Flickan med gåvorna av M.R. Carey

En svamp håller på att ta över jorden, mycelet sprids via kroppsvätskor och tar blixtsnabbt över offrens nervsystem, utplånar minnen, känslor och tankar och styr mot målet att fortplanta sig i fler och fler. Katastrofen är ett faktum och civilisationen som vi känner den nu ett minne blott. Nu handlar allt om överlevnad för de människor som är kvar och att skydda sig mot den aggressiva livsform som helt håller på att ta över. Det ser hopplöst ut, världen står still, ingenting produceras och maten är mer eller mindre slut. Men så finns det barn som Melanie, barn som är smittade men där svampen och människan verkar ha ingått en slags symbios. Melanie har nämligen kvar sitt intellekt och sina känslor även om hungern är det som styr. Nu lever hon och barn som henne i en gammal militärförläggning där forskaren Dr Caldwell försöker att lösa gåtan med varför barn som Melanie finns. Barnen måste låsas fast och hållas inlåsta, men de får undervisning och mat. En av lärarna är Fröken Justineau och det är Melanies absoluta favorit, Fröken Justineau är snäll och empatiskt och hon verkar inte vara rädd för barnen utan verkar tycka om dem. Dessutom försöker hon att lära dem viktiga saker om livet utanför förläggningen. I alla fall så som livet var innan. Men som kommer hoten närmare, både innanför och utanför förläggningen och helt plötsligt ändras alla förutsättningar totalt. Och Melanie vet bara ett par saker, hon vill vara hos Fröken Justineau och Fröken måste skyddas från att skadas, framförallt från Melanie själv.

Vänner för livet av Per Hagman

I Vänner för livet får vi lära känna Sophie och Erik. Eriks förebilder är hans farbror Eddie Meduza och den franske gentlemannarånaren Albert Spaggiari. Sophie är dotter till en av världens främsta jockeys och tillbringar sin barndom i överklassens England. När Eriks föräldrar skiljer sig känner han att mamman vill starta om, hon vill att Erik flyttar ut, att de kan träffas igen när hon mår bättre och har fått ordning på sitt liv. Erik flyttar hemifrån och hamnar så småningom i Nice. När Sophies pappa dör i en ridolycka flyr Sophie till Paris för att komma undan och för att starta ett eget liv. I Europa kommer Sophie och Erik leva ganska ensamma och destruktiva liv som prostituerade. Av en slump träffas de en kväll på en bar och börjar prata med varandra. De visar sig att det är deras gemensamma födelsedag. Det är många sidor men man sugs snabbt in i berättelsen. Det är en provokativ roman och många gånger får man ont i magen. Erik beskriver en sorglig känsla av makt och kontroll över livet, att ingen i hela världen visste vem han var eller var han befann sig. Tryggheten i att aldrig kunna bli saknad av någon. "Jag mot världen och ni kan aldrig ta mig". Men det är samtidigt en kärleksroman Sophie säger vid ett tillfälle till Erik "Du är den första som bara genom att vara du fått mig att förstå hur man bekämpar de små monstren inuti." 

Mamma är bara lite trött av Sara Beischer

I Sara Beischers förra roman, Det finns råttor överallt utom på Antarktis (2013), skildras skolvärlden ur elevperspektiv. I Mamma är bara lite trött (2016) skildras den ur lärarperspektiv. Inte i någon av berättelserna är framställningen av skolan smickrande. Tvärtom. Beischers iakttagelseförmåga är osviklig - och med en precis känsla för detaljer lyckas hon förmedla stämningar och situationer som många läsare bör kunna känna igen sig i. Huvudpersonen i Mamma är bara lite trött heter Minna och är lärare och småbarnsförälder. Hon har en rektor som är bra på att hålla budget och som uppmanar Minna att gå en chefskurs. Minna tackar ja till det - och till mycket annat. Hon kan inte säga nej, för hon är en person att lita på. Samtidigt är hon starkt påverkad av det medelklassiga statustänk som hennes närmsta vänkrets präglas av. Naturligtvis bryter hon ihop. Som läsare upplever jag sammanbrottet som en befrielse, efter den pressade situation som fram till dess har beskrivits. Den arbetsträning som sedan följer fyller emellertid på med nytt missmod. Skildringen av påtvingad samvaro i dystra fikarum, med "finfika" i form av industribakade frallor, är briljant. Lyckligtvis väljer en äldre kvinna, Iris, att ta sig an Minna. Minna är avvaktande, men påverkas och förändras ändå av Iris inställning till livet. Personligen tycker jag att det är både befriande och välkommet när Iris - som 63-årig, arbetslös konstnär, bosatt i en etta i ett illa sett bostadsområde - kommenterar en coachande föreläsning om "att lyckas" med att hon tycker att hon redan har lyckats i livet. En klockren kommentar till alla trendiga coacher som, när de ska hjälpa oss att lyckas, samtidigt insinuerar att vi inte är lyckade som vi är. Varför skulle vi annars behöva deras hjälp? Mamma är bara lite trött är en skarp samtidsskildring som manar till eftertanke och som jag förväntar mig får många läsare!

Skärvor av minnen av Laurie Halse Anderson

Hayley har flyttat runt med sin pappa Andy som arbetat som lastbilschaufför. För första gången på väldigt länge har de återvänt till hennes farmors hus och till staden de faktiskt en gång kallade sitt hem. Hennes pappa Andy har beslutat sig för att slå sig till ro och skaffa sig ett ”vanligt jobb”.  Hayley ser fram emot att gå sitt artonde skolår i High School istället för att få hemundervisning längs vägen. Gracie som bor på samma gata kommer över till henne när de flyttat in och för första gången på länge upplever Hayley att hon har en vän. I skolan möter hon snabbt Finn som ser henne på ett nytt sätt och trots motstånd från Hayleys sida börjar de umgås. Med vänner och fast tillvaro börjar Hayley trivas med livet. Men det blir inte så enkelt, hon får ta stort ansvar för sin pappa som lider av traumatiska upplevelser sedan han som soldat varit stationerad i Irak och Afghanistan. Han sover inte, är deprimerad, festar och dricker med grannen och lyckas inte behålla sitt jobb. Hayley får ta ett alldeles för stort ansvar för både sitt eget liv och sin pappas. Laurie Halse Andersson är en författare som inte undviker svåra ämnen, texten är lättillgänglig och beskriver fint relationer som är så starka att man ställer upp för varandra trots att man själv håller på att gå under. Beskrivningen av PTSD - posttraumatiskt stressyndrom och konsekvenserna av tillståndet när det svajar mellan bra och dåliga dagar är bra och man får en tydlig inblick i omgivningens situation. Det är en alltigenom gripande roman som trots allt inger hopp. Engelsk titel:  The impossible knife of memory.

Fågelburen av Lisa Jewell

I Fågelburen får vi lära känna familjen Bird. Mamma Lorelei, pappa Colin, tvillingarna Rhys och Rory, systrarna Meg och Beth som växer upp tillsammans på den engelska landsbygden. I ett vackert gammalt hus fyllt med kärlek och med en vindlande stor trädgård. Det är en lycklig barndom som oväntat och mycket tragiskt får ett abrupt slut. 16 år gammal tar Rhys livet av sig. Familjen splittras och drivs långt bort ifrån varandra. På olika sätt försöker de bearbeta det som har hänt och på olika sätt försöker de skapa ett liv för sig själva. Mamma Lorelei börjar tvångsmässigt samlar på saker, hon handlar mer än vad hon behöver och hon väljer att köpa saker istället för mat. Det slutar med att socialen blir inkopplad för hemmet blir en hälsorisk och Lorelei kan inte längre ta han om sig själv. Beth inleder en affär med Megs man och pappa Colin inleder ett förhållande med Rorys före detta flickvän Kayleigh. Rory avtjänar ett femårigt fängelsestraff för innehav av tung narkotika på ett fängelse i Krabi Thailand. Men någonting händer som tvingar dessa vilsna själar att ta kontakt med varandra och återvända hem till huset. I allt elände är det ändå en feelgood-roman.  

Som eld av Sara Lövestam

Sara Lövestam skriver för såväl vuxna som ungdomar. Dessutom skriver hon böcker tillhörande kategorin lättläst. Hon är alltså en författare med fingertoppskänsla för att anpassa språk till målgrupp. Som eld (2015) är inget undantag. Det är en ungdomsbok om sommarförälskelse mellan två tonåringar. Lövestam lyckas förena ett snabbt, effektivt berättande med känslan av långsamma sommardagar. Dramaturgiskt är berättelsen en konventionell kärleksberättelse med drag av Romeo och Julia. Innehållsmässigt lyfter den fram politiskt laddade frågor rörande normer och klasstillhörighet. Anna och Lollo träffas på en skärgårdsö sommaren mellan nian och gymnasiet. Anna har en liten sommarstuga på ön tillsammans med sin sjukpensionerade pappa. Lollos föräldrar har ett sommarhus i mångmiljonklassen på samma ö. Det förakt de två ungdomarna först känner för varandra förvandlas till ömsesidig nyfikenhet, när de börjar prata med varandra en varm kväll vid bryggan. När Anna berättar att hon är intresserad av tjejer istället för killar, börjar dessutom en förälskelse växa mellan dem. Lövestam menar att det är brist på kärleksberättelser som unga hbtq-personer kan känna igen sig i, och vill med Som eld bidra till att ändra på det. Jag tror att hon har lyckats, vilket dock inte betyder att hon exkluderar övriga läsare. Kärleksskildringen är universell och uppenbarar klasskillnader som den mänsklighetens tragedi de är.

Den röda adressboken av Sofia Lundberg

"Jag ger dig mina minnen. De är de finaste jag har." 

Doris sitter vid sitt köksbord, hon arrangerar saltkaret, medicindosetten och den röda adressboken i slitet läder. Hon arrangerar sakerna noga, de måste stå rakt och prydligt. Doris är 96 år och bor ensam på Bastugatan i Stockholm. Enda släktingen är hennes systers barnbarn Jenny som bor i USA. Efter ett fall och en mindre hjärtattack vill sjukhuset att hon ska in på ålderdomshem men Doris vägrar. Samtidigt känner Doris att livet är på väg att ta slut. Så med utgångspunkt från sin adressbok från 1928 börjar Doris skriva ned sina minnen, anteckningarna tänker hon ge till Jenny, den enda person som kommer att minnas Doris. Fram träder ett pärlband av människor som Doris mött och älskat namn som sedan länge är överstrukna i adressboken och i marginalen fått ordet DÖD. Vi får följa med på en resa till svunna tiders Stockholm, Paris och New York samtidigt är boken en påminnelse om vilken rikedom av livserfarenhet äldre människor bär inom sig. 

Atlas över avlägsna öar: femtio öar som jag aldrig besökt och aldrig kommer att besöka av Judith Schalansky

När Judith Schalansky växte upp i DDR drömde hon om att resa och kartorna blev hennes sätt. Hon blev fascinerad av kartor och började så småningom rita egna. Dessa små mästerverk är med i denna vackra bok, tillsammans med Judith Schalanskys underfundiga och fantasieggande historier om människor som befolkar och har befolkat dessa öar, upptäcktsresande, sällsynta djur, udda strapatser och äventyr. Resultatet är poetiskt, vackert och faktiskt helt fantastiskt.

Gudarna av Elin Cullhed

Bita, Lily och Jane (Janne) är bästa kompisar och bor i Tierp. De är trötta på patriarkatet, de är trötta på att bli objektifierade och förminskade, trötta på att vara behagliga och följsamma, trötta på att bli kallade tjejer och därigenom förväntas att vara på ett visst sätt. Tjejer tycker de låter som muffins och ordet förminskar de. De planerar revolt, ordet tjej ska ersättas med Gud. I Bita, Lillys och Jannes verklighet sviker vuxna på olika sätt. Det är föräldrar som använder våld, lärare och rektorer som förminskar, tittar bort och misstror och killar som får fördelar. Hela boken genomsyras av ett vackert språk fullt av metaforer och ilska. Ilska riktat mot de som inte förstår och vägrar att lära sig. Gudarna spränger stereotyper om unga tjejer som varken är Kulla-Gulla eller maktlösa offer, den visar på ett patriarkat i många lager och ställer frågor som; hur klarar man av att leva trots att killars våld begränsar och skrämmer? Hur är det att komma ut som feminist i ett normstyrt samhälle? Men Bita, Lily och Janne är inte bara arga, de är sårbara, galna, ledsna, rädda och glada också, precis som de flesta andra. De stalkar, hämnas och beter sig. De är sjutton år och inga riktiga Gudar, Bita, Lily och Jane kämpar för att få vara människor, inte bara tjejer. På Bok- och Biblioteksmässan såg jag en intervju med Elin Cullhed och hon pratade om hur boken också i mottagandet togs emot som en ”tjejbok” och därigenom förminskades. Hon berättade också om hur hon hade haft behov av Gudarna när hon växte upp och att många lärare och föräldrar ifrågasatte att det verkligen går till så här i skolan med våld som begränsar, vuxna som sviker och normer som styr.