Den dagen den sorgen av Jesper Larsson

En man förlorar sin fru och hans dotter håller på att glida honom ur händerna. Hans rädsla och oro gör honom besatt, kanske är hon i riktig fara? Han kollar henne, förföljer henne, lider och våndas. Ingen avlastning finns när hans tankar och rädslor får fritt spelrum. Var går egentligen gränsen till hur mycket man får lägga sig i och kontrollera sina barn, även om det handlar om omsorg, oro och kärlek? Vad händer när obearbetad sorg som inte får utlopp dirigeras om till ett växande barn? Vems blir ansvaret när allt går åt skogen?

Boken har jämförts med Selma Lagerlöfs Kejsarn av Portugallien där Jan i Skrolycke förlorar förståndet när hans dotter Klara hamnar i olycka. Båda böckerna handlar om faderskärlek och kärlekens makt över oss. Båda böckerna är väldigt bra och jag läste båda som om i trans.