Trådarna i väven: På spaning bland minnen och kulturarv i Sverige av Maja Hagerman

Maja Hagerman undrar vart människorna på väg och vad bär de på för tankar om framtiden. Hennes bok är en essä om historiens roll i vår samtid. Författaren berättar om de människor som aktivt håller minnet av det förflutna igång. De som brinner för att bevara hantverk och levandegöra gamla miljöer. Men Maja tar även upp obekväma sanningar om förtryck av svenska minoriteter. Sveriges tunga bagage inom den rasbiologiska pseudovetenskapen.

Maja skriver dock fint om det nya och det gamla, om traditioner. Finns det någon grå väderlek i detta land som inte är värd att beskriva, oavsett årstid passar det alltid att prata om vädret i Sverige. Det är något av en nationell sedvana. 

Om att hösten bjuder på avsked, men att traditioner kan hjälpa en igenom trista känslor av förlust och avsked. Att leva nu och se framåt blir lättare om man samtidigt kan tänka att man ändå på något sätt kan komma tillbaka. Att man kommer att få återvända till det välbekanta längre fram. Årstider kommer och går och traditioner hjälper oss att hantera tid och förändring. Håll kvar vid det gamla och släpp in det nya. I toleransens namn, det går att göra båda.