Susan Abulhawas
andra bok på svenska är en berättelse om kvinnoliv i Gaza. Precis som i den
första boken Morgon i Jenin får man följa en palestinsk släkt genom år av flykt,
splittring och förtryck. Det är 10-åriga Khaled som med tillbakablickar syr
ihop släktens historia. Khaled är traumatiserad efter ett granatanfall mot Gaza. 2006 vann Hamas palestiniernas röst och Israel beslutade sig för att skärma av
Gaza. Israel gjorde beräkningar på hur mycket befolkningen på 1,8 miljoner i Gaza skulle
behöva i mat utan att svälta. Kahled minns att det första tecknet var att
Kinderäggen försvann från butikshyllorna. Och sedan bombningarna. I sin
apatiska tystnad hittar Kahled vägen tillbaka till släktens historia som
innehåller en rad starka kvinnor som en efter en förlorar sina män i kriget. Släkthistorien
börjar i byn Beit Daras en by med anor från 1100-talet, här växer Miriam upp,
hon lär sig skriva tidigt, och tillbringar mycket tid vid floden. Miriam har olikfärgade
ögon som alla pratar om. Systern Nazimiyehs gör allt för att beskydda systern
från hån. Systrarna och deras bror Mamdouh var kända i byn som barn till den
galna kvinnan och faderlösa.1948 beordras de boende i Beit Daras att packa vad
de behöver för en vecka och fly till Gaza. De trodde då att de skulle komma att
återvända men den tiden kom aldrig. Istället blir familjen tvungna att bygga upp
en dräglig tillvaro i ett flyktingläger i Gaza. När den amerikanska psykoterapeuten
Nur anländer till Gaza 60 år efter att släkten kom till Gaza knyts släktbanden
samman. En gripande och stark berättelse. Även om det är mycket namn som
figurerar blir man snabbt fast i boken. Författaren har en tydlig palestinsk
utgångspunkt och berättar om de umbäranden och konsekvenser som den palestinska
befolkningen har genomlidit i kriget med Israel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar