Samtidigt börjar det en ny kille i Dantes klass, Örn. Det är något mystiskt över Örn, han skiljer sig från mängden och går alltid runt med en väska. Det börjar snabbt gå rykten, i stil med att han är kriminell och gömmer sig undan rättvisan. Dante känner sig märkligt dragen till Örn, han kan inte förklara det, men det känns som att han känner honom.
Snart visar det sig att mäktiga gamla krafter har vaknat till liv i det lilla samhället. Det blir svårt att avgöra vem man kan lita på och inte. Och Dante börjar se blekare och magrare ut för varje dag. Kanske kan Örns märkliga kamera hjälpa till?
Jag hade inga egentliga förväntningar på den här boken, men oj, så glad jag är att jag valde att ta hem den! Det är en oerhört välskriven bok som blandar svensk folktro med nordisk mytologi samt en gnutta skräck och resultatet är helt lysande. Karaktärerna känns levande, man känner med varenda en av dem. Det är en särskild fängslande beskrivning av Dante och hans eskalerande tillstånd. Kärleken löper som en röd stark tråd genom boken, trots att den sida för sida tätnar, blir krypande och på sina ställen rent obehaglig.
Upplösningen är bra, den är spännande och går ihop med resten av berättelsen. Slutet öppnar upp för en fortsättning, men känns samtidigt avslutad, vilket jag uppskattar. Dock håller jag tummar och tår för att man även i fortsättningen kommer att få följa personerna i Elin Edblads fantastiska och skrämmande värld!