grekisk mytologi. Min morfar hade rader och åter rader med bokhyllor och som den lilla läslus jag var (och fortfarande är), var varje besök lite som att dyka in i en skattkammare. Visserligen var det väl inte mycket som passade för ett barn, men en dag hittade jag en stor, färgglad, illustrerad bok med den korta och enkla titeln "Grekisk mytologi". Jag slog upp första sidan och sen var det kört. Jag kan inte ens räkna hur många gånger jag slog mig ned i morfars slitna gamla soffa och läste sagorna om hur världen uppstod av Kaos, om Kronos som åt upp sina barn, om gudarnas krig mot titanerna, Athenas födelse, Pandoras ask... Ja ni fattar. Detta ligger mig varmt om hjärtat. Så lyckan över att än en gång få dyka in i den fantastiska värld som är gudarnas och de gamla grekernas är stor. Och att dessutom bli vägledd av den brittiske komikern, skådespelaren och Tv-personligheten Stephen Fry är inget annat än ren njutning. Precis som titeln anger, så återger Fry helt enkelt de gamla sagorna och myterna, men på sitt alldeles eget speciella vis. Boken börjar i tidernas begynnelse och följer en kronologisk tidslinje. Vi får följa titanerna, Zeus väg till härskare över Olympen och sedan skapandet av människan. Vi lär oss om familjerelationer, straff och belöningar. Kärleksfulla historier varvas med horribla. Det är fyndigt, intelligent, humoristiskt och kärleksfullt. Fry lyckas få oss att relatera till och förälska oss i karaktärerna. Språket är enkelt och modernt, vilket gör boken lätt att hänga med i. Ett extra plus för de olika fotnoterna, som innehåller fakta om till exempel ord vi använder idag och dess ursprung i grekiskan. Oavsett om du är insatt i, eller fullkomligt ovetande om grekisk mytologi är denna boken en klar vinnare! 

Liv Strömquists astrologi

 

På Bokmässan i år såg jag Liv Strömquist bli intervjuad av Eric Schüldt om sin nya bok om astrologi. Det var en oerhört rolig intervju eftersom de båda erkände att de periodvis helt hade snöat in på astrologi och använde det till att klassificera människor och sätta dem i fack. Eric Schüldt använde ständigt astrologi som partytrick genom att, med hjälp av utseende och personlighet gissa stjärntecken och oftast gissa rätt. Och Liv berättade att hon helt fått sluta med astrologi efter att hon ägnat en stor del av sin första graviditet med att oroa sig för att hennes barn skulle födas som fisk och hur hon då skulle klara det. Själv minns jag att jag som barn läste i min mammas bok om astrologi att mitt stjärntecken var "stundom lite elak eller glädjedämpande" och hur det eventuellt har präglat min syn på mig själv eller kanske snarare motståndet mot denna formulering. Det som är spännande är att man liksom ändå tror på det, fast man vet att det omöjligt kan vara sant. Min farfar som i övrigt var en klok man kunde på fullt allvar döma ut ens potentiella partners enbart på grund av när de var födda. Både Liv och Eric konstaterar att fakta kvarstår, de som är födda i lejonets tecken ser faktiskt ofta ut som lejon, tvillingen har en dubbelnatur och stenbocken och kräftan passar faktiskt allra bäst ihop (fast det visste jag såklart redan)! Boken är också oerhört kul!

Papperspalatset av Miranda Cowley Heller

 

Det här är ett tätt relationsdrama som utspelas under ett intensivt dygn när Elle Bishop ställs inför ett livsavgörande beslut med kopplingar långt bakåt i tiden. Hemligheter och livslögner, skuld och skam, övergrepp och frånvarande vuxna som har nog av sig själva och varken ser eller väljer barnen kommer i dagen.

Denna bok lämnar mig inte i fred, det är så ömsint och intensivt gestaltat hur en människas hela liv dramatiskt kan avgöras inom henne utan att någon märker vad som sker. Mitt i allt familjeliv går det liksom obemärkt förbi och som läsare tassar du med, darrande av undertryckt spänning. Jag kände en stor igenkänning över hur det kan kännas när man vet att det här kan jag bara ensam avgöra och ingen enda kan vägleda eller hjälpa mig eftersom trådarna löper alltför djupt in i det förflutna och in i min själ och där inne finns tusen hemligheter gömda.

Den dagen den sorgen av Jesper Larsson

En man förlorar sin fru och hans dotter håller på att glida honom ur händerna. Hans rädsla och oro gör honom besatt, kanske är hon i riktig fara? Han kollar henne, förföljer henne, lider och våndas. Ingen avlastning finns när hans tankar och rädslor får fritt spelrum. Var går egentligen gränsen till hur mycket man får lägga sig i och kontrollera sina barn, även om det handlar om omsorg, oro och kärlek? Vad händer när obearbetad sorg som inte får utlopp dirigeras om till ett växande barn? Vems blir ansvaret när allt går åt skogen?

Boken har jämförts med Selma Lagerlöfs Kejsarn av Portugallien där Jan i Skrolycke förlorar förståndet när hans dotter Klara hamnar i olycka. Båda böckerna handlar om faderskärlek och kärlekens makt över oss. Båda böckerna är väldigt bra och jag läste båda som om i trans.

Trådarna i väven: På spaning bland minnen och kulturarv i Sverige av Maja Hagerman

Maja Hagerman undrar vart människorna på väg och vad bär de på för tankar om framtiden. Hennes bok är en essä om historiens roll i vår samtid. Författaren berättar om de människor som aktivt håller minnet av det förflutna igång. De som brinner för att bevara hantverk och levandegöra gamla miljöer. Men Maja tar även upp obekväma sanningar om förtryck av svenska minoriteter. Sveriges tunga bagage inom den rasbiologiska pseudovetenskapen.

Maja skriver dock fint om det nya och det gamla, om traditioner. Finns det någon grå väderlek i detta land som inte är värd att beskriva, oavsett årstid passar det alltid att prata om vädret i Sverige. Det är något av en nationell sedvana. 

Om att hösten bjuder på avsked, men att traditioner kan hjälpa en igenom trista känslor av förlust och avsked. Att leva nu och se framåt blir lättare om man samtidigt kan tänka att man ändå på något sätt kan komma tillbaka. Att man kommer att få återvända till det välbekanta längre fram. Årstider kommer och går och traditioner hjälper oss att hantera tid och förändring. Håll kvar vid det gamla och släpp in det nya. I toleransens namn, det går att göra båda. 

Norra Latin av Sara Bergmark Elfgren

  

I denna pärla till bok får vi följa Clea, dotter till en känd svensk skådespelerska och uppvuxen i Stockholms teatervärld. Hon är trots sina blott sexton år lite av en kändis, då hon redan som barn medverkat i teaterpjäser och julkalendrar. Vi får också följa Tamar, en tjej från anspråkslösa Östersund som lämnar tryggheten bakom sig för att få chansen att uppfylla sin dröm om att bli skådespelerska. En regnig dag i augusti börjar de på teaterprogrammet på Norra Latin i Stockholm. De går i samma klass, men där slutar alla likheter. Clea har sin givna plats på skolan och börjar snart att dejta den populäre och mystiske Tim, son till en av Sveriges största skådespelare. Tamar har lämnat sin familj och sina vänner bakom sig och är inneboende hos en dam i en av förorterna. Hon är ensam och har svårt för att få vänner i den nya klassen. När hon ser sin idol Clea den där första skoldagen blir hon blixtförälskad. Men håller sig på avstånd och följer Clea och Tims förhållande i sociala medier.

Det finns också något mystiskt med Norra Latin. En tragedi sägs ha inträffat under den tid då skolan var ett läroverk för pojkar och har blivit något av en vandringssägen bland skolans elever. Men vad är myt och vad är sant? Bergmark Elfgren väver skickligt in det förflutnas skuggor i Clea och Tamars liv.

Det här är en sån bok som är svår att lägga ifrån sig. Sara Bergmark Elfgren är rasande skicklig när det kommer till att skriva om tonåringar. Man känner så väl igen ångesten, den himlastormande kärleken och känslan av att inte vara tillräckligt bra. De övernaturliga inslagen ger enligt mig en extra dimension av spänning och trots bokens omfång (577 sidor, front AND BACK!), sögs jag in ordentligt och fick efter tre dagar av intensivt läsande motvilligt lämna den värld som är Norra Latin. Detta är första delen i den så kallade "Stockholmstrilogin". Jag kan nästan lova att du inte kommer bli besviken!