En man som heter Ove

 Här kommer ett tips på sommarläsning från en av våra sommarjobbare

En man som heter Ove är en roman skriven av Fredrik Backman. Den handlar om Ove som är 59 år, han kör Saab och han tycker att rätt ska vara rätt. Ove vill inte leva längre så därför bestämmer han sig för att ta livet av sig, men det går inte som han tänker sig. Varje gång han tänker ta sitt liv så hindras han. Detta har delvis att göra med hans nya grannar vilka har flyttat in i området där han bor.

Karaktärerna är skrivna på ett sätt som får dem att kännas verkliga. Man förstår varför de gör det dom gör och varför hur de reagerar på olika situationer på det sätt dem gör. Efter att jag hade läst en bit så började jag bry mig om karaktärerna och på detta sättet så fick delar av boken mig att skratta och vara ledsen.

En man som heter Ove är en väldigt bra skriven roman vilken de flesta borde läsa. Jag rekommenderar den väldigt mycket.

Tidens länkar av Octavia E, Butler

 

Dana är en ung afroamerikansk författare som lever med sin vita kollega och man Kevin i 1970-talets Los Angeles. En dag slungas hon tillbaka i tiden och hamnar på en bomullsplantage i Maryland på 1800-talet för att rädda en liten pojke från att drunkna. Pojken visar sig ha en stor betydelse för Dana och hennes familj. Slaveriet har lämnat spår som i högsta grad märks än idag. Genom att få uppleva slaveriet genom en modern kvinnas ögon görs historien levande och nära oss som lever nu och utmaningar vi står inför idag tydliga att se. Och fastän historien på många sätt är outhärdlig så är boken lättläst och spännande. Jag rekommenderar den verkligen!

Du är min Bobby Jean av Yrsa Walldén

Heddas mamma dör samtidigt som hon tar studenten och det blir en förvirrande tid för henne. Sorgen blandas med frihetslängtan och samtidigt som Hedda ska sörja ska hon också hitta sin egen identitet, värna sina relationer och bli vuxen. Så vad gör man då, när det blir lite mycket på en gång? Hedda tar den röda bilen hon ärvt efter mamma och drar iväg. Först lite random, men sedan med väldens ände som mål. Bruce Springsteen, som var mammas stora idol, följer med i passagerarsätet och i högtalarna. Det blir en omtumlande resa på många sätt, ofta är det bra med lite distans när man vill komma åt saker som ligger lite gömt.

Tio över ett av Ann-Helén Laestadius

Maja kan inte sova. Hon vill, men hon kan inte. Varje natt ställer hon klockan på tio över ett. Vem ska annars väcka mamma, pappa och lillasyster när huset rasar ner i gruvhålet? Under sängen har hon en väska med ombyten, ficklampa och andra viktiga saker. Om de måste fly, hals över huvud.
LKAB spränger under jord och Kiruna ska flytta. Familjen har fått en ny fin lägenhet, men det enda Maja vill är att bo kvar i sitt gamla hus. Hon litar inte på politikerna och bolagscheferna som säger att stan inte kan rasa. Hon hör ju mullret av sprängningarna på natten, hon känner ju hur marken skakar! 

Eftersom Maja sover så dåligt, eftersom hennes oro är så stor börjar hennes kropp till slut säga ifrån. Maja får panikångest. Det blir ett besök hos BUP-psykologen Harry. 

Men det finns ljusglimtar i vardagen. Bästa kompisen Julia, känslorna för Albin, bokklubben och skrivtävlingen. Maja dokumenterar sin vardag i korta filmer. Gruvan är ständigt närvarande i hennes berättelse som ett illavarslande moln av aska och grus. Filmerna som egentligen aldrig var tänkta att visas för någon blir plötsligt visade inför hela kommunfullmäktige och LKABs chefer vilket sätter Maja i en rejält knepig situation. 

 

Glöm allt men inte mig av Philomène Grandin

Philoméne skriver otroligt fint om sin uppväxt med pappa Izzy Young. Egentligen hette han Israel Goodman Young, född 26 mars 1928 i New York, till polsk-judiska invandrare. Izzy växte upp i Bronx och dog 4 februari 2019 i Stockholm. Izzy var en amerikansk musikpersonlighet. Han startade ett Folklore Centrum i New York 1957 där han arrangerade Bob Dylans första konsert i Carnegie Hall 1961. 1973 flyttade han till Sverige där han startade ett Folklore Centrum i en liten affärslokal på Södermalm i Stockholm. 

I tillbakablickar skildrar Philoméne uppväxten med den excentriska pappan som ofta kanske upplevdes självupptagen men ändå hade förmågan att se sin dotter. Klart och tydligt och alltid med kärlek och stolthet i blicken. Det fanns inte alltid pengar, de hade inte alltid ett stabilt boende och de var helt utlämnade till varandra. Men med mycket värme och humor i uppväxten känner Philoméne att hon aldrig saknade någonting. När Philoméne är vuxen och lever med man och barn börjar pappan bli dålig. Korta minnesluckor, han blir förvirrad, behöver hämtas och hittar inte hem. Philoméne känner att hon ensam bär ansvaret för pappan. Hon skriver fint om den ibland kravfyllda kärleken och om oron, hur ska hon orka?