Jag
har läst ”Så jävla operfekt” av Charlotte Cederlund och kastades tillbaka till
högstadiet direkt. Osäkerheten, otryggheten, olusten och det dåliga samvetet
man kände när man inte vågade stå upp för orättvisor eftersom man då själv
riskerade att bli utsatt, de nya blickarna på kroppen som förändrades, lusten att
passa in till varje pris. Jag funderar också varje dag på kroppen och påverkas som alla andra av normer och förväntningar. Ska man kämpa för att passa
in i normen eller helt enkelt bära sin kropp med stolthet, precis just såsom
den är? Varje dag vi alla väljer det sista alternativet är en dag att vara stolt över. Böcker
som denna hjälper till att göra just det. Boken handlar om Emma som gillar hästar och inte handboll och just därför förlorat sin bästa vän Clara som hamnat i ett nytt lite coolare sammanhang och därför väljer bort Emma. Emma ser väldigt mycket orättvisor i klassen, men vågar inte stå upp. Allt börjar förändras när Emma hittar en lapp där det står "du är bra som du är". Med känslan av att låtsas vara modig går Emma mot en stor förändring, en förändring som kommer påverka många i hennes omgivning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar