Remote control av Nnedi Okorafor

Remote control är en futuristisk kortroman skriven av den amerikansk-nigerianska författaren Nnedi Okorafor. Det är inte ofta som jag läser litteratur som utspelar sig på den afrikanska kontinenten, särskilt inte futuristiska Sci-Fi berättelser. Författaren är skicklig på att väva samman Sci-fi inslag med afrikanska miljöer, kulturer och perspektiv.

Remote control är en fristående historia som utspelar sig i samma universum som Okorafors tidigare romaner, Who Fears Death och The Book of Phoenix (Who fears death-serien).

Remote control utspelar sig i Ghana och handlar om en flicka som kallar sig för Sankofa, hennes riktiga namn har hon sedan länge glömt bort. Sankofa kallas dödens adoptivdotter och hon sprider skräck omkring sig. Sankofa har inte alltid haft detta öknamn, det fanns en tid då hon hade en familj och ett hem. Men när Sankofa var sju år gammal förlorade hon allt. Vid sin sida har hon en lite röd räv, hennes enda sällskap.

Hon har hittat ett frö vid sitt favoritträd som gett henne en skimrande grön kraft, men det har enbart lett till förstörelse och död. Hon tvingas lämna sitt hem, och börjar vandra. En man erbjuder henne skjuts, men det är någonting med hennes beröring. Allting dör, även elektronik och mannens lastbil slutar att fungera. Hennes vandring för henne till olika byar, samtidigt som skräck sprids hjälper hon familjemedlemmar och deras döende att finna ro. Slutligen hamnar Sankofa i Robotown, en tydlig futuristisk stad där jellitelli (en vägg-tv av gelé), AI, drönare, självkörande bilar och elektronikmarknader är närvarande.

Författaren blandar de futuristiska inslagen med det traditionella och läsaren möts även av moskébesök och malaria, karaktärerna bär kaftan, hijab eller turban och äter stekt kokbanan och getkött. Trots romanens korta omfång bygger författaren upp en detaljrik värld som blir väldigt tydlig för mig.

Fourth Wing av Rebecca Yarros

Välkommen till Basgiath, en elitskola där varje dag kan bli din sista. Det gäller såklart inte för alla, men om du som Violet blivit beordrad till att bli drakryttare är det den bittra sanningen. Detta är en romantisk fantasyroman som har allt man önskar - du har drakar, fiender och en hänsynslös skola i Dark Academia-anda, allt i en ny värld fylld av romantik att upptäcka. Fourth Wing är utan tvekan en av de bättre romantiska fantasyromaner jag har läst. Språket är levande, boken är välskriven och fängslande. Som läsare fångades jag av historien och försvann in i en annan värld.

 

Vi får följa tjugoårioga Violet Sorrengails första år på elitskolan Basgiath. Under hela sin uppväxt har hon arbetat mot ett enda mål, hon vill bli omgiven av böcker och gamla skrifter. Hon vill bli en skrivare, precis som sin far. Hon vill skriva om historien, inte påverka den. Men, Violets mamma – tillika rektor på skolan – har andra planer och beordrar Violet att bli drakryttare, precis som sina syskon. Utbildningen är den mest prestigefyllda på hela skolan och många elever förlorar sina liv innan de ens har påbörjat den, man kan säga att vara drakryttare inte är något för de svaga och de utmaningar som de tilltänka kadetterna står inför är till för att sålla bort just dem. De prövningar och utmaningar som kadetterna möts av avslutas med att en drake väljer dem. Om du har tur vill säga, för de första års elever som inte blir valda får göra om hela processen nästa år... med förhoppningen att bli valda då.

Men, vad är inte en fantasyroman utan lite romantik och spänning? Jag kommer inte avslöja någonting, men vi kan väl säga man inte ska döma en bok utifrån dess omslag. Och varje historia kan berättas utifrån olika perspektiv. Bokens underliggande tema handlar om och är riktad mot makthavare som gör allting för att gömma undan sanningar.

Fourth Wing är första boken i en ny romantisk fantasyserie (Empyrén), andra delen i serien, Iron flame, finns också att låna på biblioteket. Ryktet säger att Iron Flame inte blir den avslutande delen. Underbart säger jag som inte kan få nog av denna värld som författaren byggt upp!

 

Weyward av Emilia Hart

 

Tre kvinnor, tre olika tider.

2019 flyr Kate från en destruktiv relation och bosätter sig i sin döda gammelfasters stuga i Cumbria. Stugan håller i uråldriga hemligheter och sakta men säkert hittar Kate välbehövlig styrka, kraft och förmågor som finns i hennes DNA.

1942 gör Violet allt för att få fortsätta leka, samla insekter och klättra i träd istället för att bli en giftasvuxen ung dam. Tills ett möte förändrar allt.

1619 står Altha inför rätta för häxkonst och mord. Hennes nära relation till djur och natur skrämmer omgivningen och hon måste utrotas.

Tre besläktade kvinnor som har uråldriga förmågor gemensamt, förmågor som gör de svåra att tämja.

Detta är en stark roman som gjorde stort intryck på mig, omöjligt att släppa. Väl värd att läsa.