Jag såg Meg Rosoff på Bok- och biblioteksmässan i september
och det var min höjdpunkt på mässan. Meg Rosoff var roligt, sprallig, spontan
och fantastisk att lyssna på och hon visade att det är möjligt att debutera
sent i livet och ändå skriva böcker som den här. När jag först började läsa
hade jag intrycket av att jag skulle hamna i andra världskriget, det var något
med tonen, språket och Daisy som person som hade det effekten. Men så dök en
mobiltelefon upp i texten och andra små ledtrådar till att romanen faktiskt
utspelar sig i vår tid, fast när kriget har kommit. Femtonåriga Daisys pappa
har en ny tjej som väntar barn och Daisy skickas till sin moster på landsbygden
i England. Där hamnar hon bland sina kusiner som lever i en helt annan
verklighet än Daisy, där råder frihet och där finns äventyr och kärlek, visar
det sig. Mostern, som strax efter Daisys ankomst måste ge sig iväg, ger Daisy
nycklar till att förstå och lära känna sin döda Mamma och hennes fyra kusiner
ger henne ett aldrig förut upplevt sammanhang. I den ensligt belägna gården får
de fem barnen uppleva ett eget paradis och kärleken mellan Daisy och kusin
Edmond får komma till fullt utlopp. Daisy älskar och läker, men kriget kommer
så småningom ända fram till gården och de fem skiljs åt och krigets makalösa
hemskheter skonar ingen så som krig aldrig gör. Jag fullkomligt älskar den här
boken, den är så himla bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar