Kyla av Therese Henriksson

 Föreställ dig att temperaturen kryper ner till runt 30-40 minusgrader. Vad gör du då? Antagligen låser du in dig, kryper ner i din varma goa säng och kollar på nån halvtaskig serie. Föreställ dig nu att all elektricitet slås ut och kylan utifrån långsamt tränger in i bostaden. Utan el finns det ingen möjlighet att få kontakt med omvärlden, du har ingen aning om hur vidsträckt avbrottet är eller när strömmen förväntas komma tillbaka. Affärerna är stängda, mobilen saknar täckning och bilen kan inte tankas eftersom stationerna drivs av el. Vad gör man då? 

Just detta scenario blir verklighet för Sofia och hennes bröder Simon och Theo. Föräldrarna befinner sig på sin efterlängtade bröllopsresa i Thailand och syskonen är ensamma hemma i huset när strömmen utan förvarning slås ut. Temperaturen kryper stadigt neråt och bostaden börjar snabbt kännas obeboelig. Efter viss debatt bestämmer de sig för att ta sig till deras avlidna morfars stuga, som har en vedeldad spis i väntan på att saker ska återgå till det normala. Men situationen är mycket allvarligare än vad de kan föreställa sig. Och i Sofias tankar finns bara Elias. Kommer han att klara sig, pojken som hon älskar av hela sitt hjärta? Han var iväg på festival när strömmen gick. Kommer de att hitta varandra? Kommer han att kunna ta sig hem? Och hur kommer brorsan Simon reagera när han inser att hans syster och är hopplöst förälskad i hans bästa vän?

Alltså, jag fryser när jag läser den här boken, så medryckande är berättelsen. Jag är svag för dystopiska historier och detta känns som något som faktiskt skulle kunna inträffa, vilket får mig att fundera på hur jag själv hade klarat av en sådan situation. Antagligen inte hälften så bra som Sofia och hennes syskon, som visar prov på en otrolig överlevnadsinstinkt. Det är känslosamt, spännande och lite krypande läskigt. Rekommenderas varmt (pun intended)!

Advent av Gunnar Gunnarsson

 

Tänk att det snart är första advent igen och vi kan få njuta av ljus, värme, gemenskap och kanske lite hopp igen. Jag snubblade på denna kortroman som sägs ha inspirerat Ernest Hemingway till "Den gamle och havet". Gunnar Gunnarsson föddes på Island 1889, men flyttade som ung till Danmark där han bodde i trettio år innan han återvände. Han skrev på danska vilket kan förklara varför han först i slutet av sitt liv, då han själv översatte sina böcker till isländska, blev riktigt erkänd på Island som den store författare han är. I denna magiska berättelse möter vi Benedikt som på första advent för tjugosjunde gången beger sig upp i bergen för att rädda de får som blev kvar vid insamlingen på hösten. Med sig har han sin bagge och sin hund, sina bästa vänner. Det blir en kamp för överlevnad men också en kamp för att fortsätta tro på det som är viktigt för en i livet. Det här är en riktigt fin liten berättelse som nu lever i mig. Alldeles speciellt mycket för att människo- och djurkaraktärerna är så fint, ärligt skildrade, landskapet är så snöigt, månbelyst och vackert och att den lämnar mig med en känsla av julens magi och av hopp.

Blå av Maja Lunde

Den här boken lyssnade jag på en sommar, den var så vackert inläst av Stina Ekblad och berättelserna som utgör den här boken kom nära. Vi får följa Signe när hon 2017 ensam seglar med en värdefull last för att ställa Magnus, en kärlek från förr, mot väggen för en oförrätt. Nutid på båten som Signe modigt navigerar blandas med tillbakablickar på Signes uppväxt i Norge med en levande glaciär, fjordar och fjäll.

Parallellt med denna historia får vi följa David och hans dotter Lou när de 2041 rör sig genom ett uttorkat Sydeuropa på väg mot en möjlig räddning. David och hans fru har kommit ifrån varandra i flykten och David och Lou letar överallt efter tecken på att hon och deras lille son har varit där före dem. 2041 är vatten en bristvara och världen krigar om denna livsnödvändiga resurs som ingen kan leva utan. En dag upptäcker de en övergiven segelbåt...Det här är en spännande, oförglömlig berättelse som på grund av karaktärerna, dramatiken och det viktiga ämnet stannar hos dig som läsare.
 

Austin från Texas av Gudrún Eva Mínervudóttir

 

Här får ni en liten isländsk pärla av mig! Det här är en novellsamling som är udda och ovanlig, fylld med ovanliga karaktärer och vanliga människor, livsöden, magi och oväntade vändningar. Så som livet faktisk är om man känner efter. Austin från Texas, som är en kringresande missionär från Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga (även kallad Mormonism), binder ihop alltsammans eftersom hans uppdykande i olika personers liv får en avgörande betydelse. Men det  handlar i första hand om kärlek av olika slag, det svåraste och härligaste som finns. Oförglömlig.

Efter Tupac och D Foster av Jacqueline Woodson

Fosterflickan D Foster kommer plötsligt en dag in i kvarteret i Queens där berättaren och Neeka bor. De är elva år då och får inte röra sig utanför sitt område. D Foster tar med sig en annan värld och verklighet till flickorna och världen blir märkbart både större och mer spännande. D bor hos en fostermamma som inte riktig har så många regler och det verkar ju vid första anblicken som en dröm eftersom deras egna mammor förbjuder dem att ens lämna gatan där de bor. Men D´s kanske största längtan är att höra till, att vara någons största angelägenhet. Och en dag när flickorna är tretton återvänder hennes mamma. Kvar blir flickorna med en känsla av förlust men också rikedom och en djupare förståelse för livet. Tupac Shakur, musik och drömmar spelar också en viktig roll i berättelsen. Jacqueline Woodsons böcker får mig alltid att rysa av välbehag. Vemodet, allvaret, karaktärerna och att hon alltid tar läsaren på största möjliga allvar är det jag gillar bäst med henne.
 

Avigt hav av Marie Darrieussecq

Rose får en medelhavskryssning i present av sin Mamma och hon tar med sig sina barn. Rose är en medelålders kvinna, boende i Paris. Hon har klimatångest och hon ifrågasätter det mesta i sitt liv, sin man, sitt jobb, sin föräldraroll, sin plats i tillvaron och vad som egentligen är meningen med allt. När hon inte kan sova rör hon sig runt fartyget på natten och råkar då, i en dramatisk räddningsaktion, på Younès från Niger. Younès räddas från döden av fartygets personal och Rose dras till pojken som hon genom en impuls ger sin sons mobiltelefon och det blir början på en historia där Roses och Younès liv blir sammanlänkade. Det här blev faktiskt för mig en hoppingivande bok som visar på att en människas känslighet och lyhördhet, både för sina egna och andras behov, kan förändra och, i alla fall i liten skala, påverka obalansen i världen. Att göra gott, att ständigt fortsätta att försöka och aldrig någonsin ge upp är det vi måste göra, det blev budskapet som jag tog till mig.
 

Håll käften och var söt av Vita Andersen

Håll käften och var söt är en feministklassiker som kom ut första gången 1978 av den danska kultförfattaren Vita Andersen. Det är en drabbande och mörk novellsamling om olyckliga kvinnor och maskrosbarn. Det är mycket elände och boken väckte stor uppmärksamhet när den kom. Det är barnets blick på vuxenvärlden som vi möter. Vita själv hade en otrygg uppväxt och bodde periodvis på barnhem och i familjehem. Tyvärr är boken lika aktuell idag som när den kom 1978. Missbrukande föräldrar finns fortfarande, den psykiska ohälsan ökar och många barn far illa. 

Arvejord av Maria Turtschaninoff

En kvinna anländer till ett hus i den österbottniska skogen, en gård som hon fått i arv av sin nyligen avlidna mor. Gården heter Nevabacka och nu får vi följa med på en nästan fyrahundraårig svindlande berättelse om gården och dess ägare. Vi får läsa om Stora ofreden och missväxtåren, emigrationen till Amerika och vinterkrigets utbrott. Om livet och människorna, arbete och kärlek. Maria skriver om naturens alla väsen, om vikten av att hålla sig väl med skogsfolket. Hur skör naturen är och vårt ansvar att ta hand om den. Ingenting är beständigt. Maria påminner oss om att allting är till låns och att det förpliktar. En fin bok om att känna tillhörighet och samhörighet. 

Spiritus av Linda Åkerström

Som jag har längtat! Och väntat! Och längtat lite till! Äntligen är den här, uppföljaren till "Dödsdansen", en bok som jag plöjde under två intensiva dagar med alldeles för lite sömn. Men den gick bara inte att lägga ifrån sig, så jag hade höga förväntningar inför del två, och "Spiritus" gör mig inte besviken! Vi får återigen följa Heddy, Rachel och Eli, tre unga tjejer från Ytterby. I första boken träffar de svartalven Arve och får veta att det finns en värld bakom dimmorna, en värld full av magi och underliga varelser. Spiritus tar vid där Dödsdansen slutar och tjejerna befinner sig nu på den andra sidan, det som kallas för Bloksberg. Där dras de snabbt in i farliga uppdrag och maktkamper och vi får också veta mer om Heddys sanna natur. Mer än så avslöjar jag inte. Man vill ju inte spoila. 

Detta är nog den bästa fantasyserie jag läst sedan "Engelsforsserien". Historien drivs framåt i rasande fart, det är vasst, lockande och omöjligt att värja sig. De olika berättarperspektiven ger ett djup till historien och det är extra allt utan att kännas extremt. Karaktärerna är välskrivna, komplicerade och älskvärda. Man sugs ner i en virvelvind av händelser och känslor som det tar tid att återhämta sig från. En knock-out utan dess like helt enkelt! LÄS säger jag bara!