Färjan av Mats Strandberg

 Välkommen ombord på Baltic Charisma! 1200 förväntansfulla passagerare ska ta sig en kryssning över Östersjön. Under 24 timmar ska de släppa vardagen, glömma allt och bara festa. Vi får följa flera olika passagerare, till exempel tolvåriga Albin som tillsammans med sin kusin Lo åkt på familjesemester med sin dysfunktionella familj. Vi har också partytjejen Madde, som antagligen kommer bli arbetslös inom den närmsta framtiden och tycker att hon förtjänar en helvild kväll samt den ensamma damen Marianne, som på ren impuls köpt en biljett för att komma bort från sin ensliga lägenhet. 

Vi får också bekanta oss med flera av färjans anställda. Där finns bland annat säkerhetsvakten Pia, som kan lugna vilket galet fyllo som helst och den avdankade schlagerstjärnan Dan, som avskyr varenda sekund av sitt arbete i karaokebaren ombord på Charisma.

Vad har då alla dessa människor gemensamt? Ingen av dem vet att under just denna turen har något annat stigit på färjan i Stockholm. Något ondskefullt. Något som vill dem alla illa. Och mitt på Östersjön, utan någonstans att fly, kan ingen höra dig skrika. 

Skräck är inte min genre, jag är egentligen alldeles för feg. Trots det bet Färjan tag i mig från första sidan. Den är blodig, äcklig, och alldeles, alldeles underbar! Språket flyter, man får upp otroligt detaljerade bilder i huvudet. Den är absolut inget för den äckelmagade. Det är mycket blod, avslitna kroppsdelar och tappade tänder. Men det var ett sant nöje att få följa människorna på Baltic Charisma! Några hejar man på, några önskar man hamnar i fiendens klor. En bok man minns långt efter att man slagit igen den.

Det nionde sällskapet av Leigh Bardugo

Leigh Bardugos nya serie med Galaxy (Alex) Stern är en mörk historia fylld med magisk realism blandat med ett mordmysterium och den är fruktansvärt bra! Jag är väldigt sparsmakad när det gäller fantasy och de är oerhört få som jag fastnar för. Men med denna tog det en sida så var jag helt fast. Nu när jag skriver detta så ligger uppföljaren bredvid och liksom skriker på mig att jag genast måste hem och läsa.

Alex kan se de grå, själarna som dröjt sig kvar och lockas av det mänskliga. Hennes förmåga är mycket ovanlig och efter att ha hamnat mycket snett i livet blir hon erbjuden en tjänst på Yale, det anrika universitetet. Där ska hon läras upp för att övervaka de åtta magiska sällskapen. Men hennes lärare och mentor Darlington försvinner spårlöst och Alex måste själv navigera i helt nya sammanhang. Ganska snabbt inser hon att sällskapen ägnar sig åt väldigt märkliga och farliga saker, hemska ritualer, fruktansvärda droger och till och med mord. Eftersom Alex står ganska ensam och inte vet vem hon kan lita på så måste hon ta hjälp av både polisen och de döda. Det visar sig vara väldigt farligt.

Djävulen och det mörka vattnet av Stuart Turton

 

Sista boken jag läste 2023 blev Stuart Turtons senaste roman Djävulen och det mörka havet. Jag hade precis avslutat en Agatha Christie roman och ville läsa en bok med liknande genre, det vill säga någon slags pusseldeckare, eller mysterieroman. Och, jag blev inte besviken!  

 

Romanen utspelar sig på ett stort skepp under 1600-talet, det var en tid då Ostindiska kompaniet härskade över haven. Ombord på skeppet befinner sig den fängslande detektiven Samuel Pipps. Han ska föras till Amsterdam där han ska avrättas för ett brott som han kanske har begått - detta är oklart både för läsaren, Pipps och hans beskyddare Arent Hayes. Ombord på skeppet finns adelskvinnan Sara Wessel, det är hennes man Jan Haan som är generaldirektör och anledningen till varför skeppet ska färdas över haven till Amsterdam.

 

Men, redan innan skeppet hinner lämna land får skeppet en förbannelse över sig när en spetälsk tycks tala utan tunga för att sedan brinna upp. En främmande symbol dyker upp på seglet, kan det vara djävulens symbol? Då Pipps sitter fängslad är det upp till Arent och Sara att ta reda på om det vilar en förbannelse över skeppet och om någon har kallat på djävulen.

 

Det finns en rad i boken som fångade mig, det är när Arent och Sara diskuterar huruvida det finns en demon ombord på skeppet. Och Arent säger "Oavsett om vi har att göra med en demon som är förklädd till människa, eller en människa som är förklädd till demon, måste vi agera på samma sätt". Ambivalensen kring det ’övernaturligas’ vara eller icke-vara symboliserar ett sätt att se på romanen: vi som läsare har själva möjligheten att avgöra vår förståelse av världen boken utspelar sig i (ett vanligt grepp i litteraturhistorien, exempelvis i Thomas Manns roman Doktor Faustus).  

Som i de flesta pusseldeckare och/eller mysterieromaner gäller det att lägga märke till detaljer, stora som små när du läser. Detta är en nästan 500 sidor lång bok, men tro mig. Det märks inte, detta är en riktig bladvändare. Författaren drar snabbt in läsaren i berättelsen och i karaktärerna. Det är en väl skriven bok som jag kan rekommendera om du vill ha en underhållande mysterieroman!