Gudarna av Elin Cullhed

Bita, Lily och Jane (Janne) är bästa kompisar och bor i Tierp. De är trötta på patriarkatet, de är trötta på att bli objektifierade och förminskade, trötta på att vara behagliga och följsamma, trötta på att bli kallade tjejer och därigenom förväntas att vara på ett visst sätt. Tjejer tycker de låter som muffins och ordet förminskar de. De planerar revolt, ordet tjej ska ersättas med Gud. I Bita, Lillys och Jannes verklighet sviker vuxna på olika sätt. Det är föräldrar som använder våld, lärare och rektorer som förminskar, tittar bort och misstror och killar som får fördelar. Hela boken genomsyras av ett vackert språk fullt av metaforer och ilska. Ilska riktat mot de som inte förstår och vägrar att lära sig. Gudarna spränger stereotyper om unga tjejer som varken är Kulla-Gulla eller maktlösa offer, den visar på ett patriarkat i många lager och ställer frågor som; hur klarar man av att leva trots att killars våld begränsar och skrämmer? Hur är det att komma ut som feminist i ett normstyrt samhälle? Men Bita, Lily och Janne är inte bara arga, de är sårbara, galna, ledsna, rädda och glada också, precis som de flesta andra. De stalkar, hämnas och beter sig. De är sjutton år och inga riktiga Gudar, Bita, Lily och Jane kämpar för att få vara människor, inte bara tjejer. På Bok- och Biblioteksmässan såg jag en intervju med Elin Cullhed och hon pratade om hur boken också i mottagandet togs emot som en ”tjejbok” och därigenom förminskades. Hon berättade också om hur hon hade haft behov av Gudarna när hon växte upp och att många lärare och föräldrar ifrågasatte att det verkligen går till så här i skolan med våld som begränsar, vuxna som sviker och normer som styr.