Om framtiden blir som i Hanna Christensons Dystopi Den förflyttade kan inte förutsägas och
inte är det precis något att sträva efter heller. Men det är det som är så
fängslande med dystopier möjligheten att färdas in i en ny okänd och skrämmande
världsbild. I denna första del av en trilogi möter läsaren Liv. Liv lever i en
hårt styrd tillvaro, varje person har sin uppgift att göra varje dag. Liv går
upp på morgonen drar på sig sina gråa kläder i sovsalen tillsammans med de
andra ungdomarna. Går till undervisningen i fönsterlösa korridorer och rum. Följer
man inte reglerna blir man bestraffad med isolering och riskerar att bli
förflyttad till en annan facilitet. Faciliteterna skapades för att det blev farligt
att vistas utomhus, den radioaktiva strålningen efter det sista kärnvapenkriget
har gjort atmosfären utanför livsfarlig. Liv vet att när hon fyller 18 kommer
hon att bli tilldelad en huspartner att avla barn med. Hennes vän Kaj är en
mönstermedborgare och har berättat att han till Föreståndaren har anmält
intresse för att få henne som partner när hon fyller år. Livet går sin gilla
gång ända tills Ossian dyker upp som förflyttad från en annan facilitet.
Reglerna anger att man inte får ta kontakt med de förflyttade utan att de ska
hållas utfrysta, men det är något med Ossian som väcker Livs intresse. ”Mina tankar kretsade fortfarande kring den
förflyttade medan jag valde grå kläder ur rätt storlekshög i hyllan.” Efter
att ha smugit till sig korta pratstunder anar Liv att Ossian vet något om
omvärlden som är farligt att känna till. Det här är en riktigt bra dystopi,
alla delarna finns redan utgivna så det är bara att ge sig hän och förflytta sig
in i framtiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar