Gillian Flynn
lyckas liksom i Gone Girl fånga läsaren direkt i ett obehagligt grepp även i
denna berättelse. Huvudkaraktären Camille får i uppdrag av sin chef på Chicago
Daily Post att bege sig till Wind Gap i Missouri. Den stad som hon växt upp i
och bär många traumatiska minnen med sig ifrån. Det var 8 år sedan hon var där
senast och kontakten med hennes mor är sporadisk. Men nu åker hon dit för att
rapportera om försvinnandet av en flicka. Den andra flickan från orten som
försvunnit spårlöst och hennes chef ser en möjlighet till att vara först med
att rapportera. Den första flickan som försvann ett år tidigare hette Ann Nash och
hon hittades mördad vid floden. Polisen på orten och den utredaren som skickats
dit har inte lyckats lösa mordet. Camille intervjuar personer i flickornas
omgivning för att skriva ett reportage om fallen. Hennes mor tycker att hon
rotar för mycket bland hennes bekanta och skämmer ut familjen genom att ställa
obehagliga frågor. Hennes yngre syster Amma beter sig konstigt, hemma är hon
snäll ute bland vänner är hon dominant och styrande. Själv har Camille många
sidor hon döljer som börjar krypa fram i ljuset när hon umgås med sin familj.
Man förstår snabbt att hon tidigare har haft ett destruktivt och självskadande
beteende. Hennes hud fullkomligt skriker efter vassa föremål när hon hamnar i
en stressande situationer. En rysare med extra allt, det är inte bara
mordhistorien som fascinerar emellanåt är det relationerna inom familjen som
får håren att resa sig i nacken. Orginaltitel: Sharp Objekts.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar