Djupa Ro av Lisa Bjärbo

I det lilla samhället Ingelstad hittas en dag nittonåriga Jonathan död. Hans kropp ligger livlös vid badplatsen Djupa Ro, och när beskedet når de närmsta fyra vännerna återvänder de till sin barndomsort. De säger att det är för att gå på begravningen. Men egentligen handlar det nog lika mycket om att överleva. 

Det Lisa Björbo gör så bra är beskrivningen av hemvändande till barndomsorten. Hur komplext det är. Alla nya sammanhang man har som man vill berätta om men som faller platt. Man möts av kompakt tystnad. Totalt ointresse. Det är lättare att bara gå in i de roller man alltid har haft, och veva samma samtal som innan man åkte iväg. Komplexiteten i att sakna hela sammanhanget hemma, hela uppväxten, allt det trygga, trånga. Samtidigt som det är så skönt att ha lämnat skiten bakom sig, att det känns som en befrielse att vara på en annan plats. Som om det är lättare att andas där borta. 

Trots att det planlösa umgänget börjar gå dem på nerverna, är det värre att vara ensam än att vara där tillsammans. Alla mår skit, men ingen vet hur de ska göra för att må bättre, så ingen försöker ens. David funderar på det som polisen sa om Jonathans död, att han var full när han drunknade. Men David kan inte minnas att han någonsin sett Jonathan påverkad.

Himlabrand av Moa Backe Åstot

Vi får möta Ánte som är same och vars liv och framtid finns i rennäringen. Han är enda barnet i sin familj så saken är liksom klar. På en bokförsäljning hittar Ánte en bok av Harald Lundgren som bedrev rasbiologisk forskning och tog bilder av samer, mätte till exempel skallar för att försöka visa att samerna var underlägsna som ras. Denna forskning är ett mycket mörkt kapitel i vår historia. På en bild hittar han sin farmors farmor och farfar och frågorna hopar sig för Ánte, Det finns också andra frågor som Ánte vill ha svar på; vart ska känslorna för Erik ta vägen? Finns det en möjlighet att vara både renskötare och homosexuell? Och är Ántes känslor besvarade? 

 

När vargarna kom av Charlotte McConaghy

Jag tyckte så mycket om Den sista migrationen av Charlotte McConaghy därför kastade jag mig över När vargarna kom.
Tvillingsystrarna Inti och Aggie har alltid varit oskiljaktiga så när Inti flyttar från Alaska till Skottland för att försöka återinföra vargar i de avlägsna högländerna följer Aggie med. Inti är inte som andra. Hon har en helt unik uppfattning om känsel - spegelberöringssynestesi - ett neurologiskt tillstånd. Hjärnan tolkar andras sinnesförnimmelser, människors och även djurs. Det hon ser känner hon.
Boken innehåller många vackra miljöskildringar och jag börjar tänka på Maja Lundes Przewalskis häst. Att leva för djuren, välja dem, följa dem, och människans påverkan på miljön och den vilda på naturen omkring oss. Och alla dessa  mellanmänskliga ofta svåra relationer.
När Intis försök med vargarna tillslut visar sig lyckat vänds allt upp och ner. En av lokalborna hittas död och alla skyller på vargarna.