Den sista sommaren av Gianfranco Calligarich

 

Den här boken utkom i Italien 1973. Med tiden har denna lilla pärla blivit en kultbok. När den återutgavs för några år sedan, upptäcktes den också av utländska förlag och boken översätts nu till många språk världen över.

Leo Gazzarra, ursprungligen från Milano, bor i Rom sedan några år tillbaka. Det är sent 60-tal och drömmen om det hägrande livet i huvudstaden har fört honom dit. Han överlever tack vare diverse ströjobb och blir med tiden bekant med en brokig skara människor som helt bekymmerslöst verkar leva bara för dagen.

Snabbt dras han in en spiral som består av dagar som liknar varandra. På nätterna är han omgiven av ytliga människor och alkoholen flödar. Trots alla nya ansikten han stiftat bekantskap med, känner sig Leo ensam och känslan av att inte höra dit eller passa in ökar ju mer tiden går. 

En kväll då han firar sin 30-årsdag, träffar han Arianna. Leo blir förälskad i denna vackra, sensuella och samtidigt mycket sköra kvinna. Arianna är gift och väl medveten om sin skönhet och dragningskraft på män. Hon är oberäknelig och kan helt plötsligt försvinna, för att sedan bara dyka upp igen.

Den här boken om kärlek och ensamhet i ett hett, soligt och pulserande Rom, för på något sätt tankarna till La Dolce vita av Fellini, tycker jag.