Liv Strömquists astrologi

 

På Bokmässan i år såg jag Liv Strömquist bli intervjuad av Eric Schüldt om sin nya bok om astrologi. Det var en oerhört rolig intervju eftersom de båda erkände att de periodvis helt hade snöat in på astrologi och använde det till att klassificera människor och sätta dem i fack. Eric Schüldt använde ständigt astrologi som partytrick genom att, med hjälp av utseende och personlighet gissa stjärntecken och oftast gissa rätt. Och Liv berättade att hon helt fått sluta med astrologi efter att hon ägnat en stor del av sin första graviditet med att oroa sig för att hennes barn skulle födas som fisk och hur hon då skulle klara det. Själv minns jag att jag som barn läste i min mammas bok om astrologi att mitt stjärntecken var "stundom lite elak eller glädjedämpande" och hur det eventuellt har präglat min syn på mig själv eller kanske snarare motståndet mot denna formulering. Det som är spännande är att man liksom ändå tror på det, fast man vet att det omöjligt kan vara sant. Min farfar som i övrigt var en klok man kunde på fullt allvar döma ut ens potentiella partners enbart på grund av när de var födda. Både Liv och Eric konstaterar att fakta kvarstår, de som är födda i lejonets tecken ser faktiskt ofta ut som lejon, tvillingen har en dubbelnatur och stenbocken och kräftan passar faktiskt allra bäst ihop (fast det visste jag såklart redan)! Boken är också oerhört kul!

Papperspalatset av Miranda Cowley Heller

 

Det här är ett tätt relationsdrama som utspelas under ett intensivt dygn när Elle Bishop ställs inför ett livsavgörande beslut med kopplingar långt bakåt i tiden. Hemligheter och livslögner, skuld och skam, övergrepp och frånvarande vuxna som har nog av sig själva och varken ser eller väljer barnen kommer i dagen.

Denna bok lämnar mig inte i fred, det är så ömsint och intensivt gestaltat hur en människas hela liv dramatiskt kan avgöras inom henne utan att någon märker vad som sker. Mitt i allt familjeliv går det liksom obemärkt förbi och som läsare tassar du med, darrande av undertryckt spänning. Jag kände en stor igenkänning över hur det kan kännas när man vet att det här kan jag bara ensam avgöra och ingen enda kan vägleda eller hjälpa mig eftersom trådarna löper alltför djupt in i det förflutna och in i min själ och där inne finns tusen hemligheter gömda.

Den dagen den sorgen av Jesper Larsson

En man förlorar sin fru och hans dotter håller på att glida honom ur händerna. Hans rädsla och oro gör honom besatt, kanske är hon i riktig fara? Han kollar henne, förföljer henne, lider och våndas. Ingen avlastning finns när hans tankar och rädslor får fritt spelrum. Var går egentligen gränsen till hur mycket man får lägga sig i och kontrollera sina barn, även om det handlar om omsorg, oro och kärlek? Vad händer när obearbetad sorg som inte får utlopp dirigeras om till ett växande barn? Vems blir ansvaret när allt går åt skogen?

Boken har jämförts med Selma Lagerlöfs Kejsarn av Portugallien där Jan i Skrolycke förlorar förståndet när hans dotter Klara hamnar i olycka. Båda böckerna handlar om faderskärlek och kärlekens makt över oss. Båda böckerna är väldigt bra och jag läste båda som om i trans.

Trådarna i väven: På spaning bland minnen och kulturarv i Sverige av Maja Hagerman

Maja Hagerman undrar vart människorna på väg och vad bär de på för tankar om framtiden. Hennes bok är en essä om historiens roll i vår samtid. Författaren berättar om de människor som aktivt håller minnet av det förflutna igång. De som brinner för att bevara hantverk och levandegöra gamla miljöer. Men Maja tar även upp obekväma sanningar om förtryck av svenska minoriteter. Sveriges tunga bagage inom den rasbiologiska pseudovetenskapen.

Maja skriver dock fint om det nya och det gamla, om traditioner. Finns det någon grå väderlek i detta land som inte är värd att beskriva, oavsett årstid passar det alltid att prata om vädret i Sverige. Det är något av en nationell sedvana. 

Om att hösten bjuder på avsked, men att traditioner kan hjälpa en igenom trista känslor av förlust och avsked. Att leva nu och se framåt blir lättare om man samtidigt kan tänka att man ändå på något sätt kan komma tillbaka. Att man kommer att få återvända till det välbekanta längre fram. Årstider kommer och går och traditioner hjälper oss att hantera tid och förändring. Håll kvar vid det gamla och släpp in det nya. I toleransens namn, det går att göra båda. 

Norra Latin av Sara Bergmark Elfgren

  

I denna pärla till bok får vi följa Clea, dotter till en känd svensk skådespelerska och uppvuxen i Stockholms teatervärld. Hon är trots sina blott sexton år lite av en kändis, då hon redan som barn medverkat i teaterpjäser och julkalendrar. Vi får också följa Tamar, en tjej från anspråkslösa Östersund som lämnar tryggheten bakom sig för att få chansen att uppfylla sin dröm om att bli skådespelerska. En regnig dag i augusti börjar de på teaterprogrammet på Norra Latin i Stockholm. De går i samma klass, men där slutar alla likheter. Clea har sin givna plats på skolan och börjar snart att dejta den populäre och mystiske Tim, son till en av Sveriges största skådespelare. Tamar har lämnat sin familj och sina vänner bakom sig och är inneboende hos en dam i en av förorterna. Hon är ensam och har svårt för att få vänner i den nya klassen. När hon ser sin idol Clea den där första skoldagen blir hon blixtförälskad. Men håller sig på avstånd och följer Clea och Tims förhållande i sociala medier.

Det finns också något mystiskt med Norra Latin. En tragedi sägs ha inträffat under den tid då skolan var ett läroverk för pojkar och har blivit något av en vandringssägen bland skolans elever. Men vad är myt och vad är sant? Bergmark Elfgren väver skickligt in det förflutnas skuggor i Clea och Tamars liv.

Det här är en sån bok som är svår att lägga ifrån sig. Sara Bergmark Elfgren är rasande skicklig när det kommer till att skriva om tonåringar. Man känner så väl igen ångesten, den himlastormande kärleken och känslan av att inte vara tillräckligt bra. De övernaturliga inslagen ger enligt mig en extra dimension av spänning och trots bokens omfång (577 sidor, front AND BACK!), sögs jag in ordentligt och fick efter tre dagar av intensivt läsande motvilligt lämna den värld som är Norra Latin. Detta är första delen i den så kallade "Stockholmstrilogin". Jag kan nästan lova att du inte kommer bli besviken!