Kejsarn av Portugallien av Selma Lagerlöf

Selma Lagerlöf är min största idol, ingen författare har som hon lyckats få mig helt "blown away", hon var en fantastisk författare och en oerhört intressant människa som var en pionjär på så många områden. Hon fick kämpa för att bli erkänd som en förnyare av romanen och inte bli stämplad som en sagoberättare som hon blev av samtida manliga kulturpersonligheter. Kejsarn av Portugallien var länge sedan jag läste och jag mindes inte hur drabbande historien är. Kanske är det för att den beskriver hur kärleken kan bli så stark att den nästan förgör en, som kärleken blir för Jan i Skrolycka när han får en dotter. Klara Fina blir hans allt och hans kärlek blir till galenskap när Klara Fina flyttar till Stockholm för att betala faderns skuld. Som den Kejsare han blir upphöjd till kan han bryta mot alla sociala koder och säga precis det han önskar och ingen annan vågar. Jag kan också verkligen rekommendera Anna-Karin Palms biografi över Selma Lagerlöf, Jag vill sätta världen i rörelse, där får man förståelse för den tid då Selma levde och hur hon behövde slå sig fram och verkligen inse vilken storslagen människa hon var.

Stargate: en julberättelse av Ingvild H. Rishøi

Tänk dig en nutida flickan med svavelstickorna av H.C. Andersen blandat med socialrealism, Selma Lagerlöf och lite Astrid Lindgren samt en massa julstämning och magi så får du Ingvild H. Rishøi. Jag sträckläste den en natt när jag inte kunde sova och fick då möta syskonen Melissa och Ronja som bor i Oslo med sin pappa som är periodare. En dag nära jul får han jobb som julgransförsäljare och hoppet börjar växa hos barnen. Men det grusas och Melissa får tigga sig till att ta över pappans jobb och utföra det före och efter skolan och Ronja får sälja kransar till förmån för behövande (som de ju är). Det är kallt, det är sorgligt, det är magiskt! Melissa och Ronja står bredvid varandra, utlämnade till varandra, sitt öde och sina drömmar och det finns skyddsänglar runt barnen som försöker se efter dem. Men verkligheten i den smällkalla vintern gör allt den kan för att bryta ner dem.

 

Den dagen den sorgen av Jesper Larsson

En man förlorar sin fru och hans dotter håller på att glida honom ur händerna. Hans rädsla och oro gör honom besatt, kanske är hon i riktig fara? Han kollar henne, förföljer henne, lider och våndas. Ingen avlastning finns när hans tankar och rädslor får fritt spelrum. Var går egentligen gränsen till hur mycket man får lägga sig i och kontrollera sina barn, även om det handlar om omsorg, oro och kärlek? Vad händer när obearbetad sorg som inte får utlopp dirigeras om till ett växande barn? Vems blir ansvaret när allt går åt skogen?

Boken har jämförts med Selma Lagerlöfs Kejsarn av Portugallien där Jan i Skrolycke förlorar förståndet när hans dotter Klara hamnar i olycka. Båda böckerna handlar om faderskärlek och kärlekens makt över oss. Båda böckerna är väldigt bra och jag läste båda som om i trans.