Vegetarianen av Han Kang

Han Kangs bok Vegetarianen vann The International Man Booker Prize 2016, det är en bok om normer, psykisk sjukdom och familjerelationer. Boken präglas av det sydkoreanska kulturen och samhället men är på samma gång en granskning av hur vi människor reagerar och utnyttjar varandra när någon bryter mot konventionerna. Boken är indelad i tre historier om Yeong-hyes ”förvandling”, hon själv kommer inte till tals. Vad sker egentligen med Yeong-hye? Detta ligger som en bärande fråga genom boken. Det första perspektivet är hennes make. Han valde att gifte sig med henne för att hon var en god, tillbakadragen och prydlig hustru. Plötsligt blir hon vegetarian och slutar bära BH, han blir omåttligt irriterad och ser det som ett svek mot honom som man. I Yeong-hyes inre drömmar eller om de ska tolkas som monologer får man glimtar av hennes tankar som är groteska och oförutsägbara. Det är en blick in i hennes själ som en olycklig och kuvad människa som äcklas över sina livsvillkor och därför drar sig längre och längre bort från verkligheten. I bokens andra del är erotik en bärande ingrediens, det Yeong-hyes svåger som driver historien vidare. Han är konstnär och har i en vision sett en kvinnokropp med målade blommor. Han blir fixerad av bilden och projicerar sin erotiska längtan på Yeong-hyes mystiska väsen. I den sista delen är det systern vars roll har blivit att hålla ihop familjen. Hon är den sista i familjen som besöker Yeong-hye på sjukhuset, tar med sig vegetariska godsaker för att vända sin systers självsvält. Trots att Yeong-hye bara längtar efter att lämna livet. En fint skriven bok om komplexa förhållanden som påverkar en människas mående: samhällets normer och strukturer, familjens förväntningar och roller, patriarkat, uppväxt m.m. En berättelse som gör ont och får läsaren att tänka till. 

Amy Chelsea Stacie Dee av

Chelsea tvekar. Hon kan sitta kvar och åka till nästa stad. Hon måste inte kliva av i just denna.
Men ändå måste hon det. Det var här Amy bodde. Hennes familj bor fortfarande kvar här. Där brukade Amy & Dee leka. Där brukade de cykla. Chelsea kliver av. Nej, inte Chelsea, Amy. Hon måste komma ihåg det nu. Amy.

Det var 6 år sedan Amy var Amy. De senaste åren har hon varit Chelsea.
Amy och hennes kusin Dee blev kidnappade. Nu har Amy kommit tillbaka, men hon vägrar berätta var hon har varit eller med vem. Eller var Dee är nu.

Med Amys återkomst börjar hennes familj samla ihop sig igen. Men Dees familj är fortfarande trasig. Mamman är förstörd och kan göra nästan vad som helst för att få veta vad som hände med Dee. Lillasystern och kusinen Lee väljer istället den vänskapliga delen. Hon umgås med Amy, tar med henne till Gallerian, på partyn och låter henne lära känna sina vänner igen.

Nu måste Amy lära sig att vara Amy igen.
Men Amy har en hemlighet. Om vad som egentligen hände när hon var kidnappad. Varför Chelsea inte försökte rymma. Och vad som hände med Dee. Och varför hon måste ta sig tillbaka...

Karta för förälskade & andra vilsna av Johanna Lindbäck

Nu har sommarlovet börjat och Julia ska åka ut på landet med sin pappa. Det suger lite extra mycket denna sommaren för hon och hennes bästa vän Karin har bråkat och inte pratat på flera månader. Och hennes nya pojkvän ska till dalarna med sin mamma. Julia har förberett sig på långtråkig sommar med att längta efter Isak.
Men så blir det inte. Grannhuset har Rasmus och hans mamma hyrt några veckor.
Rasmus gillar att teckna och när de två träffas har han ritat en karta på sin hand. Julia tycker att kartan är vacker och därifrån börjar de prata med varandra. Rasmus faller pladask för Julia och Julia upptäcker att Rasmus är både rolig och intressant. De har lätt att prata med varandra och gillar att spendera tid tillsammans.
Men Julia blir lite irriterad på sig själv för hon borde ju inte gilla Rasmus så mycket, inte vilja spendera tid med honom istället för att prata med Isak. Och borde hon säga till Rasmus att hon har en pojkvän? Eller får man ha killkompisar ändå?

Äntligen är Johanna Lindbäck tillbaka med en bok om ungdomar. Och hon gör det bra! Läs den.

The hate u give och Den underjordiska järnvägen.

När jag senast var i New York gick jag en guidad tur som hette ”The underground railroad”, det var namnet på det nätverk av människor och platser som hjälpte slavar att fly sydstaterna för friheten i norr och i den guidade turen fick vi möta flera av dessa platser och lära känna personer som riskerade sina liv för att hjälpa andra. Turen avslutades i ett gravmonument där slaveriets offer hedrades, vid uppförandet av en stor byggnad upptäcktes hundratusentals kroppar som var begravda utanför stadens portar eftersom bara vita fick begravas på kyrkogårdarna. Som så många gånger förr hjälpte berättelserna mig att förstå den fasaväckande historien, det oerhörda lidandet, skräcken och den totala avsaknaden av hopp. T.ex. så ägde slavägaren ditt barn från födseln och kunde göra vad han vill med hen. Jag förstod också att föreställningen om människors olika värde utifrån sin hudfärg är ett förhållandevis nytt påhitt som uppkom på grund av att slavägare var rädda för att deras gratis arbetskraft skulle organisera sig och göra upplopp.

Efter den upplevelsen har jag läst på mer om slaveriet och de svartas kamp för lika rättigheter. Jag har sett dokumentären ”I am not your negro” som kopplar ihop mördade medborgarrättsledare som Martin Luther King och Malcolm X med dagens polisvåld, dokumentären ”det 13:e tillägget” som berättar historien om det trettonde tillägget i USA:s konstitution som avskaffade slaveriet 1865, men med ett undantag: dömda fångar kan dömas till straffarbete. Det betyder att det amerikanska samhället fortsätter att utnyttja sin svarta befolkning och slaveriet har därmed kunnat fortgå ända fram till idag då straffarbete är en del av USA:s ekonomi. Hela fängelsevärlden har dessutom blivit en miljardindustri med över 2 miljoner fångar.

Jag har också läst ”Den underjordiska järnvägen” av Colson Whitehead som handlar om Cora som flyr med hjälp av den järnväg som med fiktionens hjälp finns på riktigt i romanen. Det mest slående med romanen förutom det ojämlika att inte få tillgång på bildning och inte få sina mest grundläggande behov tillfredsställda tyckte jag var hur blasé våldet skildras i boken. Folk kunde sitta och dricka te medan någon misshandlades till döds alldeles bredvid. Nu senast har jag läst ”The hate u give” av Angie Thomas som tar upp polisvåldet mot främst svarta ungdomar där ingen egentligen ställs till svars för dödsskjutningar och där segregationen förstärker utanförskapet.

I ”the hate u give” växer Starr upp i en svart förort, men hennes föräldrar har satt henne i en privatskola i stan för att ge henne rätt förutsättningar. Det innebär motsättningar för Starr, ingenstans kan hon riktigt vara sig själv och hennes två världar är väldigt åtskilda. När Starr är med sin barndomsvän Khalil när han oprovocerat skjuts ned av en vit polisman ställs hennes värld på ända. Det här är en väldigt angelägen bok om ett viktigt ämne. Dessutom är den välskriven och spännande med härliga karaktärer. Mycket våld men också mycket kärlek och värme.

Nobelpriset till Kazuo Ishiguro, hurra!

Nobelpriset 2017 går till den engelske författaren Kazuo Ishiguro. En författare ”som i romaner med en stark känslomässig verkan har blottat avgrunden under vår skenbara hemhörighet i världen”, enligt Svenska Akademiens motivering. Jag har läst ”never let me go” av Ishiguro och det är en bok som är svår att prata och skriva om för det är för lätt att berätta för mycket och därigenom förstöra läsupplevelsen. Men det är en bok som man mycket lätt dras in i, med ett säreget språk och en tydlig berättarröst i Kathy H. Vi får möta Kathy, Tommy och Ruth som växer upp på en idyllisk internatskola på engelska landsbygden och det de har fått veta av skolans förmyndare är att ”de har kommit till världen för ett speciellt ändamål”. Jag känner igen mig i Akademiens motivering, för mig handlar boken om hur vi som människor, i perioder av förvirring, skapar tillhörigheter och sammanhang där det är möjligt. Vi har alla behov av att förstå och vi vill förankra oss i vårt ursprung, det är djupt mänskligt. Det här är en nobelpristagare som är lättillgänglig och som kommer att läsas mycket. Ta chansen och bilda dig en egen uppfattning.