Jag har ju slutat att läsa deckare. Det vill säga om du
inte pratar om Peter May, Arnaldur Indriðason, Elly Griffiths, GianricoCarofiglio, Denise Mina och Ann Cleeves vill säga. I Tomma luften, som är
uppföljare till Dött vatten får vi träffa Jimmy Perez och hans team på Shetlandsöarna
igen. Jimmy är fortfarande i stor sorg, men med delad vårdnad om Cassie måste
han ta sig samman. Fallet handlar om en liten flicka som försvann för länge sedan
och en nyligen försvunnen bröllopsgäst och det blir precis så där lagom
spännande som det brukar medan vädret, myterna och människorna sätter sin
härliga prägel på historien.
Det här är en riktig kärlekshistoria, varsamt berättad. En
historia att dras in i, beröras av och riktigt sluka. Det handlar om John som
är 16 år och funderar på fotbollsgymnasiet, det handlar om Frank som är duktigt
på dans, men också bär på något jobbigt. Det handlar också om Ellie, Johns
bästa kompis som är konstnärinna och förtrogen, det handlar om Caroline. Det
handlar om gränsen mellan vänskap och kärlek, om syskonkärlek, om kärlekssorg
och om sex. Du, bara är Anna Ahlunds debut, jag hoppas att hon skriver fler.