Vaggvisa av Leïla Salmani

Leïla Slimani fick för boken Vaggvisa Goncourt priset 2016, ett av Frankrikes finaste litterära pris. Vaggvisa är som en thriller men ändå inte. Ett svart drama som kan skapa mardrömmar är det i alla fall.  ”Den lilla pojken är död. Det tog bara några sekunder. Läkaren försäkrade att han inte hade lidit. Man lade den lilla kroppen i en grå liksäck och blixtlåset drogs upp över den lealösa kroppen som hade flutit omkring bland leksakerna ”. Redan de första raderna avslöjar att barnet kommer att dö. Och det avslöjas också på första sidan att det är barnflickan som begick mordet.  Trots detta håller författaren läsaren i ett järngrepp genom hela berättelsen. Boken handlar om en medelklass familj i Paris, Myriam har varit hemma med barnen en tid, men är rastlös och vill gärna uppta sitt jobb som brottmålsadvokat.  Paret beslutar sig för att anställa en barnflicka och hittar Louise ett praktexemplar som de kommer att skryta om för sina avundsjuka vänner. Louise är en klippa som håller deras hem städat och barnen är glada och nöjda. Men Louise kryper allt närmare in i deras liv och börjar styra lite för mycket. Som läsare blir man frustrerad på föräldrarna att de inte hinner se, jäktigt arbetsliv där båda ska göra karriär. Sakta nystas Louise bakgrund upp.  Till slut är man tillbaka där boken började och berättelsen slutar. Berättelsen kretsar kring de båda kvinnornas identitetskris och drömmar. Myriam med rötter i Nordafrika men tillhör tillsammans med sin franskfödde man Paul bohemvänstern med bra utbildning i bagaget. Louise den enda vita barnflickan i området, utanförskapet präglar hennes liv. Det är en samtidsroman med komplexa personligheter och svärta, vill gärna läsa mer av denna författare.