Inlägg
Det här är den
sanna historien om en kärlekshistoria som överlevde i de värsta förhållanden man kan tänka sig. Lale Solokov kommer
till Auschwitz-Birkenau 1942,
han blir utvald att tatuera alla nya fångar med den sifferkod som alla som tilläts att leva tilldelades. Detta fruktansvärda uppdrag
gav honom lite extra frihet att röra sig i lägret, skaffa lite extra mat och
sova lite bekvämare. En dag tittar han in i Gitas ögon
och blir förälskad. Gita hade
även hon anlänt till lägret på våren 1942, men det var i samband med en
förflyttning som hennes siffror behövdes fyllas i som deras öden blir
beseglade. Kanske
var det kärleken som höll de vid liv, som gjorde att de vägrade ge upp, att de
hittade en väg ut ur de värsta situationer, som gjorde att de överlevde
förluster och övergrepp, uthärdade bevittnandet av omänskligt lidande, sorgliga öden, ofattbar ondska och
ond död?
Det
här är en ganska lättillgänglig historia att läsa, den ger en inblick i en av
historiens värsta fasor på ett begripligt sätt. Man förstår att vissa val är man tvungen att göra, vissa saker står man ut med för att man vill överleva. Också vilken kraft det krävs för att, även i de svåraste situationer,
orka visa kärlek och medmänsklighet till andra, blir tydligt och att vissa människor är kapabla till de största
uppoffringar för att rädda en främlings liv medan andra inte värdesätter andras
liv överhuvudtaget.
