Pendlarsällskapet av Clare Pooley

Har du tänkt på att det finns osynliga regler för hur man beter sig i olika situationer? Hur kan alla veta att det liksom är förbjudet att sätta sig bredvid någon på bussen om det finns lediga rader där ingen sitter? Och man pratar ju inte med någon man inte känner, absolut inte! Och mat som luktar och stinker tar man inte med sig, det vet alla. Den här romanen handlar om en grupp människor som pendlar med samma tåg till London varje dag utan att hälsa fast de i smyg är mycket väl medvetna om varandras existens. Allt ändras en dag när en av dem sätter en vindruva i halsen och de blir tvingade att ingripa i varandras liv. Det är början på en vänskap som visar sig bli livsavgörande och påminner mig om att man inte ska vara alltför säker på att ens fördomar om andra stämmer, faktum är att man ska försöka utmana dem hela tiden. Varför inte testa du med?

Slutet blir vår början av Chris Whitaker

 

Jag såg Chris Whitaker för första gången när han blev intervjuad av Jessika Gedin i Babel på SVT, där berättade han att Duchess, som är huvudperson i denna roman, bokstavligen räddat hans liv två gånger. Jag blev ju tvungen att lära känna henne. Duchess Day Radley är 13 år och självutnämnd laglös. Hennes liv går ut på att ta hand om sin femårige lillebror Robin och att se efter sin mamma Star. Det är inget lätt jobb. Stars lillasyster Sissy blev dödad av Stars då 15-årige pojkvän Vincent King och nu kommer han ut efter ett 30 år långt straff. Star och hennes familj har stöd och skydd av polischef Walk som är bästa vän med Vincent, men när Duchess på egen hand försöker att skydda sin familj startar hon en händelsekedja som påverkar hennes familj och hela den lilla stad de bor i.

Duchess är så oerhört cool och modig så henne kommer jag med glädje bära med mig och kanske plocka fram när jag behöver hennes styrka, men också flera av de andra karaktärerna, det finns ingen som är riktigt god eller riktigt ond här, såsom det är i verkligheten och därmed kommer de till liv. Karaktärerna, intrigen, språket och de ständiga överraskningarna gör denna roman till en riktigt häftig läsupplevelse.

Glöm mig av Alex Schulman

En otroligt drabbande uppväxtskildring med en alkoholiserad mamma. Mamma Lisette har druckit i 30 år innan hon konfronteras med sitt beroende. Hennes barn står inte ut längre och Alex kontaktar en alkoholterapeut. 
När Alex är åtta år förlorar han sin mamma till alkoholen och hon blir en annan. Den en gång gosiga, mysiga och busiga mamman förvandlades till en aggressiv, nyckfull och otillgänglig person. Kanske finns förklaringen i barndomen, kanske i äktenskapet med den 32 år äldre tv-producenten. Lisette underkastar sig behandling och sakta hittar de tillbaka till varandra i någon form av försoning innan Lisette dör 64 år gammal. Det är en bitvis ganska tung berättelse, men så otroligt viktig. 

Sköra varelser av Viktoria Myrén

Vi får följa Nina som återvänder från Stockholm till hemorten. Föräldrarna är döda och Nina köper ut systern Lisen ur det gemensamma barndomshemmet. När livet går sönder kanske det ändå finns en trygghet i det man redan känner till, även om det är sårigt och svårt. Barndomshemmet som tryggheten, den enda tryggheten. När Ninas pojkvän Niklas dör oväntat i lungcancer flyttar hon hem igen. Men hur är det att komma hem, möta dem som valde att stanna eller dem som bara blev kvar. Minnena om en uppväxt präglad av våld. Gammal hackordning rostar aldrig. 
Lisen hade haft kvar vännerna från högstadiet. Nina hade inte kontakt med någon från den tiden. Hon hade velat komma bort från allt det där som Lisen tycktes klamra sig fast vid. Människor som hade en uppfattning om vem man var. Hur man var. Lisen hade aldrig känt tvånget att ge sig i väg på samma sätt som Nina. Förut hade Nina känt sig avundsjuk på Lisens förmåga att höra hemma någonstans. Men nu vet hon inte. Nina tänker att hon hade varit en annan person om hon hade stannat kvar. Var det enklare att stanna eller ge sig av? Kanske.

Mythos: de grekiska myterna återberättade av Stephen Fry

Jag minns första gången jag kom i kontakt med grekisk mytologi. Min morfar hade rader och åter rader med bokhyllor och som den lilla läslus jag var (och fortfarande är), var varje besök lite som att dyka in i en skattkammare. Visserligen var det väl inte mycket som passade för ett barn, men en dag hittade jag en stor, färgglad, illustrerad bok med den korta och enkla titeln "Grekisk mytologi". Jag slog upp första sidan och sen var det kört. Jag kan inte ens räkna hur många gånger jag slog mig ned i morfars slitna gamla soffa och läste sagorna om hur världen uppstod av Kaos, om Kronos som åt upp sina barn, om gudarnas krig mot titanerna, Athenas födelse, Pandoras ask... Ja ni fattar. Detta ligger mig varmt om hjärtat. Så lyckan över att än en gång få dyka in i den fantastiska värld som är gudarnas och de gamla grekernas är stor. Och att dessutom bli vägledd av den brittiske komikern, skådespelaren och Tv-personligheten Stephen Fry är inget annat än ren njutning. Precis som titeln anger, så återger Fry helt enkelt de gamla sagorna och myterna, men på sitt alldeles eget speciella vis. Boken börjar i tidernas begynnelse och följer en kronologisk tidslinje. Vi får följa titanerna, Zeus väg till härskare över Olympen och sedan skapandet av människan. Vi lär oss om familjerelationer, straff och belöningar. Kärleksfulla historier varvas med horribla. Det är fyndigt, intelligent, humoristiskt och kärleksfullt. Fry lyckas få oss att relatera till och förälska oss i karaktärerna. Språket är enkelt och modernt, vilket gör boken lätt att hänga med i. Ett extra plus för de olika fotnoterna, som innehåller fakta om till exempel ord vi använder idag och dess ursprung i grekiskan. Oavsett om du är insatt i, eller fullkomligt ovetande om grekisk mytologi är denna boken en klar vinnare!