Hästpojkarna av Johan Ehn

Har ni upplevt det där fenomenet när man ser en gammal bild och människorna på den ser precis ut som om de hade kunnat levt idag? Om man bortser från bildkvaliteten och kanske klädstilen, så skulle det kunna vara din granne eller ditt syskon. Tanken svindlar när man fattar att de som varit döda länge hade ett liv precis som mitt i den bemärkelsen att de också älskade, kämpade och hade tråkigt ibland. Jag tror att kanske Johan Ehn såg en bild som triggade hans fantasi och så skrev han denna fascinerande historia som tar oss med till 1920-talets Tjeckoslovakien och 1930-talets Berlin, men också till Stockholm idag.

Sasha och Janek växer upp tillsammans på ett barnhem och tyr sig till varandra. Janek är en känslig typ som helst umgås med hästar. Men när Janeks älskade Král säljs från hemmet och Janek tappar fotfästet helt inser Sasha att de måste bort därifrån. De hamnar i en kringresande cirkus och där kan de utveckla sina cirkuskonster på hästryggen. Så småningom hamnar de nu unga älskande i mellankrigstidens Berlin, där det mesta är fritt och det är ganska gott att leva som homosexuell. Men mörka krafter väntar i skuggorna. I dagens Stockholm har Anton tagit studenten och har fått jobb inom hemtjänsten. Där träffar han en väldigt gammal man som är stum och som har isolerat sig i sitt kök. Sakta finner Anton och Alexander varandra och det visar sig att de har mycket gemensamt. Det här är en helt underbar bok som jag vill dela med alla jag känner. Nu ska jag läsa Johan Ehns "Down under" som också finns här på biblioteket och kanske kommer Johan Ehn hit till våra bibliotek under 2020 om vi får som vi vill!