Domaren av Ian McEwan

Fiona May är överrättsdomare och känd för sin skicklighet i att lösa fall med familjerättsliga tvister. Hon och hennes man umgås i de rätta kretsarna och bor i en privilegierad del av London. Fionas liv skakas i grunden då hennes man en dag kommer hem och föreslår att de ska få träffa andra. Han upplever att deras förhållande har blivit för bekvämt och tråkigt. Hennes man Jack är 59 år och känner att han vill uppleva den stora passionen en gång till i livet. Han har träffat en kvinna som är 30 år yngre som han vill inleda en affär med. Samtidigt får Fiona ett fall som kommer att ställa många etiska och moraliska frågor på sin spets. Adam, en 17-åring som tillhör Jehovas vittne har sjukdomen Leukemi. Läkarna vill behandla honom med Blodtransfusion. Enligt Jehovas vittne får en medlem inte ta emot någon annans blod. Så Adam själv och föräldrarna motsätter sig behandlingen. Eftersom Adam är minderårig får han själv inte ta beslutet och Fiona måste nu i domstolen avgöra om föräldrarna och prästerna inom Jehovas vittne påverkat Adam till att ta detta ödesdigra beslut. Kan Adam som 17-åring verkligen förstå konsekvenserna och välja att dö utifrån religionens tolkning av de gamla bibeltexterna. Mot sina principer väljer Fiona att personligen besöka Adam på sjukhuset för att bilda sig en uppfattning om situationen. Ian McEwan är bra på att ställa läsaren inför moraliska dilemman, mänskliga svårigheter som inte har något entydigt svar. Språket är smidigt och snyggt och ger en skön läsupplevelse. Berättelsen är både spännande och fängslande. Bokens originaltitel är The Childrens Act. Brombergs 2015.

Fossildrottningen av Michael Mortimer

Den lilla guldnyckeln glimmade i solljuset som läckte in från sidogluggen. Efter 240 års väntan inuti en flodpärlmussla i en älv i norra Finland. Nu hade de nyckeln, nyckeln till kopparskrinet...  
Andra delen i serien om de tre kvinnorna Ida, mamma Eva och mormor Alma. Nu har Ida och Lasse tillsammans med Alma tagit sig genom Ryssland till Tjernobyl i Ukraina. Eva bodde inne i "zonen" en period efter att hon hade lämnat Sverige. På grund av strålningen var det här en plats som Eva mådde bra på. Nu är Ida, Lasse och Alma här för att leta efter ledtrådar i jakten på den tredje delen av Carl von Linnes Jungfrusten. I hälarna har de Miranda och hennes galna forskargäng. I Rom lyckas de få tag på Goethes sten så förutom Lobovs sten har de nu Stalinstenen från arkivet i Kreml och den fjärde och sista stenen som har tillhört Max von Laue, Niels Bohr, Greta Garbo och Frank Sinatra. Tillsammans tycker Ida att de liknar en "Fossildrottning". När andra delen slutar flyr Ida, Lasse och Alma i helikopter från Italien och ut på internationellt vatten över Medelhavet. Ida som är efterlyst av Interpol och dessutom gravid. 

Enklav av Ann Aguirre

Enklav är första delen i en trilogi som heter Razorland. Enklav utspelar sig i framtidens New York. New York ligger i ruiner och de överlevande har sökt sig under jord. Där lever de i olika enklaver. Varje enklav har byggt upp ett försvar mot de slemmiga missfoster som lever i tunnlarna. I enklaven lever de efter en strikt indelning efter vilka uppgifter man blivit tilldelad. Under en namngivningsceremoni vid femton års ålder får man ett namn efter det föremål där ens bloddroppe hamnar. Huvudpersonen får namnet SpaderTvå och hennes uppgift är att vara jägarinna. En uppgift som innebär att vara utanför enklaven i tunnlarna och leta efter mat. Till sin partner får hon Tålig, han har en annorlunda bakgrund, han kommer utifrån och har erfarenheter av att vara ovan jord, vilka de i enklaven inte tror är möjligt. Under ett uppdrag hittar SpaderTvå och Tålig en liten pojke som berättar att alla är döda i hans enklav. Ledningen i deras egen enklav tror inte på pojken och förskjuter Tålig och SpaderTvå för att de tagit med sig pojken hem. Detta är en riktigt bra bok, ett äventyr och en värld man fångas av. Ann Aguirre har byggt en underlig värld som man tidigare inte kunnat föreställa sig, ändå kan man uppleva och leva sig in i denna miljö genom texten. Visserligen samma genre som Hungerspelen, Divergent m.fl. men den här boken tillför något nytt, en mörkare berättelse och en skön mix av fantasy, dystopi, zombier och äventyr.  Modernista 2015.

Svarthuset av Peter May

När Kriminalkommissarie Fin Mcleods son omkommit i en olycka och hans äktenskap upplösts av brist på gemensam förankring sker ett mord på Mcleods hemö Isle of Lewis i de Yttre Hebriderna utanför Skottland. Mordet har starka likheter med ett annat mord som Mcleod har utrett i Edinburgh och Fin ser en möjlighet att fly tillvaron och återvända hem. Hem till ön där den allsmäktige Guden och naturen styr tillvaron och där det finns en stor avsaknad av framtidstro. Den mördade mannen är en känd plågoande från Fins skoltid och mordutredningen blir en smärtsam upplevelse med relationer och gömda minnen från förr. Framförallt måste han konfronteras med Massaili, hans första stora kärlek som nu gift sig med hans barndomsvän. Svarthuset har allt en bra deckare ska ha, tycker jag, det råa mörka, spännande människoöden, mystiska platser, bra gestaltning, väldigt mycket spänning och inte alltför mycket blod. Jag slukade den och kastade mig sedan över del två och tre. Modernista 2013.

Göra sig kvitt Eddy Belleguele av Édouard Louis

Eddy Belleguele växer upp i ett arbetarhem i norra Frankrike i slutet av 90-talet och under första åren på 2000-talet. Här sliter männen ut sig inom industrin och dricker. Eddys pappa super med vännerna, är stundtals våldsam och har slutat jobba på grund av en ryggskada. Hans mamma är anpassningsbar, avståndstagande och suckar över männens beteende, men städar ändå upp efter fylleslagsmålen. Familjen lever på marginalen. Eddy passar inte in i gemenskapen. Han beter sig inte som killarna som spelar fotboll och slåss. Han lever inte heller upp till sina föräldrars förväntningar på en son. I skolan blir han utsatt för mobbning och trakasserier, framförallt är det 2 äldre killar som ger sig på honom. Eddy anstränger sig för att anpassa sig och pass in. Men det fungerar inte och längan bort blir allt starkare ju äldre han blir. Eddy drömmer om att bryta sig loss från sitt öde som outsider. Hans chans kommer när han blir antagen till en teaterskola i staden Amiens. De normer och värderingar som finns ingrodda i klassamhällets lägre skikt plågar Eddy liksom det plågar alla barn som växer upp som homosexuell och skiljer sig från de antagna normerna. Édouard Louis har skrivit en plågsam självbiografisk roman. Stundtals ironisk över klassamhällets struktur men framförallt en brutal och tragisk berättelse om en uppväxt i utanförskap. Idag verkar Édouard Loui på École normale supérieure efter att ha studerat bland annat sociologi och historia.

Bowie på svenska av Per Åke Jansson

Är det relevant att bedöma en bok utifrån vad den kunde ha varit, istället för utifrån vad den faktiskt är? Ja, i vissa fall. Bowie på svenska (2015) av Per Åke Jansson är ett sådant fall. Jansson är ett hängivet Bowie-fan sedan tidigt 1970-tal och jag förstår att Bowie på svenska är ett ”labour of love”. Tyvärr räcker inte det. Jansson berättar fragmentariskt om Bowies liv och verk, gärna om Bowies privatliv. Resultatet är en konventionell, ganska tunn biografi, byggd på andrahandskällor. Jag är övertygad om att Jansson har både tillräckligt med kunskap och motivation för att skriva en betydligt intressantare bok som infriar de förväntningar som bokens titel väcker. Varför inte utgå från frågan vad ett svenskt Bowie-fan kan tillföra levnadsteckningen över Bowie? Mitt förslag är en sammanställning av hur Bowies album och konserter i Sverige har mottagits av svenska kritiker och fans. Såväl svenska pressarkiv som intervjuer med konsertarrangörer, fans och musikjournalister skulle erbjuda ett i huvudsak outforskat källmaterial. Resultatet skulle vara en bok med ett perspektiv som är unikt för Sverige – och därmed ett unikt tillskott till levnadsteckningen över Bowie. Bowie på svenska kommer inom kort i ny omarbetad upplaga under titeln David Bowie 1947-2016. Jag hoppas att mer tid har lagts på korrekturläsning inför den utgåvan.

Allt det där jag sa till dig var sant av Amanda Svensson

Amanda Svensson tar mig med på en spännande resa, i verklighet och fantasi. Vad som är på riktigt och vad som är på låtsas är inte lätt att veta och längst resan tappar det betydelse eftersom språket och historien är så fantastiska. Bokens huvudperson är en ung kvinna som ska börja på Folkhögskola någonstans i Skåne. Första dagen träffar hon Poeten och dras in i en farlig, destruktiv karusell. Poeten dikterar verkligheten, ibland heter hon Lilja, ibland Sylvia och ibland Astarte. Att skriva blir allt svårare och nätterna är sömnlösa.                                                                                             

Så kommer Ilse till skolan, Lilja blir Mary Read medan Ilse är Anne Bonny och som pirater skapar de storslagna äventyr, men innan Ilse upptäcker och förstår blåmärkena, brännsåren och de intrikata mönstren på Marys mage är allt på väg att sluta riktigt illa. Och hur slutar det egentligen? Norstedts förlag 2014.

Vassa föremål av Gillian Flynn

Gillian Flynn lyckas liksom i Gone Girl fånga läsaren direkt i ett obehagligt grepp även i denna berättelse. Huvudkaraktären Camille får i uppdrag av sin chef på Chicago Daily Post att bege sig till Wind Gap i Missouri. Den stad som hon växt upp i och bär många traumatiska minnen med sig ifrån. Det var 8 år sedan hon var där senast och kontakten med hennes mor är sporadisk. Men nu åker hon dit för att rapportera om försvinnandet av en flicka. Den andra flickan från orten som försvunnit spårlöst och hennes chef ser en möjlighet till att vara först med att rapportera. Den första flickan som försvann ett år tidigare hette Ann Nash och hon hittades mördad vid floden. Polisen på orten och den utredaren som skickats dit har inte lyckats lösa mordet. Camille intervjuar personer i flickornas omgivning för att skriva ett reportage om fallen. Hennes mor tycker att hon rotar för mycket bland hennes bekanta och skämmer ut familjen genom att ställa obehagliga frågor. Hennes yngre syster Amma beter sig konstigt, hemma är hon snäll ute bland vänner är hon dominant och styrande. Själv har Camille många sidor hon döljer som börjar krypa fram i ljuset när hon umgås med sin familj. Man förstår snabbt att hon tidigare har haft ett destruktivt och självskadande beteende. Hennes hud fullkomligt skriker efter vassa föremål när hon hamnar i en stressande situationer. En rysare med extra allt, det är inte bara mordhistorien som fascinerar emellanåt är det relationerna inom familjen som får håren att resa sig i nacken. Orginaltitel: Sharp Objekts.

Jungfrustenen av Michael Mortimer

Efter ett mystiskt telefonsamtal från mormor Alma hamnar Ida Nordlund på nobelfesten. Anatolij Lobov årets pristagare i fysik hinner precis räcka över en ask till Ida innan han mystiskt dör. Det är en mycket viktig ask som Alma ska ha. Inom ett dygn har rikslarm gått ut efter Ida. Med hjälp av sin kompis Marina tar sig Ida till familjens jaktstuga i Jämtland. Därifrån tillsammans med sin styvfar Lasse lyckas de fly över gränsen till Finland och vidare in i Ryssland mot Moskva och Alma. Asken som visar sig innehålla Carl von Linnés Jungfrusten är eftersökt av ett nätverk av ryska forskare. Forskare som är beredda att döda för att få tag i stenen. Det är en mycket spännande äventyrsberättelse, en riktig bladvändare och jag ser framemot att läsa fortsättningen. Jungfrustenen är första delen i en planerad serie på sex böcker. Hittills har tre delar kommit ut Jungfrustenen, Fossildrottningen och Blodssystrarna. 

Sommaren utan regn av Maggie O’Farrell

Precis som i Maggie O’Farrells roman Den hand som först höll min, ges vardagens trivialiteter stort utrymme i Sommaren utan regn (2014). Men medan vardagslunken i Den hand som först höll min kräver en läsare med tålamod, bjuder Sommaren utan regn på ett romanbygge som oavbrutet manar läsaren att läsa vidare. Berättelsen inleds med att en äldre kvinna, Gretta Riordan, ser sin man, Robert, lämna hemmet för att köpa tidningen. Men Robert återvänder inte. Han försvinner. Det är dock inte den eventuella upplösningen på mysteriet med försvinnandet som lockar till fortsatt läsning. Det intressanta är istället de familjehemligheter som kommer till ytan när Grettas tre vuxna barn, Michael, Monica och Aoife, återsamlas i föräldrahemmet på grund av pappans försvinnande. Berättarperspektivet växlar mellan Gretta och de tre barnen. Alla fyra har sina egna erfarenheter, problem och hemligheter som påverkar hur de tolkar och tar sig an omvärlden och varandra. Skildringen av de missförstånd och den missämja som det ger upphov till resulterar i en finkänslig berättelse om mellanmänskliga relationer. O’Farrell lyckas beskriva det banala i familjen Riordans konflikter, utan att för den skull trivialisera dem. Som läsare förstår du att problemen är på största allvar för de berörda, samtidigt som du med lätthet ser att omsorgen familjemedlemmarna emellan sitter mycket djupare än konflikterna. Det är flera veckor sedan jag läste boken, men jag saknar fortfarande familjen Riordans sällskap.

Slutet på kedjan av Fredrik T Olsson

"Ibland är moral inte enkelt. Om man vet att en ond gärning mot ett fåtal är en god mot den stora massan, måste man inte göra den då?"

Kryptologen William Sandberg och kilskriftsexperten Janine blir båda bortförda av en hemlig organisation och förda till ett slott i Alperna. Den hemliga organisationen är mycket förtegen och till en början hålls de båda fångarna isär. Så småningom får de träffas och de får veta att de har blivit kidnappade för att knäcka ett kodat meddelande. Mänskligheten står inför sitt största hot någonsin och tiden är knapp. Informationen som William och Janine lyckats få fram är skrämmande, historiska händelser i den mänskliga arvsmassan. Ett virus som dödar människor som organisationen själva har skapat. Williams före detta fru journalisten Christina misstänker att William inte har försvunnit av fri vilja som polisen tror. Tillsammans med sin assistent Leo tar de upp jakten efter William.
En riktig spänningsroman och Warner Brothers har redan köpt filmrättigheterna.

Oceanen vid vägens slut av Neil Gaiman

Oceanen vid vägens slut (2014) är en barndomsskildring i vilken den vuxne berättaren inte låter vuxenperspektivet ta över, utan skildrar händelserna i enlighet med hur han som barn upplevde eller valde att tolka dem. Det får skildringen att gränsa till fantasy och det övernaturliga. Kanske kan en vuxen människa minnas sin barndom som en fantasivärld, om minnena av den tillåts stå opåverkade av vuxen logik? Berättaren reflekterar över denna skillnad mellan oförställda och tillrättalagda minnen, då han konstaterar att det visserligen inte låter rimligt, men att han tydligt minns att det stod en fungerande järnspis i barnkammaren. Scenen för berättelsen är Sussex. Utifrån miljöbeskrivningar i boken, antar jag att det är 1960-tal, men det nämns aldrig. Vi följer berättarens sjuåriga jag genom en rad dramatiska händelser som avviker från allt han dittills har lärt sig att referera till. Händelserna exponerar skoningslöst den vuxna omgivningens tillkortakommanden, och tryggheten som ett barn kan uppleva hos en vuxen visar sig vara skör. När de vuxna inte bara sviker, utan också visar sig vara farliga, hittar vår berättare lyckligtvis den stora vänskapen hos en elvaårig grannflicka. Neil Gaiman har verkat som författare sedan 1980-talet. Han har skrivit böcker för såväl barn och ungdomar som för vuxna. Flera av hans berättelser kan definieras som ’Fantasy’ och ’Skräck’.

Den hand som först höll min av Maggie O’Farrell

I Den hand som först höll min (2015) pendlar handlingen mellan ett samtida medelklass-London och 1950- och 1960-talets bohemiska Londonkvarter. Berättelsens början sammanfaller med inledningen på en passionerad kärlekshistoria mellan en ung kvinna som vill lämna landsbygden för London och en man i yngre medelåldern med en MG, skräddarsydda kläder, handsydda skor och ett brinnande intresse för konst. Deras namn är Lexie och Innes, och de finner varandra i en tid som inte bara präglas av färska trauman från andra världskriget, utan också sjuder av lust, kreativitet och framtidstro. Innes är redaktör för en tidskrift om konst, och låter anställa Lexie. Hon utvecklas snabbt till en driven och orädd skribent, och tillsammans blir de ett givet inslag på Londons konstscen. I vårt nutida London möter vi Elina och Ted som även de är kulturarbetare, men som nyblivna föräldrar lever de ett annat liv än Lexie och Innes. Elina är svag efter en förlossning som nästan kostade henne livet. Ted oroar sig för henne, och hamnar i en livskris när faderskapet river upp minnesbilder av något ouppklarat från Teds egen barndom. Maggie O’Farrell tar god tid på sig när hon lågmält berättar om de båda parens London-vardag. Det är långt mellan berättelsens dramatiska inslag, men sakta, sakta läggs ett pussel som låter läsaren ana att de två parens liv har med varandra att göra. Det är först mot slutet av berättelsen som dramatiken stiger, när Teds diffusa barndomsminnen visar sig ha koppling till Lexie och Innes. Det är inte en roman för den otålige, men jag finner vila och förtröstan i O’Farrells uppmärksamhet på vardagens rutiner, bryderier och omsorger.