Alltid hejdå av Alma Thörn

Denna serieroman fångade mig från första rutan. Den utspelar sig i två tidsplan, vi får följa Alma 2004 i Umeå och hennes mamma Johanna 1977, i Malmberget. Alma hittar sin mammas dagbok när hon måste ge sig iväg till sin pappa i Bohuslän på sommarlovet, fast hon inte riktigt vill lämna sin mamma och sin bästis. I den kan hon följa sin mammas tankar kring hur hon hade det när hennes föräldrar skildes och hon själv skulle välja vilken förälder hon skulle bo med. Båda historierna är så drabbande om hur det är att vara barn och navigera bland vuxna i konflikt och försöka göra rätt fast man inte riktigt förstår och hur ensam man kan bli i de känslostormar som rörs upp när man står mitt emellan. Jag älskar den här romanen för hur den är ritat och skriven och hur den ställer sig på barnets sida och hur det visar hur mönster kan brytas ifall man, på riktigt, försöker förstå. Den visar också väldigt tydligt att det kan finnas fler viktiga vuxna i barns liv, förutom släktingar, som har livsavgörande betydelse, det är lätt att glömma bort.