Ormen i Essex av Sarah Perry

Den här boken fick jag redan förra sommaren av min kompis Sara när vi var på resa i Edinburgh, jag började på den då, men den var svår att läsa på engelska och jag kom av mig. Nu när den kom ut på svenska fick jag göra ett nytt försök och jag förstod varför jag fick ett motstånd i första kapitlet, delvis var det pga. ovana att läsa på engelska, men också för att början var lite kryptisk och högtravande. När jag nu läser om Sarah Perry och hennes uppväxt i ett hem som skulle kunna ha varit på 1800-talet, omgiven av böcker och utan elektronik, förstår jag bättre. Jag är glad att jag inte gav upp så att jag fick stifta bekantskap med Cora Seaborne, Francis, Martha, Will och Stella m.fl. tillbaka på den viktorianska tiden då vetenskapen började intressera sig för jordens tidiga historia och Mary Anning och andra hade grävt fram fossiler av ”svanödlor” och andra spännande forntida varelser ur den mjuka stenen i Dorset. Jag kan tänka mig att människors fantasi fick bränsle av dessa skräckinjagande fossil och vetskapen om att stora ödlor hade befolkat vår jord. I Ormen i Essex skapar en mystisk sjöorm masshysteri hos lokalbefolkningen och Cora som just förlorat sin make dras ohjälpligt dit.